Mat, Självhjälp

Äkta matglädje

Vi fortsätter med del 2 i Mina Bästa Nyårskarameller.

Igår beskrev jag betydelsen och lyckan över stipendiet i inlägget Jo, jag vann!

Idag vill jag lyfta fram begreppet Matglädje – något som inte har existerat i min tidigare anorektiska värld.

För under min sjukdom la jag ner osunt mycket tid på att läsa ohämmat mycket om mat (nej, inte äta den förstås, då anorektiker ofta är imponerande duktiga på teori medan praktik brukar det vara lite si o så med…).

Ett tag besökte jag så många mat-och hälsobloggar och bombaderade hjärnan med så många matbilder att jag till slut kände mig som en snuskgubbe som läste porrtidningar. Men efter ett tag fick min hungriga hjärna sin virtuella tillfredställelse och jag kunde stänga ner datorn. Men jag äcklades såååå av mig själv och mitt sjuka beteende!

Jag lagade – eller snarare åt – ju aldrig någon riktig mat ändå.

De enda recept jag följde var när jag kunde byta ut saker och hoppa över ”onödiga ingredienser” som feta mejeriprodukter, smör, olja, kött, socker, ”fel” kolhydrater, etc.

För mig är det därför en milstolpe och ett frisktecken att jag idag helt har slutat upp att läsa dessa bloggar (gör det bara när jag letar efter något speciellt, dvs vet med mig att jag faktiskt ska laga något). Detta är egentligen inget som jag har slutat medvetet med utan det har bara blivit så. Som att jag inte har något behov av det mer, vilket känns sunt.

Svårt att beskriva men ett tag kände jag mig liksom smutsig av att jag läste så mycket om mat. Helt enkelt för att jag innerst inne visste att jag missbrukade det. T ex att följa en persons blogg slaviskt bara för att jag visste att personen emellanåt skrev ut vad hon/han åt till middag, det är inte bra! 

Sakta (utan att jag först tänkte på det) byttes mina besök på matbloggarna och kvällstidningarnas hälsosajter ut till nya bloggar med mer ”vettigt innehåll” som intresserade mig på riktigt.

Som t ex nya pysselbloggar, personers livsöden och människor med glimten i ögat.

Detta skedde under samma period som jag vann en slags ny frihet då jag i höstas helt slutade räkna kalorier (något som jag aldrig trodde skulle gå) och ställde även undan livsmedelsvågen så att jag inte längre kunde väga maten.

I samband med detta började jag även testa nya livsmedel i butiken som jag inte hade någon tidigare ätstörd relation till. Jag struntade i att läsa på förpackningarna och lagade till maten som vem som helst skulle ha gjort, dvs med smör i pannan, etc. 

Jag märkte att min fettfobi sakta började att avta och det gjorde att det plötsligt började bli riktigt roligt att laga mat – riktig mat.

Jag var inte längre så begränsad utan kunde verkligen utöka mitt register i köket.

Plötsligt upplevde jag inte längre att det var tungt och jobbigt att vare sig bjuda hem eller bli bortbjuden på mat, vilket var (och känns fortfarande) ovant då jag i åtta år alltid instinktivt blivit fruktansvärt rädd när någon har velat äta ihop med mig.

Jag har haft lyckan att få upptäcka att den 24-åring som min omgivning numera möter i köket faktiskt är en riktigt duktig hemmakock.

Jag är vass på att få smakerna att gifta sig och vet vilka kryddor och örter som går fint ihop. Vilka färger som är goda för ögat och är även noga med att se till att ha olika konsistenser så att man känner sig både mätt och glad efter en avslutad måltid.

Jag har även utvecklats till en riktig såsexpert och kan göra allt  från den hederliga brunsåsen och romsåsen till de mer exotiska inslagen som egen hummous och guacemole.

Fråga vem som helst och jag bakar inte helt omöjligt ortens godaste bröd (även 100% jästfritt surdegsdbröd om du ber snälllt…). Att våga baka igen är särkilt roligt då det alltid har legat mig särskilt varmt om hjärtat. Under anorexins värsta tid fanns det max två olika sorters bröd som jag ”kunde” (läs: tillät mig själv) äta i hela butiken. Det tröttnar man rätt fort på även fast att man intalar sig själv att allt är som det ska. Säg den lyckan som när man skär upp en rejäl skiva av sitt eget nybakade bröd utan att först ha räknat på innehållet eller noga ha vägt brödskivan innan man sätter tänderna i den. Jag tror faktiskt att man själv måste ha varit ätstörd för att förstå hur jag känner…

Jag har också haft glädjen att återupptäcka hyllan i butiken med de bespottade kolhydraterna, dvs allt härligt ris, rött ris, råris, små couscous, stora couscous, röd och svart quinoa, bulgur, bovete, matvete – you name it – och jag svävar i himmelen!  Jag vill ju testa allt!

Det är nämligen mycket som har hänt i våra livsmedelsbutiker sedan jag blev sjuk (då fanns i princip bara ris och potatis att välja på som tillbehör till maten) och det finns så sjukt mycket ny, spännande och god mat som jag håller på att upptäcka. Det är jättekul att få intressera sig av mat på riktigt. 

En sak jag verkligen har kommit fram efter de här åren av självsvält är hur mycket jag faktiskt älskar mat.

Fast egentligen är väl inte det så konstigt, den största myten kan ju vara att anorektiker inte tycker om mat och det är ju faktiskt precis tvärtom. Anorektiker älskar mat så mycket att man är rädd att tappa kontrollen, att man ska äta fel eller för mycket och då är det lättare att avstå helt och hållet från allt som är gott.

 Så just därför hyllar jag idag lyckan över att återigen kunna känna äkta matglädje igen.

Det finns en hel färgpalett med spännande livsmedel och så många olika roliga kombinationer som man kan göra i köket så for man slopar alla förbuden.

Den bästa upptäckten är kanske trots allt att jag har insett att jag inte heller kommer att bli överviktig bara för att jag har släppt på min millimeter-kontroll.

Jovisst, jag går upp i vikt men det är ju bara som det ska.

Jag är 24 år idag och kan inte ha samma vikt som när jag var tonåring. En för låg vikt förstör min kropp. Både fysiskt och psykiskt.

Jag vill fortsätta vara pratglad, skratta alldeles för högt, skämta, sjunga med till radiolåtarna i bilen, säga åt folk som tränger sig i kön på ICA, ställa krav, ge mina nära kärlek, åka längdfärdsskridskor och dricka varm choklad, skriva, läsa pysselbloggar, resa långt, vara en fortsatt duktig medarbetare och en peppande kollega, hjälpa, inspirera och sist men inte minst fortsätta glädjas åt att någon vill vara min vän och bjuda mig på middag.

Så vill jag ha det. Livet ut.

7 thoughts on “Äkta matglädje”

  1. jag önskar jag oxå skulle kunna tänja på mina gränser jag omedvetet satt upp i mitt huvud. det är inge kul alls! förstår dig verkligen i det du skriver. är själv i träsket och har varit det i snart tre fyra år om inte längre. önskar jag skulle kunna gå upp och glädjas åt det. känna mig duktig istället för att känna mig som ett fläskberg mm.
    men skönt att du fixar det!
    Din blogg är beviset på att man kan faktiskt bli frisk och jag fortsätter kämpa! Anorektiker är (omedvetet) de med starkast psyke osv. Så varför inte vända det negativa in till något positivt?

  2. Men åh, vad jag älskar dig, kvinna! Dina inlägg kommer så lägligt och inspirerar så snart man börjar tveka på om man gör rätt (eller det är ju egentligen den ätstörda skiten i hjärnan som försöker övertala en om det). Du kommer liksom in i mitt huvud med rustning och svärd och ber det backa undan. Tack ❤

  3. Har följt din blogg ett litet tag nu och ville bara säga att den är fantastiskt bra! Gillar att du berättar hur det verkligen är att ha en ätstörning. Det finns så många som tror att det är en lek, tills man inser att man är fast och då är det outhärdligt nästan.
    Jag känner igen mig i allt du sägerm, när jag var 12 år fick jag min ätstörning, jag fick hjälp efter ett halvt år, men att tillfriskna har tagit så mycket längre tid.(Idag är jag 16 år och har gått vidare väldigt bra)Som du säger, de som inte har haft det har väldigt svårt att förstå hur man tänker kring mat osv. Din blogg är fantastisk och fortsätt skriv ! Man blir uppmuntrad att fortsätta sin resa på den ”friska” vägen här i livet.
    MVH Matilda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s