Ätstörningscoach

Nu börjar jag bli rädd

Jag är rädd för att jag inte längre blir rädd.

Jag är rädd för att mitt fruktfat står orört så länge att frukten luktar illa.

Jag är rädd för att jag av egen fri vilja äter creme fraiche, gräddfil och ost.

Jag är rädd för att jag efter en hel vecka fortfarande har en halv gurka kvar i kylskåpet.

Jag är rädd för att jag hellre äter bullar till fikan istället för den trygga smörgåsen.

Jag är rädd för att jag äter choklad och godis varje kväll – det är ju inte ens helg.

Jag är rädd för att ju mer jag äter desto hungrigare blir jag.

Jag blir rädd att jag har slutat att bry mig.

Jag blir rädd när jag inser att jag aldrig mer kommer att orka (eller vilja…) svälta ner mig igen ifall vikten skulle skena iväg – min nödutgång har stängts.

Jag blir rädd när han säger att han vill vara med mig.

Jag blir rädd när dem säger att jag är bra.

Jag blir rädd när jag inser hur svårt det är att bygga en bästis-relation som vuxen.

Jag blir rädd när jag märker att jag är en av de mest engagerade på morgonmötena.

Jag blir rädd för mig själv när jag ryter ifrån på gubben som trängs i kön på ICA.

Jag blir rädd när jag tycker att en helg utan att umgås med någon är en misslyckad helg.

Jag blir rädd när jag förstår att jag har hoppat utan att ha en aning om vart jag kommer att landa.

Jag blir rädd för alla val som måste göras snart.

Mest av allt är jag rädd för att jag inte längre blir rädd.

20 thoughts on “Nu börjar jag bli rädd”

  1. Vännen, jag vill bara om krama dig.

    Allt du beskriver handlar ju någonstans om att våga släppa på kontrollen. Det är precis det du har gjort och det är inte alls konstigt att du ”blir rädd” när du nu plötsligt upptäcker nya känslor och sidor av livet.

    Du gör trots allt det vi alla här strävar efter:

    DU VÅGAR!

    Vad du än bestämmer dig för så kommer det att gå dig väl.

    Du förtjänar det bästa, som du har kämpat. Det är dags nu…

    Största kramen!

  2. var inte rädd! Förstår om du känner dig rädd, men häärda ut! Läs tillbaka i din blogg, om det är något du borde vara rädd för är det väl ändå att hamna tillbaka i det helvetet som var?

    det finns bara en väg, och det är framåt! Känns det läskigt, tänk på hur du mådde/kände dig under Annika Norlin konserten, eller inspirationsföreläsningen.

    Stå på dig, fortsätt inspirera och kämpa! DU är så värd att må bra på riktigt!

    PS; ibland kan det vara skönt att gå till ett ”proffs” (psykolog/kurator) och bara lufta sina tankar och känslor lite!

  3. Att vara rädd är att vara levande. Att känna är att vara frisk. Att förstå hur bräckligt livet är, är att ha en hjärna som fungerar. Du är fri. Fri att tänka, fri att leva. Och vet du vad? Livet är jävligt läskigt. Men det är levande. Bejaka känslorna i dig. De är en levande del av dig. Bejaka rädslorna. Man får vara rädd. Att vara rädd är inte att vara feg. En mycket fin människa har sagt att det är omöjligt att vara modig, om man inte är rädd. Mod är att känna rädsla, erkänna rädsla, men ändå sätta en fot framför den andra och inte vända om.

    Du har modet.

  4. Din blogg är en sådan fantastisk inspirationskälla. Jag läser den varje dag för att repa mod.

    ”Sometimes you just have to take the leap,
    and build your wings on the way down.”

  5. Fattar inte hur du kan tajma så bra med dina inlägg.. Just igår var jag livrädd för att ta steget, tänk om han inte känner likadant? Gjorde sämsta besultet och kan mycket möjligt ha förstört allt. Rädslan jag känner nu går inte ens att beskriva. Tänk om det är försent? (hahha, inser just nu att det här är första gången jag är rädd för något ”riktigt” viktigt.)

  6. Byt ut rädd mot stolt.
    Det är vad du ska vara! Tänk pa allt du klarat av. Inte det du lämnat bakom dig.
    Till dagens fraga, vem är ”han”?
    Jag är nyfiken i en stor strut!!!
    Jättekramar

  7. Jag kom in på din blogg av en slump, genom en googlesökning. Och trots att jag egentligen ska skriva på min c-uppsats så blevj jag helt fast vid dina ord. Det där med att våga klä sig i linne var för mig något som fastnade. Fast jag vågar inte eftersom jag ”enligt läkarna är lätt överviktigt”. Jag hetsäter då jag är stressad eller inte känner att jag har kontroll. Vikten är 78 kg till 170 cm kvinna. Vet egentligen att man ska träna och äta rätt, och det gör jag – i perioder, sedan kommer det jobbiga jag bearbetar + prestationkraven och då orkar jag inte stå emot. Det är något skamligt. Att inte kunna stå emot mat, det tycker de flesta är jätteenkelt. Så, linne kommer jag inte ta på mig, det känns som en förolämpning mot alla som ska behöva se. Men kanske en kortärmad topp… Hmmm, ska se till att det blir mitt nyårslöfta.

  8. Gud vad jag känner igen mig i detta inlägg. Har själv haft ärtstörningar anorexi nervosa och blev själv rädd när jag började släppa mitt kontrolbehov. Det var hemskt då mitt hjärta tillät mig att släppa mitt kontrolbehov men syket sa nej.

    Du är verkligen på rätt väg och våga släppa taget ännu mer även om det kan vara jobbigt. Du har kommit långt på din väg och gör ett bra jobb. Var stolt för att du har lyckats med istället för att vara rädd. Men kom ihåg, låt inte det bli till en överdrift det där med godis och bullar då det kan förstöra hälsan längre fram. Tack för en jätte bra blogg. Lycka till 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s