Mat, Självhjälp

Hur äter du?

Dagens läsarfråga handlar om att tugga maten.

Det var i själva verket rätt längesedan som jag fick den här frågan på mailen. Länge har den legat i mailboxen bland hissade röda flaggor som bara väntar på att bli besvarade (och ja, det är RÄTT MÅNGA sådana flaggor vid det här laget…).

Så jag ber om ursäkt att det ibland tar tid innan ni får svar men jag gör så gott jag kan och i ett lagom tempo så att jag hinner med. Ibland går det snabbt men ibland dröjer det ett tag…

”Hur ställer du dig i frågan om ”tuggandet om tuggandet” i boken Mattillåtet?

För mig har just det avsnittet nästan satt mer knasiga tankar i rörelser än vad jag hade innan gällande just detta!

Åter igen, stort tack för din blogg!”

Vet inte exakt hur du menar med tuggandet?

Kaptilet om ”Att tugga” i Mattillåtet kan nog vara det kapitlet som jag har läst allra minst.

Jag har alltid tuggat maten rätt länge innan jag sväljer och har aldrig tillhört kategorin ätstörda som kastar i sig maten för att få den snabbt ”överstökad” (om det nu var det du syftade på…?)

Tvärtom sitter jag hellre en längre stund och verkligen njuter av maten. Jag har även märkt att de gånger som jag tvingas stressa och äta fort så får jag ont i magen, det är nästan som att den är på väg upp igen. Jag behöver de där extra minuterna på mig.

Så detta med att tugga maten noga som Gisela van der Ster tipsar om är alltså inget som jag behövt ”öva extra på”.

Det är en vana som sitter i ryggmärgen som jag har haft med mig naturligt hemifrån då så gott som alla i familjen tar relativt god på sig och låter måltiden få ta sin tid.

Det är ingen slump att det alltid råkar vara min familj som tenderar att sitta längst vid sitt bord när vi går på restaurang eller är sist av alla i sällskapet med att lägga besticken åt sidan som en markering åt servisen att måltiden är avslutad.

Vet som sagt inte om detta verkligen var svaret på din fråga men det var detta som jag kom att tänka på när det gäller just att tugga maten.

I övrigt kan jag bara tipsa om att om man idag tillhör dem som inte tuggar maten noga är det värt att läsa kapitlet i Mattilåtet en extra gång.

Det finns definitivt en anledning till att Gisela så noga betonar betydelsen av att lära sig tugga maten ordentligt.

Man behöver inte ens vara ätstörd för att ta till sig av detta. Fler människor skulle  förmoldigen må bättre om de inte stressade i sig maten utan att först ha tuggat den noga.

Det är trots allt därför vi har våra tänder så att en stor del av jobbet med att bryta ner maten kan göras redan i munnen. På så vis är vi snällare mot vår mage då vi besparar den onödigt mycket jobb!

ur ställer du dig i frågan om ”tuggandet om tuggandet” i boken mattillåtet? för mig har just det avsnittet nästan satt mer knasiga tankar i rörelser än vad jag hade innan gällande just detta!

 

åter igen, stort tack för din blogg!

 

 

Vet inte exakt vad du menar med tuggandet. Kaptilet om tuggandet i Mattillåtet kan vara det kapitlet i boken som jag har läst allra minst.

 

Jag har alltid tuggat maten många gånger innan jag sväljer och kastar inte i mig maten för att få den snabbt ”överstökad” (om det nu var det du tänkte på…?)

 

Tvärtom sitter jag hellre en längre stund och njuter av maten. Detta är inget jag behövt ”öva extra på” eller tänka på under min tid som ätstörd utan det har jag haft med mig naturligt från min familj där alla är vana vid att låta måltiden ta tid och tugga i sig den i lugn och ro. Det är ingen slump att min familj alltid är den slags gäster som tenderar att sitta längst tid på restaurangen eller vara sist av alla i sällskapet med att lägga besticken åt sidan som en markering att måltiden är avslutad.

 

Vet som sagt inte om detta var svaret på din fråga men detta var det som jag kom att tänka på när det gäller just att tugga maten.

8 thoughts on “Hur äter du?”

  1. Tack för svaret=) Och tack för att du är en sån stor inspirations/motivationskälla!

    Du är guld och förtjänar verkligen att MÅ BRA!

    kramar

  2. Hej!

    Just det där med tuggandet känner jag till. Fast jag var tvärtom, jag tuggade överdrivet länge och noggrant, bara för att det skulle räcka så länge som möjligt. Att äta en smörgås kunde ta nästan en timme för mig…

    Så att tugga noggrant är ingen bra grej för mig. På så vis tänkte jag att det skulle räcka med pyttelite mat, om jag bara gjorde det långsamt… Då skulle jag nöja mig med lite, om du förstår.

    Är jag helt ensam om det??

    1. nej, det var så för mig också, och sen då jag läste det kapitlet fick jag liksom vatten på min kran, något som styrkte mitt beteende; så jag känner absolut igen mig!

  3. Hej på er!
    Jag har lidit av anorexia som sedan gått över till bulimi och det var nog mest när jag började äta ordentligt igen som jag slutade tugga maten ordentligt. Jag liksom kastade i mig maten för ”shit! jag får ju äta igen!”.

    Min behandlare har också sagt till mig att det är jättenoga att tugga maten ordentligt och detta beror på lite olika saker. När vi tuggar så skickas det signaler till hjärnan om att mat är på g och vi får därför mättnadskänslan när vi har ätit lagom och inte för mycket (risken finns att man ligger med magont och svullen mage om man, som jag gjorde, äter för fort). I början när man precis börjat äta mat ordentligt igen så är det ofta skitsvårt med mättnadskänslan. Jag blev mätt efter två tuggor. Men jag tuggade som en galning och nu vet jag hur mycket ”lagom” mängd är för mig 🙂

    Har även fått höra att om man tuggar noggrant så kan kroppen ta upp energin snabbare (den slipper bearbeta maten för mycket) och då kan man även slippa plötsliga sötsug (som jag kan få efter lunch t.ex när jag slarvat med att tugga).

    Ta hand om er och kämpa på! Tack som alltid, Anna, för en underbar blogg och många kloka ord!

    Kramar!

  4. Hej! Jag har aldrig kommenterat tidigare, men har följt dig och din blogg ett tag (mycket bra och inspirerande!) 🙂

    Jag har bara blivit lite nyfiken på hur en matdag kan se ut för dig.. Vad du äter till frukost, lunch och middag mellanmål om du äter det! Vet att du kommit så himla långt från att ha haft en ätstörning till att äta mer normalt osv och jag själv höll på att hamna i ÄS-träsket men tack vare din blogg (har följt ditt tips om att ha en ät-vecka den veckan som varit), läkare och kontaktpersoner på en UM, min omgivning och även min medvetenhet så har jag nu vänt det innan det skulle ha gått för långt..! Känns mycket bra och jag mår så mycket bättre av att äta, orkar med vardagen på ett helt annat sätt! Men min fråga är i alla fall hur dina matvanor ser ut 🙂

    Tack för en bra och inspirerande blogg! Kram

  5. Jag använder nog alla ”tugg-sätt”! När jag är ”duktig” och äter bra balanserad mat i lagom mängd försöker jag tänka på att tugga igenom varje bit ordentligt för att känna smak och (förhoppningsvis) mättnad.

    När jag är stirrig av svält och stressad över maten brukar själva starten av måltiden ta sjukt lång tid och i början tuggar jag säkert överdrivet länge på varje liten smula. Sedan kan detta lätt övergå till att jag slänger i mig det sista glupskt och otuggande.

    Det sistnämnda gäller också när jag ”överäter” – och då främst av onyttigheter. Har jag bestämt mig för att äta förbjuden choklad t.ex. blir det precis som pip säger: ”shit jag får äta” och så åker allt ner på en gång.

    Personligen tycker jag kanske att Giselas tugg-filosofi tar lite för stor plats (och att den precis som ano säger kan förstärka det ”sjuka tuggandet”), men samtidigt är det ju helt rätt att ALLA bör tugga sin mat ordentligt!

    Oj, långt utlägg om ännu en udda ano-detalj 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s