Ätstörningscoach

Go nuts och lev livet!

Ledsen att det har blivit en hel del kvällssena updates under de senaste dygnen. Jag har kommit hem rätt sent på kvällarna och då blir det tyvärr så…

Men igår hade jag faktiskt en av de roligaste kvällarna på väldigt länge.

Jag mötte upp en supperhärlig tjej (vinnaren av biljetten) utanför hotel Rival igår för att tillsammans gå på Free Your Mind.

Det var första gången för oss båda att gå på något av 4goods inspirationsevents.

Därför visste vi inte riktigt vad vi hade att förvänta oss…

4goods mycket proffsiga (och roliga!) konferencier satte ribban högt från början!

Platserna som vi satt på var numrerade och man inledde kvällen med att lotta ut ett helt batteri av roliga och finurliga vinster. Det var alltifrån presentkort hos Ving, tjänster av Hemfrid, lyxiga ljus, tidningsprenumerationer på Leva till tjusig heminredning från Oddbirds.

Efter en massa fniss och applåder var energinivån hög i lokalen.

Då var det dags för min favoritförfattare att få inleda kvällen. Kajsa Ingemarsson intog scenen och berättade med mystik och på proffsigt ”Kajsa-sätt” om betydelsen av att våga följa sin intuition och magkänsla.

Jag har tidigare rekommenderat Kajsas blogg och gör det nu igen ifall någon skulle ha missat den. På bloggen får man följa med bakom kulisserna av skrivarprocessen och jag vet att om man som jag själv har skrivarambitioner så kommer man finna många guldkorn där…

Sedan talade Emma Hamberg. Äntligen fick jag ett ansikte på henne. Har tidigare varit i kontakt med många av hennes verk ( t ex Linas Kvällsbok) men aldrig sett en föreläsning med henne. Väldigt rolig samtidigt som jag verkligen förstod innebörden av att lära sig av sina misstag för att sedan kunna gå vidare som ännu starkare genom livet.

Vi har alla våra ”gödselhögar” men som vi alla kan odla fram riktigt bra saker ur…

Oddsbirds hade jag aldrig hört talas om tidigare men jag köpte DEM (personerna bakom inredningsföretaget) rakt av. De är så roligt att få höra folk prata om saker som de brinner för. De om någon vet att man allt oftare borde ”hoppa” och våga kasta sig ut även fast att man aldrig riktigt säkert vet var man kommer att landa någonstans…

Allt i livet handlar om att våga!

Inspiration, inspiration, inspiration…

Sist ut på scenen var Klas Hallberg. Hade aldrig hört talas om honom tidigare heller men efter bara några minuter in i föreläsning skrattade jag så att hela jag skakade. Det gjorde förresten hela publiken..!

Tusen tack 4good för en fantastisk kväll!

Ett ögonblick när jag tystnat efter att ha skrattat högt åt Hallbergs skämtsamma påpekande om ”kontrollerade människor” (som hans fördomar om oss i publiken var…) stannade jag upp i ett par sekunder och kände det där klassiska ”momentet”.

Ni vet det där efterjagade ögonblicket då man plötsligt känner vad sann lycka är. Högst två sekunder varade det men jag lever på känslan (gåshuden!) även ikväll när jag skriver det här.

Tänk vad livet är okomplicerat egentligen…

Att under en hel kväll få lov att sitta på första parkett och ha förmånen att få insupa en massa härliga personligheters livserfarenheter.

Och samtidigt ha kommit så långt i min friskutveckling att det känns både naturligt och självklart att tugga på god choklad från en av sponsorerna (Anthon Berg). Bara för att få chansen att ”krydda till” kvällen ytterligare och njuta… Fånga dagen och fånga ögonblicket!

Många skratt, pirr i magen och varm i själen. En bra sammanfattning av kvällen.

Att sedan få gå hem med en fullproppad goodiebag blev pricken över i:et (Ett axplock: tidningar, choklad, kroppslotion, kryddväxt, härliga ljus, chaite, Kajsas bästa pocket ”Bara vanligt vatten”, etc.).

”Varför gör man inte sånt här oftare?” frågade min nyblivna vän mig strax före att vi sa adjö till varandra på Mariatorget.

Bra fråga..?!

Nu är mitt MåBra-kontot så fulladdat att det kommer räcka hela veckan ut.

Jag ser även att gensvaret var väldigt stort på gårdagens inlägg om att starta ett nätverk. Jag ska svara och kommentera detta i ett nytt inlägg i morgon.

Så länge, se till att ta hand om er därute!

P.s Om ni är sugna på att få se bilder från igår så kan ni klicka på länken.

15 thoughts on “Go nuts och lev livet!”

  1. Tack för en helt fantastisk kväll. Det var så härligt att få komma ut och göra nått annorlunda. Fick mig tillomed att tänka efter odentligt, och jag beslutade mig för att försöka göra något possitivt utav mina misstag, så det föddes en liten blogg på prov, för att se om jag kan få möjlighet att hjälpa någon att inte göra samma misstag som jag. Kanske kan det hjälpa mig att våga lite mer också, kasta sig ut eller hur var det vi sa=)..

    1. Hej Kristin!

      Tack själv för en sån kul kväll! Extra kul att lära få lära känna en sån härlig tjej som du verkar vara. Mycket trevligt sätt att umgås på =)

      Vad roligt att du börjar blogga. Är övertygad om att du har fått en bra spark i baken till att elda på din friskprocess ytterligare.

      Jag mailar dig senare i veckan så kan vi ju bestämma en dag när det blir dags för nästa dejt. 😉

      Kramar!

    1. Hehe, tack Elin.

      Dock är det rätt ofta att när jag själv läser igenom gamla inlägg så rodnar jag över vilken ”ord-bajsare” jag måste framstå som.

      Men det blir lätt så när fingrarna börjar löpa amok över tangentbordet… Det är svårt att sluta när de väl kommer igång 😉

  2. Hej!
    Jag har en fråga till dig, skulle så gärna vilja ha svar.
    Har du upplevt att du under tillfrisknandet eller sjukdomen känt att du blivit besviken och ledsen på personer som inte förstått att du haft anorexi? Och har du har fallit tillbaka i anorexivanor pga behovet av att visa folk ur dåligt det är / har varit?
    Hoppas att du förstår vad jag menar. Hoppas verkligen att du kan relatera till detta på nåt sätt eller kanske har nån tanke angående det…
    Kram till dig, och tack för att du bloggar!

    1. nej, det har jag faktiskt aldrig blivit eftersom jag alltid anklagat bara mig själv. Dessutom är det väldigt få personer som vetat om min sjukdom under de här åren så det har inte varit många som jag har kunnat bli ”besviken” på.

      Det har man ingen anledning att bli heller. Anorexi är en sådan komplex sjukdom att man inte kan kräva att någon ska förstå en. Den sjukdomsinsikten måste man själv ha.

      Kramar!

    2. Hej.
      Jag tror jag förstår hur du menar och jag tror att det är ”den sjuka” i dej som känner såhär. Lite som en försvarsmekanism. sjukdomen i sig är ju ofta lite skamsen, beroende på hur den ter sig. Jag tänker på om man kräks, laxerar eller kanske bara utesluter väldigt mycket ur livet till förmån för det sjuka. Jag tror att man ibland önskar att människor förstod för att få känslan av att det är mer ok att leva som man gör. Iaf om man tänker på oroliga anhöriga eller människor som ”vill lägga sig i”. Hur många gånger har man inte tänkt eller sagt ”men det är inte så lätt att bara ändra på allt” eller ”jag kan inte bara börja göra som ni för det här är en sjukdom. Det är en teori jag har för man försvarar sig själv, den man tror man är, den man blivit pga sjukdommen. Men är det inte ganska fel att försvara henne, d där monstret som tar så mycketifrån oss. Jag tror att det är bra att ha människor omkring sig som förstår tillräckligt mycket för att stötta, men jag tror inte att det är bra om d man lever med förstår för mycket för det är inte meningen att de ska acceptera sjukdommen, då hjälper dem ju nånstans till att vidmakthålla den. Förstår du hur jag tänker?!

      Det här med att falla tillbaka förstår jag till viss del. Men det handlar nog att man lägger beteendet utanför sig själv. Att man är sjuk för eller pga andra människor. Att man försöker vara någon som man tror andra vill ha, eller se på. Kanske vill man vara den smalaste eller den mest vältränade för att känna sig bekräftad eller sedd. dessvärre tror jag bara allt blir fel med detta då ingen annan ser det sjuka som nått possitivt och kommenterar någon så är det nog inte den kommentaren det friska i dej vill höra, utan det är en kommentar som ger dej sjuka mer näring och kraft. Jag tror du ska fokusera på att visa människor det fantastiska med dej som inte är sjukt. Låt människor lära känna dej, precis som du är. Inte hur du ser ut, för visst är det kul att känna sig uppskattad för sitt utseende, men det är 1000 gånger mer värt att bli uppskattad för sin person. yta föds vi med, personen bakom skapar vi..

      hoppas mina tankar kom ut på rätt sätt..kram till dej!

  3. Vet du om det blir fler inspirationskvällar snart?

    Skulle vara roligt att få en ny chans att tävla om biljetter till den isf.

    Tack för att du är du och orkar göra allt som du gör för oss.

    Stor kram

    /Hanna

  4. Hej! Jag är tolv år, och när jag sökte på ”hälsa” kom din blogg upp! Jag läste på en annan kommentar, jag tror det var något om aneroxi… Jag undrar bara hur många år du är, för jag är ju 12, och jag väger 37 kg. Och jag hade läst att du typ också gjorde det… jag kanske har fel, men jag undrar bara… Jag är typ 154 cm, så jag är underviktig… 😦 inte kul!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s