media, Självhjälp

Hälsostressade svenskar

Idiotiskt att så många av oss går runt och mår dåligt i ett så bra land som Sverige.

Dags att sluta prata och börja göra istället.

Action nu, tack!

***

Helst av allt skulle jag vilja sätta mig ner och skriva ett personligt mail till varenda en av er som kommenterar, ställer frågor, diskuterar och engagerar er. Utan er vore den här bloggen ingenting – hoppas att det framgår riktigt ordentligt!

Tillsammans sitter vi på en gigantisk kunskapsbank vad det gäller framförallt ätstörningar och anledningar till varför man en gång börjar må dåligt.

Tyvärr räcker tiden inte till allt som jag skulle vilja göra inom de här områdena.

Ja, förlåt att jag tjatar men det vore verkligen toppen att en dag kunna få betalt för att nyansera områden en smula som Prestationsprinsar & Prinssesor, Självhjälp mot Ätstörningar, Skönhetsideal, Kost, Svält, Hälsostress, Träningsmani, Personlig Utveckling, etc.

Jag tycker det finns en hel del nytt att tillskriva debatten och då framförallt plocka fram positiva värden som man helt har missat / struntat blankt i.

Idag får ju folk bra betalt för att skriva om saker som smink och kläder.

Varför är det enklare att få betalt för sitt engagemang så fort det handlar om ytliga saker (hmm, just det… i nio fall av tio lurar ett företag i bakgrunden…)?

Missförstå mig inte nu, tjejerna (och killarna…) som har byggt upp sin karriär genom att provocera, skriva om mode och liknande är såklart både driftiga & duktiga.

Men en högst relevant fråga i sammanhanget är:

Har de blivit så stora på bekostnad av mig?

Och dig..?!

Man kanske inte kan peka ut en enskild individ som ytterst ansvarig för den hälsostress som idag råder men jag blir så himla trött på att någon aldrig kan medge att den personen har ett ansvar.

Det är klart man har det!

Det har vi alla – ansvar för våra medmänniskor.

Vad du och jag gör påverkar andra i olika stor utsträckning. Om man dessutom väljer att blogga om det, skriva krönikor, tala i radio eller synas på TV har man ett ännu större ansvar.

Ansvaret tillskrivs en automatiskt, oavsett om man vill det eller inte!

Min poäng med det här inägget var egentligen att belysa hur dumt jag tycker allt det här är.

Jag vill verkligen inget hellre än att aktivt få hjälpa, upplysa, vägleda, debattera, ge mig hän och dokumentera  mina egna erfarenheter i de här frågorna.

Är det inte rätt ironiskt hur svårt det är att få göra sin röst hörd så fort man kämpar för någonting bra? Och hur löjligt snabbt en annan person lyfts fram så fort han/hon har ett vinstdrivande företag med sig i ryggen..?

Så hur gör man egentligen sin röst hög(re)?

Jag står som sagt här. Väntar tålmodigt!

Med en klocka som tickar allt snabbare…

Jag läser om killen som kom in i Riksdagen i år och som därmed blev den yngste riksdagsledamoten någonsin. Mycket imponerande…

Vilken lyx och enorm förmån att få hänge sig dygnet runt till sina hjärtefrågor.

Men ärligt talat, är det verkligen riksdagsledamot som krävs för att ”dem som bestämmer” på allvar ska börja lyssna på alla oss som inte alltid mår lika mycket toppen som de själva gör..?

Nästa val äger rum år 2014.

Med andra ord kanske dags att fundera på vilket parti som ligger närmast mina egna värderingar..?!

Tiden går och jag börjar bli trött på att det är så teoretiskt mycket snack och så extremt lite verkstad.

Visst var det 2014 vi sa..?

6 thoughts on “Hälsostressade svenskar”

  1. Att kämpa för ett mindre ”hälsofixerat” samhälle är verkligen att skrika i motvind. Det räcker med att gå till närmaste bibliotek eller närköp och ta sig en titt på tidningsutbudet. Ta exempelvis tidningen ”Må Bra”. Av rubrikerna på framsidan kan man omedelbart avgöra att Må Bra = Vara smal(are) och vältränad. Visst snackas och skrivs det om meditation, självkänsla, relationer och andlighet, men likt förbannat är de stora rubrikerna i fetstil av typen ”Rekordbanta med russin” eller ”Bli smal med kaffe!”. Tidningen är full av recept som är märkta med energi- och näringsinnehåll samt Viktväktarnas ProPoints. Budskapet tycks vara att det är sunt, eftersträvansvärt och klokt att analysera sin kost in i minsta detalj. Sen kan man alltid spara sina ProPoints för att ”synda” (som jag avskyr det ordet) med en bit kladdkaka gjord på Kesella, fullkornsmjöl och sötningsmedel.
    Och är inte det allra värsta att dylika tidningar framställer sig själva som en kvinnas bästa vän? En kompanjon i kampen mot kärlekshandtag och hängbröst, när en tidning som utger sig för att hjälpa människor att Må Bra borde vara en uppmuntrande väninna som säger ”Ditt liv börjar inte den dagen du är pinnsmal och springer sex mil i veckan. Ditt människovärde har ingenting med siffrorna på vågen att göra”.

    Du har rätt, det krävs action och det snart! När mina barn kommer in i tonåren vill jag inte att deras förebilder är plastikopererade träningsfreak som med jämna mellanrum kläcker ur sig ”visdomar” i stil med ”Genom att äta ugnrostad kålrot i stället för chips på lördagskvällen blir du både smalare, smartare och snyggare. Och det är ju minst lika gott!”.

    Det är bra att du fortsätter att skriva om det här, för jag tror verkligen att det är dags att vakna till. Om vi ska lyckas göra våra röster hörda måste vi vara fler och vi måste skrika ännu högre!

    1. Huvudet på spiken, Helena.

      Jag tänker OFTA OFTA hur farligt det är att så många får skriva helt fritt om mat, träning, etc.

      Hur sunt låter det med en artikel som berättar hur många km man måste springa för att ”träna bort” en kanelbulle?

      Jag har ofta dåligt samvete för att jag som ätstörd till frisk skriver om mitt perspektiv om mat. Som att folk blir lite rädda när en person med ätstörningar berör de här sakerna…

      Men ärligt talat, jag är helt öppen med min sjukdom och sjukdomshistorik. Personerna som sitter och svara på kostfrågor som ”experter” är nog dem man istället ska akta sig för… De som ännu inte har ”kommit ut” som ätstörda… eller saknar sjukdomsinsikt.

      säger absolut inte att alla ”experter” som skriver om hälsa har ätstörningar men då mörkertalet är högt är det såklart rätt troligt att personerna som hävdar sitt ”brinnande intresse” för mat/träning säkert kan tillhöra mörkertalet…

      Som vi vet är det många som befinner sig i gråzonen (är ”lite” ätstörda). Inte alls bra för alla läsare som de faktiskt påverkar i sina tidningsspalter…

      För övrigt är jag rätt trött på att skrika. Jag vill ta i med händerna.

      Typ NU.

  2. Lite tillägg i en jättebra diskussion, en detalj som jag stört mig på i flera år nu (och därför bara måste skriva av mig när ämnet ändå är uppe:
    Varför skriver man någonsin en rubrik med orden ”RASA I VIKT”???

    Ätstörda och allvarligt fysiskt sjuka personer rasar i vikt. Det är inget att eftersträva!

    Anna: om nån kan lyckas starta verkstaden är det du – och du har många bakom dig i kampen! GO!

  3. Du har helt rätt. Jag tror dock att dagen då du kan ta betalt för din hjälp är närmare än du tror. Det är i alla fall något jag hoppas på. Stå på dig och fortsätt med din sak!

  4. Nu jäklar är det politik igen och då blir jag som gladast av att läsa 😀 För all hälsostress, och annan stress är faktiskt en produkt av olika maktstrukturer och spel i väst. Och jag vill på det området varmt rekommendera boken ”skönhetsmyten” av Naomi Wolff, läs den, och rid vidare på kamphästen, för man kommer aldrig få någon makt så länge man köper patriarkatets och kapitalismens idé om hur det ska gå till.

    Upp till kamp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s