media, Träning

Litar du på hälsoexperter?

Dags att vi slutar upp med våra förbud kring maten och istället börjar granska och ifrågasätta hälsoexperternas ”expertis” inom mat och träning.

För att citera en läsare:

”Tänk vad bra det vore om alla – såväl ätstörda som friska människor – läste Mattillåtet!”

Tillbaka igen i ett snötäckt Stockholm!

Det råder lite stress i mitt liv utanför bloggen så därav ett par dagar utan dagliga uppdateringar.

Det är fullt ös på jobbet och det är just nu – inför julen – min prio nr 1 då jag efter många års kämpande äntligen har lärt mig att jag inte kan göra allt 100% felfritt utan allra bäst blir det när jag verkligen sållar och är noga med vart jag väljer att lägga min energi.

Och just nu är det alltså jobbet som jag har valt att tokfoka på – det är där min hjärnkapacitet och kreativitet behövs som allra mest för tillfället. Det är till den verkligheten som jag lever i och vaknar upp till varje dag.

 Ska verkligen inte klaga men ibland vore det smidigt att hinna med allt!

Hur som helst, det har stormat en del på bloggen efter inlägget med ”Din PT- en hälsofara”.

Jag är glad att se att så många av er tycker till om träningsbranschens ansvar när det gäller hälsa, välmående, ätstörningar, m.m. Det spelar absolut ingen roll var ni står i frågan då jag är mycket intresserad att höra från båda sidorna!

Det skrivs / pratas alldeles för lite (läs: aldrig!) om det här och det gör mig jävligt irriterad för att uttrycka det milt.

Vet inte vad den här tystheten kan bero på, att det är ett alldeles för känsligt område att ta upp, eller vaddå?

Jag avskyr när man blundar för saker.

Jag tycker inte om när man väljer den enklaste lösningen för att sanningen är alltför obehaglig; när man sticker huvudet i sanden.

Jag är inte ett dugg rädd att lägga träningsbranschen och ”hälsomagasinen” under lupp. Ingen annan gör ju det. Så nu när jag trots allt har börjat få en rätt rejäl mängd läsare som regelbundet ramlar in och läser här tycker jag bara det är bra om allt fler vågar börja ifrågasätta en del av Sveriges – självutnämnda som certifierade – hälsoexperter.

 Ätstörningar, träningsberoende, skuld, ångest, smalhets och utseendefixering blir inte mindre känsliga bara för att man låtsas som att man ”inte ser” problemen. För hälsohetsen är ett problem  för många och nu syftar jag inte bara på att man måste ha varit anorektisk för att uppleva att det är så här.

En stor del av er som läser här vittnar om, i både mail och kommentarer, att ni mår bra av att träna men samtidigt känner både ångest och som ”dåliga” lata människor när ni inte får träna efter förutbestämda scheman. Många som menar att de kan äta vad de vill men om de skulle missa ett träningspass så drar man genast ner på maten…

Kompenserar, tänker, analyserar, räknar, är i huvudet alltid tio timmar före alla andra, stressar, sockerransonerar och står i.

Det är inte balans!

Precis som med allting annat, ju mindre man undviker att prata om något eller låtsas som att det inte finns desto mer tabu och svårare blir det att lyfta fram till slut.

Själv är jag som bekant rätt ny i löparspåret igen efter mitt eget långa träningsuppehåll. Idag springer jag cirka 1-2 gånger i veckan. Men nu när det börjar bli kallt och det inte är lika roligt att löpa ute som det var i höstas har jag funderat över alternativa träninsgformer som jag tycker är roliga.

Gymmen finns ju överallt men ärligt talat så vet jag inte hur bra det egentligen är?

Tänk vad tryggt det vore nu om jag visste att det faktiskt fanns proffsiga och ansvarfulla gymkedjor. Med andra ord träningsanläggningar som erbjuder välutbildade PTs med genuin kunskap och erfarenhet att fungera som ett pålitligt stöd i träningen för personer som tidigare varit träningsberoende eller på annat sätt tränat för att kompensera för ångesten.

En PT som hjälper till att få träningen rolig igen och syftet är att klienten ska må bra av att röra på sig. Dvs inte må bättre på så vis att personen får bort sin ångest för att hon / han måste bränna sina dagliga kalorier…

Tänk om jag visste att min PT garanterat delade min livsfilosofi att aldrig ha några matförbud.

Aldrig ha några matförbud.

Till exempel att socker inte är extra ”onödiga” kalorier.

Att alla måste äta för själen…

Att kolhydrater och fett ihop i samma måltid inte bara är gott utan fyller en både psykisk och fysisk funktion för hjärnan, celler, humöret, livsviktiga organ, stora muskler som hjärtat, sömnen, kreativiteten, din sociala kompetens, etc.

Att jag inte är ohälsosam när jag väljer att ifrågasätta flertalet hälsoexperters kostråd i tidningar, bloggar, media, m.fl.

Och att jag inte får tjocka lår av att äta bullar.

10 thoughts on “Litar du på hälsoexperter?”

  1. Nää, tjock av bullar blir man då inte. Då skulle en annan förvandlats till en tunna vid det här laget. 😉

    Det är ett intressant ämne. Hälsomagasin. Tydligen har jag och många tidningar olika definitioner på det.

    Liksom i de flesta områden går det trender, och ”hälsobranschen”, som antagligen de flesta som läser den här bloggen varit insnöade på någongång, har ju som känt varit på tapeten ett bra tag. Just därför är det kanske extra viktigt att kritiskt granska det man läser. Med ätstörningsglasögon är detta dock mycket svårt.

    Jag står på din sida!

  2. Jag blir irriterad när jag läser kommentarerna till ditt PT-inlägg. Fokuset ligger liksom på att ”jaaa, men du är ju anorektisk och då är det ju självklart att du inte ska träna men de som behöver PT mest är ju feta och ohälsosamma och behöver således röra på fläsket och sluta med sockret”.

    Jag kan inte förstå varför de inte kan inse att det inte SPELAR ROLL vilken jävla vikt man har. Man kan ändå vara ätstörd. Och jävligt många -är- det också. Man behöver ju bara titta på dagvården runt om i landet som till stor del befolkas av gravt ätstörda, överviktiga kvinnor/män som får kämpa som fan med all skam och skuld.

    Och utöver detta så blev antagligen 30% av de som kommenterade tagna på sängen med sina egna betänkligheter kring mat och träning och således grymt provocerade! Visst ska man få njuta av träning och av att röra sig i vardagen men sålänge det är otvunget, i lagom dos och ENDAST något som ger livsenergi! Vafan ska vi annars göra det för? Jag menar förbränning ska ju kroppen få sköta själv genom att vi äter regelbundet och tills vi blir mätta var dag. Genom att vi inte har några förbud och att vi ständigt lyssnar till hunger och mättnadssignalerna. Man blir inte överviktig på det. Om man har svårt att sluta äta pga ätstörningsrelaterade aber så ska man få hjälp från ätstörningsenheter och inte PT:s eller dietister som bannar och skuldbelägger en för att sedan sätta en på svältdiet.

    Mattillåtet är en bibel.. synd bara att jag har dålig erfarenhet av G. Hon gav mig helt andra råd än de i boken när jag såg henne. Blev fruktansvärt besviken men försöker nu se till bokens råd istället för till de hon gav mig i verkliga livet..

  3. Bra sagt!

    Det är ju just det här som gör livet så mycket svårare än det behöver vara. Allt snack om ”Gör si gör så” för att få bästa effekt, samtidigt som psykologen och behandlingspersonalen säger något helt annat. Det blir ju en ständig kamp inombords.

  4. jag har riktigt stora ätstörningar just nu och vet inte vad jag ska ta mig till, känner mig så olycklig, hemsk, och att allt bara går skit just nu.. och framför allt vill jag inta att någon jag känner får reda på det.. jag vill inte berätta för nån i familjen för jag skäms så mycket för det jag gör o gjort. vet inte vad jag ska göra men är verkligen i botten just nu.

  5. Svar till ”mm”

    Läs den här bloggen, det skulle jag råda dig till. Det hjälpte mig när jag var på botten och trodde att jag skulle behöva bygga mitt liv runt ätstörningen. Och boken Mattillåtet kan hjälpa en att börja äta. Sen mår man bättre av att berätta för människor. De är inga tankeläsare och kan aldrig veta eller se att man mår dåligt. Man måste möta dem halvvägs, hur ont det än gör…

  6. Jag tror att det är viktigt att lyfta fram och diskutera träningens olika ansikten, eftersom den mestadels framställs som någonting allt igenom positivt. Från alla håll och kanter får vi höra vilka fördelar det finns med träning och vem vill inte vara lyckligare, sova bättre, se bättre ut och leva längre? Vem vill inte bli mer kreativ, orka mer och deppa mindre? Och visst finns det massor av positivt med träning, ingen tvivel om den saken, men jag tror att många människor upplevt sidor av träning som nämns betydligt mer sällan – överträning, amenorré, tvångsmässigt tränande och ständiga skuldkänslor över att inte träna tillräckligt ofta och/eller hårt.

    Framför allt tror jag att det är viktigt att nyansera bilden av träning och att granska alla dessa mer eller mindre självutnämnda kost- och träningsexperter. Fler borde fundera på vem som säger vad och i vilket syfte, men också vilket stöd de har i vetenskapen för att säga som de gör. Råd till gravt överviktiga soffliggare sprids till och praktiseras av slimmade löpbandsentusiaster och pinnsmala tonårstjejer och här tror jag att det måste till mer motvikt, fler som vågar och vill lyfta fram träningshetsens baksida. Inte för att det inte kan vara sunt med mycket träning, utan för att det inte _måste_ vara det.

    Det här är helt klart ett komplext ämne där det inte finns någon enkel lösning, kanske just för att träning i grunden är en positiv företeelse. Men det är onekligen dags att balansera debatten och inte minst – det är dags att rensa upp i träsket av ”experter” och verkligen granska deras kompetens i sömmarna.

  7. Härligt att läsa ditt inlägg. Du har så sunda tankar och är verkligen en bra ispirationskälla!
    Har själv brottats med anorexi i flera år men är frisk sedan två år. Klarar fortfarande inte att träna och äta hälsosamt samtidigt. Så har valt att äta nyttigt och vardagsmotionera: gå hundpromenader och träna zumba en / två gånger i veckan samt ett par yogapass.

    Hur som helst: Tack för ett toppen inlägg och fortsätt blogga, du skriver grymt!<3
    Ska lätt läsa mattilåtet! 🙂

    //Elin

  8. Nu kommenterar jag ju några år sent, men det spelar nog ingen roll.

    Som så många andra här har jag haft ätstörningsproblematik i form av anorexi samt bulimi i flera år, och hjälp vad den här blogg samt ”Mattillåtet” har hjälpt mig. Sen har jag ju naturligtvis kämpat något helt extremt vilket gjort att jag faktiskt upplevt, några månader här och var, av balans, Problemet är ju att den där balansen ska hållas.

    Mitt absolut största problem när det gäller mitt tillfrisknande är, bortsett från mitt dåliga självförtroende som tack och lov går framåt, att jag har så himla svårt att bortse från allas åsikter hela tiden. Jag vill ju så gärna lita på att folk vet vad som är bäst och vill ta till mig råden och försöka leva… ”så bra som möjligt”. Vilket i sig är ett ohållbart tankesätt, det är jag medveten om. Detta resulterar nämligen i att mer och mer saker blir ”förbjudna”, ska undvikas eller ökas osv.

    Det har nu lyckats gå så långt, IGEN, att jag får dåligt samvete när jag äter ”vanliga” saker såsom yoghurt, keso, fler än 3 frukter på en dag, mer än två svaga koppar kaffe per dag, mer än två ägg per dag, kött, smörgåspålägg, morötter osv. Får dåligt samvete eftersom jag på något jäkla vänster försöker göra allt ”bättre”. Vegetariskt eller i alla fall fisk, grönsaker, ekologiskt av allt, dra ner på mejerier, dra ner på frukt, dra ner på bär, begränsa kaffet och försökt undvika alkohol. Alltså jag är så trött på det här. Har ALLTID dåligt samvete vad jag än äter för fan.

    Försöker se till att jag får i mig allt jag behöver men jag vet inte om det är tillräckligt eftersom jag alltid tänker på mat när jag är hemma, och småäter hela tiden, längtar till nästa måltid, går och lägger mig för att få äta frukost. Inatt vaknade jag av hunger.

    Tränar också en del, så det gör ju att man måste få i sig en del extra. Men vill inte dra ner fast jag kanske borde det för att få balans. JAG VET INTE. HUR GÖR MAN!? Hur!?
    Jag vill inte vara stillasittande, jag älskar att röra på mig. Jag älskar att göra så himla mycket saker. HUR hittar jag balansen igen?

    Hjälp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s