Ätstörningscoach

Hitta nya vänner – en av livets jävligheter

Idag är en sådan dag.

En sådan där jävla dag som jag kommer att minnas resten av 2011.

De kommer sällan nu för tiden, men när de väl kommer så rasar allt.

Och de får mig att tveka, vad fan jag håller på med?

Orkar inte tjata om ledsna ögon och en ensamhet som sliter mig i stycken.

Allt som finns att säga är redan sagt – jag hatar att återupprepa mig. Nyfikna kan läsa 2010 deppigaste: Ensamheten dödar mig

Idag spelar det ingen roll att jag har en massa spännande kursstarter att se fram emot nästa vecka.

Idag spelar det ingen roll att jag i veckan fick en rejäl bonus för ett gott utfört arbete.

Idag spelar det ingen roll att mamma på julafton grät och sa att hon kände att hennes riktiga dotter var tillbaka igen, hon hade glömt vem den verkliga Anna var efter alla år.

Idag spelar ingen roll att jag de sista månaderna skrattar både högt och rakt ut när jag ser, hör eller läser något roligt.

Idag spelar det ingen roll att jag förra helgen, stolt promenerade till Myrorna med ännu ett par 34:or som jag vuxit ur.

Idag spelar det ingen roll att jag igår tyckte jag var snygg.

Idag spelar det ingen roll att jag i veckan på tåget kände mig som den lyckligaste tjejen i världen.

Idag spelar det ingen roll att jag äter lasagne till lunch utan att få ångest.

Idag spelar det ingen roll att alla säger ”… det kommer att ordna sig”.

Idag spelar det ingen roll att jag har fem avsnitt kvar att njuta av ”Ensam mamma söker” på Tv3 Play.

Idag spelar ingen roll att jag har en drömresa att se fram emot.

Idag spelar det ingen roll att bästa Robyn peppar högt och våldsamt på Spotify, jag känner ändå ingenting.

Idag spelar det ingen roll att UnderbaraClara beskriver hur man vackert pimpar upp sina gamla möbler.

Idag spelar det ingen roll att Katrin hyllar LCHF inför flera tusen hälsostressade tjejer (och killar!).

Idag spelar det ingen roll att jag inte längre skriver för 42 st läsare, utan för 30000.

Idag spelar det ingen roll att ni tycker det jag gör är bra.

Helvete.

Ge mig en syjunta, en pysselgrupp, en bokcirkel eller vad fan som helst!

Jag är så innerligt trött på att vara ensam. Trött på ytliga kontakter.

Om jag bara vara lite modigare skulle jag med omnejd mejla alla bloggare i Stockholmsområdet, ni som varje dag så generöst lyser upp min tillvaro med era fina ord.

Jag vill också vara med!

Men den här lördagen är jag alldeles för pytteliten för det.

En riktig fegis.

18 thoughts on “Hitta nya vänner – en av livets jävligheter”

  1. En fegis. Ja det är man ibland. Fast det spelar ingen roll att man är det. Det spelar ingen roll att du är det idag. Snarare tvärtom. Det visar ju att du, och, precis som alla andra, bara är en människa. Det visar att du har känslor. Det är bra.

    Allt är ju som det ska!

  2. På tross av at ingenting hjelper; du er ikke alene om dette. Jeg er hun som for lenge siden kommenterte at livet mitt er bedre når jeg veier 45 kg enn som mer normalvektig, om du minnes. Årsaken til det standpunktet er nettopp det som du skriver om her. Hvordan kurere ensomheten..? Da tror jeg at jeg også kunne blitt frisk.. Det kommer bedre dager, og du er mye friskere enn mange andre! Til eksempel meg;) Jeg er glad for at du finnes<3

  3. Hej!
    Jag förstår dig precis. Situationen, känslorna.. allt. Visst hjälper det lite att man ser att man inte är ensam om det..? Ha en skön kväll, kram på dig

  4. Jag hade gärna bjudit på middag om jag hade bott i Stockholm, och så kunde vi druckit vin och filosoferat om skolan och hurvida den bidrar mer eller mindre till klassamhället nu än för 30 år sedan.

  5. Å finaste kämparvännen! Jag blir så ledsen när jag läser om den ensamhet du känner, vet hur ont det kan göra sådana dagar. Tur är att det går över och att det finns människor runt omkring dig som både hejar, tänker, bryr sig och tycker så mycket om Dig! Vilket betyder att du är INTE ensam (även om det känns så ibland). Du vet var jag finns, endaste ett sms/telsamtal bort, kom ihåg det! Stor kram, kärlek o värme:)

  6. Finaste!
    Spelar nog ingen roll vad och hur man peppar dig idag. Låter förmodligen just nu bara som ännu en klyscha.
    Men det du känner är bra.
    Jag lovar.
    Det är bara ett utav så många tecken som visar att du är starkare än ätstörningen.
    Att ensamheten som äs medför inte längre är den varma, trygga vagga den i så många år lurat dig att acceptera och föredra.
    Jag tror på dig och på att underbara saker kommer till underbara människor.
    Sådana som du.
    Love u!

  7. Har en liknande dag idag. den där ensamheten, den är svårast tycker jag. svårare än att äta, svårare än att gå upp vikt.
    Jag sitter och tänker på hur jag ska vara mindre ensam. vissa stunder känns det som jag kan klara det, typ ringa folk, föreslå fika, osv. Vissa dagar som idag känner jag mig bara trött och ledsen och orkar inte.
    Du har kämpar så jäkla mycket och kommit så långt (även om dui inte ser det idag). Det är okej att ha dåliga dagar. Var ledsen. Var arg för att allt inte är som du vill. Man får vara det.

  8. Att må dåligt av ensamheten är i sig ett tecken på bättre mående (kanske inte mycket till tröst just nu men ytterligare något att lägga till pluslistan imorgon)

  9. ensamheten tror jag är något alla människor kämpar med, oavsett ålder, vikt eller psykisk hälsa. det är en form av existentiell ångest var och en behöver finna sitt sätt att hantera. med det inte sagt att det är en lätt uppgift. just ensamheten är det som är svårast att uthärda för mig, men jag börjar inse att jag inte kan skydda mig ifrån den genom att klamra mig fast vid anorexin. tvärtom. och genom att sakta men säkert bygga upp ett nätverk av människor runtomkring mig som jag verkligen trivs med vågar jag så smått tro på ett bättre liv som frisk. ett liv som fri(sk) tror jag dock kommer innebära stunder av förtvivlad ensamhetskänslor. det är vad som ingår i att vara just människa.
    när ska vi ses, förresten? 😉

  10. Det är väl det som ingår i att bli frisk. Att man inser vad man har förlorat och förstår hur dumt det är. Hur gärna man önskar att man hade orkat ha kvar alla kontakter. Jag har som tur är kvar nästan alla mina vänner, däremot så förlorade jag min allra bästa vän. Någon som jag typ levde tillsammans med. Jobbigt! Men vet du vad, kan vi inte ha någon sorts fika, alla vi som bor i stockholmsområdet? För idag är du liten, men andra är starkare, imorgon kanske jag känner mig som den mista personen i världen, medan du orkar lite mer?

  11. Alla ni som kommenterar:

    Ni är så fina. Jag vet ju att ni har nog med er själva.

    Att orka engagera sig i en annan persons depp trots att ni själva har fullt upp säger så mycket och är oväderligt.

    Tack snälla – ni vet inte hur mycket era ord egentligen betyder ikväll!

    Se till att ta hand om er och kom ihåg att vara lika snälla mot er själva.

    Mjukaste kramarna,
    Anna

  12. Jag vet precis hur det känns. Och jag kan bara instämma med alla som kommenterar här: det är en del av att vara frisk. Jag minns att jag förr i tiden kunde vara nöjd när jag lyckades få en helg helt fri att spendera med mig själv (och ätstörningen). Inte längre. Och det är som det ska vara.

    Men du, det är okej att vara deppig ibland. För det går över och snart känns det bättre igen. Det vet du. Kram!

  13. Hur sjukt är det inte egentligen, när man tänker efter? Vi svälter oss själva (jag är inte bättre än nån annan, men försöker, och är på god väg att bättra mig), undvikar våra närmaste, kollegor, vänner, familj, osv, för vad? För att vara smal och för att slippa äta och vara social med dessa människor vi älskar o gör livet värt.
    På ett sätt är jag glad att jag fått del av denna hemska sjukdom, för jag har börjat tänka så sjukt mkt, på grejer jag vill göra, vill upptäcka, lära mig. Och jag tror aldrig jag skulle förlåta mig själv om jag lät det gå förbi mig pga att jag inte vill äta. HERREGUD. VI LEVER BARA EN GÅNG!!! DAGS FÖR OSS ATT INSE DET!!

    Sen en sak till som jag undrar om någon annan har erfarenhet av, som jag inte vågat berätta vare sig för kompisar som känner till mitt ”problem” eller min familj, nämligen att jag misstänker att min mamma också har/har haft ngn form av ätstörning under min uppväxt. Dels minnen, men senast härom dagen frågade hon serivtören vad såsen var gjort på för bas…
    I vanliga fall skulle jag inte reagera, men eftersom hon vet vilka problem jag haft med detta tycker jag hon borde ha skippat attr fråga, det är ändå det min behandlare bett om (går i dagvård).. Vet inte om jag formulerar mig luddigt kanske, men har någon nån feedback/erfarenheter att dela om detta så vore det väldigt uppskattat!
    Kramar S

  14. Åh det gör mig så ledsen att du är så ensam och inte mår bra. Varit där själv för några år sen och det är hemskt, det berodde inte på ätstörningen men allt som gör att man blir ensam suger. Men det går att ta sig tillbaka, det gör det verkligen även om man måste låta det ta tid.

    Den är det ju oftast så att en vän ger fem nya potentiella vänner. Av de kanske man hittar en att umgås med och det i sin tur kan ge flera. Även om det tar tid och känns motigt så kommer det att bli bättre.

    Jag bor i Stockholm, hör av dig om du vill ta en fika!

  15. Tack för den texten! Så uppriktig som inte jag orkar vara. Under jullovet nu (studerar och jobbar som lärarvikarie så det har blivit ett långt jullov) har jag känt hur ensamheten har blivit så fruktansvärt jobbig. När jag har jobbat kan jag alltid skylla ensamma kvällar på att jag är trött och jag träffar iallafall människor. Men nu de senaste veckorna har det var så tomt.

    Plågar mig själv med att gå in på facebook och se hur alla har bästa vänner som dom hänger med och alltid har kul. Blir arg på mamma för hon tjatar om att man måste vara aktiv och bjuda hem folk etc (håller väl med henne på ngt sätt men det är ändå så jobbigt och om man aldrig träffar någon man vill bjuda hem?).

    Jag ska börja en kurs nästa måndag och då håller jag tummarna för att det ska finnas folk att umgås med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s