Mat, Självhjälp

Vägen från 37 kg – tre frågor!

 

Jag försöker att komma ikapp lite när det gäller att svara på era kommentarer.

Nedan följer tre snabba frågor om mig och Vägen från 37 kg.

Eftersom jag inte vågat ”gå på rätt väg” från det välkända vägskälet, som du pratade om i ditt förra inlägg, skulle jag vilja veta vad du tror om att skaffa en blogg för att känna sig mer öppen med sina problem, har det hämmat ditt tillfrisknande nånsin – jag syftar på att man kan gå tillbaka och läsa sådant man skrev när man var inne i svält / ”anorexialand” ? Har du fått sålla bort många elaka / ovidkommande / pro ana kommentarer?

De ”elaka” kommentarerna är mycket lätträknade. Jag censurerar i princip aldrig något. Enda gångerna som jag tvingas att sålla i kommentatorsfältet är när någon person / företag vill göra reklam för produkter eller sajter som jag själv inte gillar och som jag vill undvika att andra exponeras för. Sedan när det gäller att läsa tillbaka i bloggen så ska jag vara ärlig att säga att jag knappt har gjor dett alls. Men det är inte för att jag tror att det skulle hämma min utveckling utan snarare pga tidsbrist. Tror tvärtom att jag skulle bli ännu mer pepp när jag inser hur mycket jag har utvecklats det senaste året.

När har det varit som allra jobbigast att kämpa?

Mina starkaste minnen är framförallt  från två perioder då jag var väldigt ledsen (nära depression). Det var den tiden då maten hade börjat fungera rätt okej men den sociala biten var forfarande helt död. Jag hade verkligen ingen i mitt liv och det enda jag gjorde var att äta och sova. Jag hade uppnått en sådan vikt att min känslor hade börjat vakna till liv igen och min likgiltlighet försvunnit. Det var ett slag i ansiktet när jag vaknade upp och en dag plötsligt inte ville vara ensam längre. Men en dag upptäckte jag plötsligt att jag hade verkligen ingen i mitt liv, förutom mamma och pappa. Det kändes både genant och förnedrande förstås. Känslan av total meningslöshet är inget som jag önskar någon. Jag blir fortfarande tårögd när jag läser de här gamla inläggen. Ni var så fina mot mig och många peppade med att det skulle fixa sig. Och ni hade ju helt rätt! Sakta, sakta börjar jag idag att bygga upp ett litet nätverk igen. Det är fantastiskt att se att även fast man verkligen befinner sig på den absoluta botten med ätstörningar och avsaknad av vänner så är hoppet aldrig ute. Allting går att ordna tillrätta igen. Så till alla er som tycker det känns riktigt hopplöst och livet känns omöjligt – ge aldrig upp! Det är aldrig för sent att lära sig börja leva igen.

Inläggen:

Du skriver bra och viktigt. Men det är tråkigt att du ofta hänger ut vegetarisk kost som något negativt. Som när du nu framställer quornfärs som ett sjukligt alternativ till köttfärs. Jag har alltid sett vegetarisk mat som, ja just precis – MAT. Jag har aldrig tänkt i banorna att det skulle vara ”nyttigare” (vad som nu är nyttigt). Quornfärs är inget lightalternativ, det är ett vegetariskt alternativ.

När jag skriver inläggen utgår jag alltid ifrån mitt eget perspektiv. Jag var egentligen aldrig någon ”riktig” vegetarian utan blev det av helt fel anledning. Jag åt quornfärs då jag tyckte det var en smart lösning att spara in på kalorier. Jag vet även att det är många som har liknande tankar och därför tyckte jag quornfärs var ett bra exempel på mat som man kan öva på att byta ut mot en standardprodukt som riktig köttfärs. Kan även tipsa om att efter att ha ätit kött regelbundet en tid så drabbas jag idag väldigt sällan av ”plötsliga” och överraskande sug. När jag åt mycket vegetariskt fick jag ofta ”cravings” och särskilt efter snabba kolhydrater i form av sötsaker och liknande. Jag tycker i grunden att kött är lite läskigt att laga till och djuruppfödningen är hemsk på många håll. Dock går det inte att komma ifrån att jag mår 100 resor bättre idag när jag äter kött dagligen och ca fisk 1-2 gånger i veckan.  Det är svårare än vad man tror att det är att få i sig av allt som kroppen behöver. Min kropp behöver i alla fall både vegetariska och animaliska protein, den känner skillnaden och blir glad när den får båda delarna! 😉

4 thoughts on “Vägen från 37 kg – tre frågor!”

    1. Hej Julia!

      Kollade min mail igen och visst har jag fått det men bara inte hunnit med att svara ännu.

      Det är markerat med en röd flagga så jag svarar så fort jag kan. Ska försöka jobba undan lite av min inbox i helgen – svar kommer.

      Lite tålamod bara! 😉

      Kramar

  1. Kloka ord och kloka råd.
    Är övertygad om att din blogg fyller en viktig funktion. Jag blir glad av att läsa att du kommit så långt, och ännu gladare av att du delar mig dig av det.

    Trevlig helg!
    Kram Helena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s