Mat

Nyttigt med mindre grönsaker

Del 3 i Mina Bästa Nyårskarameller över året som har gått så måste jag nämna grönsakerna.

Grönsaker har länge varit en stor del av mitt liv och utgjort en alldeles för stor del av min kostcirkel.

Men sedan ca tre månader tillbaka har jag lyckats minska ner på grönsaksbergen och ersatt dem med mer kolhydrater, proteiner och fetter i form av såser, veteprodukter / potatis och skruvat upp min köttkonsumtion (japp, även rött kött).

I förra veckan när jag ringde mina föräldrar inför julen frågade dem mig som de alltid gör – lika omtänksamma som alltid – om det var något speciellt jag önskade skulle finnas hemma.

Jag sa inte ett ljud om att de skulle köpa hem vare sig extra gurka eller tomat.

Ändå upptäckte jag, så fort jag satte min fot innanför dörren, berget med de röda tomaterna som tonade upp sig  i skålen på köksbordet och de fyra gurkorna i kylen.

Jag sa inget utan blev bara – ännu en gång – plågsamt medveten om hur djupa spår min ätstörning har satt. Förr blev jag nämligen fullkomligen galen när mina grönsaker var slut och skällde ut alla som fanns i min närhet ifall någon hade ”stulit” sista gurkbiten utan att fråga först.  

Låter kanske fånigt för en utomstående men för mig personligen är det en liten seger att efter en hel vecka upptäcka att tomaterna i skålen har börjat mjukna och tvingas flytta in dem i kylen för att de inte ska mögla. Här pratar vi alltså om en tjej som tidigare åt ca 3 gurkor och 1,5 kg tomater på 2-3 dagar… Inte bra!

Missförstå mig inte, nog ska man äta grönsaker men liksom Gisela skriver i Mattillåtet så är detta inget man normalt sett behöver uppmuntra anorektiker till eftersom personerna vanligen är duktiga på att få i sig de rekommenderade näringsmängderna ändå genom en överdriven konsumtion av både frukt och grönsaker.

Och visst, jag har fortfarande en mängd kokta grönsaker till maten men även den har minskats ner till förmån för hela kostcirkeln. Jag har sagt det tidigare, jag må vara ett par storlekar större nu för tiden men jag har ett så in i helvete större lugn i kroppen och dagarna är inte längre långa transportsträckor som jag  ska orka ta mig igenom. 

Jag trodde aldrig jag skulle erkänna det här men sedan jag började äta kött i större mängder i kombination med en lite tjockare sås och kolhydrater i form av t ex potatis känner jag mig oerhört pigg och välbalanserad. 

Liksom förr när jag var sjuk, svårt anorektisk, och blev hög på nyttighetskänslan då jag drack te och åt grönsaker hela dagen för en ”detox”  får jag idag faktiskt en liknande känsla när jag nu istället väljer att äta från hela kostcirklen (+ lite socker emellanåt för att lyckas vara helt fri i tankarna).

Jag känner mig nyttig och sund som ser till att ta hand om mig själv. Ja, riktigt duktig som ger kroppen alla de byggstenar som den behöver för att jag kunna vara snabb i huvudet, trevlig, intelligent, social, charmig, glad, etc så mycket som möjligt i min vardag.

Jag känner att jag tar ansvar. Både för mig själv och för min kropp.

En varierad kost skapar en stabil mentalitet och en stark kropp som jag idag inte för mitt liv skulle vilja vara utan.

Det spelar ingen roll att storlek 34 är alldeles för litet och att jag har fått uttöka min garderob till bokstaven ”M”. Det är så min kropp ser ut när fungerar och det betyder inte att den inte är hälosam. Tvärtom utstrålar jag mer hälsa idag än någonsin tidigare.

Ja, detta till och med trots att jag inte sockerransonerar! 😉  

Men den kanske största vinsten och lättnaden som jag upplever efter att ätit så här varierat i några månader är att jag äntligen börjar märka av att kroppen så sällan får olustiga och läskiga akutsug efter specifika livsmedel. 

Tack vare att jag ser till blodsockret håller sig på en jämn nivå  så slipper jag mindre trevliga överraskningar som i inlägget för ett år sedan:

Ångest över frukt 

Sträck gärna upp en hand om du känner igen dig..?

7 thoughts on “Nyttigt med mindre grönsaker”

  1. räcker upp en hand! och kan instämma i erfarenheten av ett större lugn i både kropp och själ när jag tillåter mig att äta fullgoda måltider med mer substans, framför allt kött.
    GOTT NYTT ÅR!! (en dag tidig ;p)

  2. Jag räcker upp handen!
    Efter att ha gjort precis som du, ätit tvångsmycket grönsaker, blir det idag helt normala mängder. Tycker till och med jag är ”duktig” om jag äter en morot till lunchen :o)

    Det är inte bara huvudet på sin egen knopp som blivit lugnare, utan de i min omgivning är lättade och inte längre på spänn att jag ska brusa upp över en löjlig sak som att middagen blir 10 min sen. Och bland det bästa att bli frisk är ju ändå att berätta för sin mamma att nu är äs-åren historia.

  3. Hej! Jag undrar då du gått upp i vikt.. Var det lättare då att koppla bort tankarna på mat och ”ätstörningstankarna”, eller stannade de kvar? Tänker du exempelvis på mat och hur det har gått under dageninnan du somnar?

    Är nog inte ensam här om att beundra dig, jag ser dig som en kvinna som borde kallas förebild med stort F. Om du bara vet vad du gör för människor genom att låta andra ta del av din historia och dina tankar.

    Om du har tid.. så skulle det betyda oerhört mycket för mig om du ville läsa min historia

    Jag är idag 17 år(fyller 18 imorgon) och har för ca 1.5 år sedan till nu lidit av hälsofixering(ej anorexia) och rasat i vikt.. i princip lite över 10 kg. Det började med att jag blev deprimerad, kände mig instängd i mitt förhållande med pojkvännen(kände att jag aldrig blev lämnad ifred), fick anti-depressiv medicin och började ställa allt högre krav på mig själv bl.a.att jag skulle bli superhälsosam(det jag trodde var hälsosamt)och piggare/gladare. Det gick ju som det gick..
    Har gått till kuratorer och och försökt fått hjälp av vänner, men i brist på kunskap hos många så har det lett mig in på fel spår. Depressionen kom jag över och mina problem med pojkvännen är idag lösta för länge sedan. Det som dock inte riktigt försvann var mina höga krav och tron på att jag skulle bli bäst i världen om jag åt mer grönsaker än annat på tallriken, minska matportionerna och gå fler promenader. Har läst peppbloggar och hälsotidningar eftersom jag mått så dåligt över att ha blivit ett benrangel, men jag tror att det bara gjorde det värre eftersom många bloggar gärna provocerar och hälsotidningar mestadels riktar sig till de som vill gå ner i vikt. Det var när jag hamnade på din blogg som jag fick upp allvaret över hur jag egentligen mår och att jag faktiskt kanske aldrig kommer kunna skaffa barn om det fortsätter så här. Jag har förut tänkt att ”ja, men jag försöker ju i alla fall.” Jo, visst.. max 2 dygn(!) och sedan var jag nere i frukt- och grönsakslandet igen. För ca två veckor sen bestämde jag mig på riktigt för att göra någonting åt min situation och har hållit mig kvar på banan än så länge. Har dock bara lyckats gått upp ett kg, vilket jag ändå ser som en vinst eftersom jag vet att ångest och för stora krav drar ner mig enormt. Tycker att det är skitjobbigt dock att gå runt och ha mat i tankarna så ofta och att min mamma vägrar slänga den förbaskade vågen som jag inte kan hålla mig borta ifrån. Jag vill må bättre och som du säger, orka skratta spontant igen, för jag vet inte riktigt vem jag är idag. På ytan är jag en tjej i för stora byxor och tjocktröjor, som verkligen anstränger mig max i allt jag gör och har MVG i det mesta i skolan. så.. Ja.. Tror det var i stora drag om mig. Hoppas du läser detta och kan svara på detta.

    Kramar och lycka till!!!

  4. Kan också tillägga att det här med ansträngningar och med att känna press i att få MVG i allt har försatt mig i ett liv av stress och den biten vet jag är minst lika viktig att göra någonting åt som att börja äta mer och mer näringsrikt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s