Mat, Självhjälp

Föreläsningar framöver?

Dagens frågor handlar om att ha celiaki som ätstörd samt om jag kommer göra föreläsningar framöver?

”Hej Anna!

Jag har följt din blogg ett tag och läst igenom många av dina inlägg! Inledningsvis vill jag säga att jag tycker att bloggen är jättebra med många värdefulla tips och idéer.

Jag har själv haft anorexi, men är idag nästan frisk och äter varierat och utan ångest – för det mesta. (Fast har en del problem med överätning kvällstid).

Jag har en fråga till dig som jag har funderat mycket över:

Jag är glutenintolerant, dvs har celiaki. Tidigare tyckte jag inte att det var ett så jättestort problem då jag gärna hoppade över om fika bjöds eller tog en sallad till lunch eller middag.

Nu när jag tvärtom försöker äta varierat och enligt tallriksmodellen har jag insett hur begränsad jag är i många situationer.

På caféer är det särskilt svårt att hitta mat som är glutenfri och samtidigt innehåller någon kolhydratkälla. Idag skulle vi äta nachotallrik, men det visade sig att caféet hade nachochips som var förkryddade, med en krydda innehållandes vetemjöl.

Restauranger är ofta bättre, men både jag och min pojkvän är studenter så ekonomin är ju lite begränsad.

Har du några tips på hur man kan hantera sådana situationer?

När jag var som sjukast brukade jag alltid plocka med mig eget, men idag känns det så tråkigt att ha med sin medhavda macka eller dylikt. Jag vill inte göra mig till ett offer, men det är så tråkigt att vara så begränsad i sina valmöjligheter särskilt nu när äs inte begränsar mig på samma sätt.

Fika på café kan också vara svårt, då jag måste ha kollat upp i förväg vart vi ska gå eller dylikt, ifall jag också vill kunna äta något.

Värt att tillägga är att min celiaki upptäcktes efter det att jag hade blivit sjuk så jag har ingen tidigare erfarenhet från att vara ”frisk”, matglad och glutenintolerant!

Tacksam för svar!

Tack för en bra blogg!

Skall du hålla någon föreläsning någon gång, vore intressant att höra?

Lycka till med bloggen och livet utan äs!”

Jag har faktiskt inget bra svar alls då jag helt enkelt aldrig haft någon anledning att behöva tänka på om saker innehåller gluten eller inte.

En dum fråga kanske men är du jättekänslig (tänker på exemplet med nachochipsen) eller kan det vara ÄS som får dig att ”må dåligt” efter att du ätit något med gluten i?

Det enda råd jag vågar ge är att det låter som att du skulle behöva överlägga med en dietist på ett sjukhus, ätstörningklinik eller liknande. Jag saknar tyvärr tillräckligt med kunskap om celiaki för att kunna rekommendera ”säker mat” som du kan äta.

Som svar på din sista fråga:

Om jag ska hålla någon föreläsning framöver?

Lite enklare att svara på. 🙂

En bra fråga dessutom, för det är inte helt omöjligt att det faktiskt blir så!

Fler och fler börjar få upp ögonen för ”genvägar” som man kan använda sig av i behandlingen mot ÄS, vilket jag tycker är jättebra.

Vården för ÄS är på många håll riktigt bra men det finns fortfarande många saker som man kan göra för att se  till att patienten får rätt stöd och verktyg i sin friskutveckling.

Apropå detta har jag fått en del kommentarer på sistone att många av er är osäkra på hur ni ska kontakta mig?

Ni kan maila till vagenfran37kg@spray.se (adressen finns i högra spalten men jag är medveten om att den syns dåligt, ska se till att uppdatera  bloggens layout).

Och när vi inne på ämnet föreläsningar, vad skulle du tycka var intressant att lyssna på?

Teman kan t ex vara ”Om Anna och Vägen från 37 kg”, ”Självhjälp”, ”Att förebygga ätstörningar”, ”Eftervården för ätstörningar” eller liknande.

Tacksam att få höra era synpunkter.

16 thoughts on “Föreläsningar framöver?”

  1. Nu är ju detta inte särskilt konstruktivt men jag skulle lätt lyssna på vilken föreläsning som helst, om det var du som höll den.
    Åh vad jag önskar att du får erbjudanden utav bara 17!!!! och orken att genomföra dem.
    Jag är 100% säker på att du skulle kunna hjälpa SÅ många.
    Och framförallt öppna folks ögon till hur utbredd denna sjukdom faktiskt är.
    U are amazing!
    Bamse kram!

  2. Jag har celiaki, så jag skulle nog faktiskt kunna komma med lite inside-information om hennes första fråga. Jag diagnosticerades väldigt tidigt, i ettårsåldern ungefär, så mitt liv har alltid centrerats runt glutenfri kost. Det kan vara en anledning till att jag inte ser mig så ”begränsad”, trots att jag ändå känner igen mig i det du skriver.

    Först och främst tycker jag att du ska gå till läkaren som diagnosticerade dig och be om att få träffa en dietist (detta gäller om du alltså inte redan gjort detta). Hon/han kan hjälpa dig att utforma en ”matplan”, där man kan testa sig fram till hur mycket/lite gluten man tål. Jag skulle t ex klara av att äta kryddblandningen med vetemjöl, medan andra inte gör det. Man måste våga testa lite, men det kan vara bra att göra detta i samråd med någon som vet hur man ska gå till väga för att inte riskera alltför mycket skada. Sedan är det ju viktigt att inte begränsa sig i onödan. Jag tror att många när de får diagnosen känner att de kommer att gå miste om fruktansvärt mycket, med det är egentligen inte så farligt. T ex, pasta, couscous och bulgur funkar inte, däremot ris, potatis, quinoa och alla typer av bönor och linser. Många caféer kan erbjuda alternativ nuförtiden, om man bara frågar. De är oftast väldigt villiga att byta ut pasta exempelvis mot något annat de råkar ha på menyn.
    När det gäller bakverk… Jag kan bara hålla med. Man har ju verkligen inte lyxen att välja mellan hur många olika saker som helst, men det brukar ju alltid finnas något. Maränger, biskvier, kokostoppar eller chokladbollar (om man kan tolerera lite ”kontaminerat” havre) är ju vanliga på caféer. Sedan finns ju glass också. Det tråkigaste är väl smörgåsar. Det är väldigt sällan man kan beställa in en stor smaskig räkmacka eller någonting med brieost och valnötter på. Det som finns brukar oftast vara fryst, och halvtinat. Om det finns alls, alltså.
    Men, till din tröst (och min) kan jag ju säga att sjukt mycket har hänt sedan jag blev diagnosticerad för 20 år sedan, så det blir bättre och bättre. Lycka till!

    1. Hej Malin! Tack för ditt svar! Tyvärr, fick jag aldrig någon bra uppföljning på min diagnos, men ska försöka få det nu.

      Själv har jag aldrig varit så känslig mot gluten och jag hade inga direkta symptom, utan det upptäcktes i samband med äs-utredning. Däremot, har alla läkare och dietister, som jag har träffat på, alltid förespråkat en strikt glutenfri diet med ren havre etc. (Däremot vet jag av egen erfarenhet att det krävs ganska mycket gluten för att jag skall reagera och jag har aldrig reagerat på vanlig havre) Jag trodde inte att man kunde ”prova” på tex ren havre utan att följa upp det med flertalet gastroskopier etc, men det kan man alltså?
      Har du gått till någon specialistläkare – tex en gastroenterolog? (Min allmänläkare är inte så insatt när det gäller celiaki tyvärr! )

      Som kommentar på ditt svar så kan jag hålla med om att det finns mycket alternativ och vanligtvis så känner jag mig inte begränsad. Jag brukar alltid försöka propsa på att det skall ordnas glutenfritt fika i skolan (när universitet bjuder på fika) och man kan ju alltid gå till Scufferiet – där kan man ju välja vad man vill på fikamenyn 😉

      Budskapet med mitt inlägg är främst, att det för mig har varit betydligt enklare, att vara glutenintolerant och ha ä.s, än att vara ”frisk” och ha ä.s. Nu vill jag ju också fika och äta de maträtter som jag förut gärna hade undvikit. För många av de maträtter/fika som är laddade för en individ med ätstörningar (paj, pizza, pasta,kakor, bullar) innehåller ju just gluten 😉

      Ha det bra!

      1. Som sagt, jag var väldigt liten när jag fick min diagnos, och då gick det väldigt smidigt att bli skickad vidare till en ”gluten-doktor”, som jag kallade honom. Det är ju jättetrist att det inte funkade så för dig, och du är nog tyvärr inte ensam. Men du har rätt att få hjälp, på samma sätt som man har rätt att få hjälp och behandling när man får diabetes. Så gå till din läkare och kräv att få bli skickad till en specialist!

        Angående äs och celiaki… Jag var runt fjorton/femton när jag blev sjuk, så mitt minne av hur jag åt som helt frisk är lite luddigt, men jag håller med dig. De ”farligaste” maträtterna innehåller så gott som alltid gluten. Om man inte går till specialställen. Jag kommer ihåg att det brukade gå att ta med sig en egen pizzabotten till en pizzeria och be dem göra iordning en pizza, men det är ingenting jag hade gjort idag. Och inte pga äs, utan för att jag tycker att det SKA gå att leva normalt och enkelt även med celiaki. Så då går jag till ställen som erbjuder glutenfri pizza (det finns, man får bara leta lite).

        Angående att testa sig fram… Jag säger absolut inte att du ska börja käka mackor för att se vad som händer, utan man bör ju fortfarande hålla en glutenfri kost, men det finns ju gränser för hur mycket man orkar med. Många barn är t ex väldigt, väldigt känsliga, och klarar inte av att dela smörpaket med andra människor, medan andra är som jag och (låter det) du, och skulle kunna äta tacochipsen utan någon egentlig skada på tarmslemhinnan. Då tycker jag det är värt det, för man måste ju leva lite 😉 Det är nog en avvägning man får komma fram till själv. (Okej, jag vet inte om en dietist hade hållit med mig, men det är inte direkt ovanligt att man ”utmanar” sin celiaki för att se vad man klarar av, och det är inte hela världen om man skulle råka få i sig lite gluten någon enstaka gång. Det viktigaste är ju att man hittar ett sätt att äta på som gör att man klarar av att hålla kosten resten av livet. Om man går runt och hela tiden känner sig begränsad tror jag risken är stor att man en dag får nog och sätter i sig en pastatallrik eller något, och då hade det varit sååå mycket bättre om man ätit lite tacochips med minimala mängder gluten när man är sugen. Det är bättre med små mängder gluten vid olika tillfällen, än en jätteportion gluten vid ett tillfälle.)

        Jag är ledsen att jag inte har mer att komma med än: prova dig fram, våga testa olika saker och var framförallt inte rädd att fråga. Både på caféer, men även andra i din närhet om de har något tips på var man kan äta. Och hamburgare kan man faktiskt äta utan bröd (om man inte går till McDonalds, där de har glutenfritt).
        Lycka till (och var glad att du inte hade din diagnos innan äs… som jag har misshandlat min kropp med hjälp av min celiaki. Ibland blir jag nästan skrämd av hur lite jag har brytt mig om hur min kropp mår, jämfört med hur den ser ut).

  3. Ååååååh, jag skulle SÅ HIMLA GÄRNA vilja höra dig föreläsa! Verkar superintressant verkligen och jag tror att väldigt många skulle komma då din blogg är ganska känd i ÄS-kretsar (på ett positivt sätt då såklart). Jag tror att självhjälp, alla dom där småtipsen skulle vara väldigt intressant att lyssna på, men äver Anna och Vägen från 37 kg… Helt enkelt deet du känner att du vill berätta mer om så tror jag att det blir superbra! 😀 ❤

  4. Hej!

    Jag har haft lite olika typer av ätstörningar i ett och ett halvt år nu. Just nu tror alla runtomkring mig att jag är helt frisk, men själv vet jag varken ut eller in… Jag försöker tänka att jag får äta vad jag vill, hur mycket jag vill och när jag vill för det var så jag funkade innan jag fick de här problemen. Och det funkar ganska bra!

    Men sedan att jag går ut och springer/tränar på annat vis nästan alla dagar i veckan vet jag inte om det beror på att jag verkligen GILLAR det eller om det egentligen är för att jag ska ”träna bort” allt jag stoppat i mig?

    Får fortfarande ångest när jag tycker att jag ätit för mycket eller om jag inte kan träna…

    Jag känner att jag mår dåligt nästan hela tiden. Beror det på ätstörningarna? Kände du dig ledsen/deppig? Mådde ju dåligt innan jag fick ätstörningarna också… Känns som jag försöker hitta ”genvägar” till att börja svälta mig igen!

    Kanske lite luddigt skrivet men skulle bli jätteglad om du svarade. Din blogg är verkligen till stor hjälp! Kram

    1. Du sitter på svaret själv.

      ”Känns som jag försöker hitta ”genvägar” till att börja svälta mig igen!”

      Jag tycker det citatet säger det mesta.

      Får du ångest när du äter och inte får träna rekommenderar jag ett mycket strikt träningsuppehåll en tid framöver. På så vis blir det enklare att våga börja äta normalt och regelbundet igen.

      Se till att få hjälp utifrån om tanken på detta känns tufft.

      Ta hand om dig ordentligt, Fia!

  5. Jag tycker det är viktigt att ta upp frågor kring hur man ska förebygga ätstörningar. Just jag har inte direkt något vettigt svar på det, för jag hade aldrig någonsin trott att jag själv skulle bli sjuk och har ingen jävla aning om hur något/någon hade kunnat förhindra det, just för att det smög sig på.
    Men liksom – varför finns ätstörningar, och varför är det så accepterat, t.o.m. normalt, att vägra sig mat eller svälta eller banta?
    Och självhjälp skulle också vara oerhört intressant. Visst har jag gått massa behandlingar och har fortfarande en behandlare, men det är ju JAG som får göra grovjobbet och får slåss mest. Hur ska man klara av det? Hur får man motivationen?

    Det skulle vara väldigt intressant i alla fall.
    Kramar på dig Anna!

  6. Med lite inspiration i vad som tagits upp i dina senaste inlägg + vad jag känner händer runt mig just nu skulle det vara intressant att också diskutera alla ”gråzoniga” människor runt omkring oss. Som Agnes skriver: varför är det så accepterat, ja så gott som normalt, att vägra sig mat? För även om inte alla faller dit i anorexins klor helt och hållet börjar jag få upp ögonen för hur stört förhållanden MÅNGA tjejer (säkert killar också) har till mat.

    Min utmaning just nu är att lära sig äta rätt – som du skrev om nyligen – och hitta lagom portionsstorlekar. (ja, du har säkert rätt i att det inte finns något rätt, men för någon som innan svälten alltid överåt sig äckligt mätt ÄR det svårt att hitta ett normalläge). Och – som någon kommenterade dig också: det GÅR faktiskt inte att titta på andra omkring sig. För när jag gör det ser jag bara människa efter människa som begränsar sig, tar minibitar, petar bort, inte äter upp… Ok, jag kanske har ”sjukdomsögon” på och bara letar fel – men visst är det väl ändå så att även många icke-anorektiker har alldeles för mycket ”förbuds”-tankar när det gäller mat och ätande?

    Det skulle det vara intressant att höra mer om – speciellt från dig som är så befriande och anti-förbjudande i din underbara filosofi!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s