Mat, Självhjälp

Inspiration och drömmar – ett måste mot ätstörningar!

Inspirera mera.

Det kan aldrig bli för mycket positiv inspiration och nya infallsvinklar!

Varje dag våldgästas våra hjänor med diverse dåliga och fullständigt onödiga budskap.

Det är dags att säga stopp och verkligen börja sålla i vad vi vill läsa om och sjävla ta in!

Själv har jag t ex helt slutat att läsa vissa bloggar och enbart av den enkla anledningen att jag inte tycker att dem ger mig något längre. Det är bara massa bla-bla-bla, en gång i tiden var dessa inspirationskällor men idag har de förvandlats till fullständigt överflödiga!

***

Ibland har det stormat rätt rejält här inne och i vissa fall har jag blivit ganska hårt ifrågasatt när jag har valt att skriva om vissa saker.

Men det som händer varje gång är att jag i dessa fall alltid väger fördelar mot nackdelar med att fortsätta skriva.

Avgörande för det fortsatta bloggandet har alltid varit att jag vet att bloggen och min resa inspirerar väldigt många till att våga ta det där extra steget som man kanske inte hade vågat att göra annars.

Och det är exakt jag vill att man ska läsa den här bloggen!

Det vill säga som inspiration till att våga och samtidigt kunna få en juste förklaring på varför kroppen och ens hjärna reagerar som den gör i form av reaktioner som överätningar, lanugohår, njutningsmellanmål och liknande.

Allt jag säger är inte alltid helt rätt och jag har ingen examen som sjuksköterska eller liknande.

Därför blir jag väldigt glad när ni hör av er och jag märker att mitt budskap har gått fram.

Många tycker det är förbannat svårt att ta till sig av äs-behandlingen alternativt vågar man aldrig ta det där första steget till att söka hjälp. Tack vare bloggen så väljer många att trotsa ÄS och gör det i alla fall – trots att man egentligen är skitskraj för det som väntar på en.

Det är stort!

Nedan följer några rader från några personer som fått mig att stråla särskilt mycket den sista veckan.

Varmt tack för att ni så generöst delar med er!

Veckans kommentar:

”Hejsan!

tänkte bara berätta en rolig sak! jag jobbar i en jour som riktar sig till unga som behöver prata av sig. hade ett samtal ikväll med en person med ätstörningar.

jag kom på mig själv att ge denna person tips om nya tankebanor när det gäller ett friskt beteende (tex om en testvecka och att våga ifrågasätta bilden av att man ska bli ett fläskberg) och jag tror det föll i rätt god jord.

den här personen har förmodligen en lång väg kvar att gå men jag hoppas att personen kommer komma ihåg mina (dina!) ord när tiden är rätt.

är det inte coolt att dina tankar – med risk för att bli flummig – rör sig ut i universum?

dina erfarenheter kan verkligen hjälpa människor – häftigt om du frågar mig!”

Ett mail från en annan mycket varmhjärtad person!

”Hej Anna!

Herregud så längesen det var jag skrev någonting till dig sist nästan så du kan ha glömt bort mig:P…

tror sist jag skrev var i våras någon gång när jag var orolig över försäkringskassan och gud så mycket som hänt sedan dess.

Det blev som jag misstänkt med dom jag fick avslag och hamnade utan någon försörjning över huvudtaget och  jag ska inte ljuga det var väldigt tungt måste jag säga..

men jag lät inte anorexian dra ner mig trots det utan jag fortsatte framåt..

blev inskriven på arbetsförmedlingen i maj och gick där över sommaren. var meningen jag skulle hamna i rehabgruppen men allting var väldigt förvirrat ett tag där och jag fick gå hos jobbcoach som manade mig att söka vanliga jobb och fan och hans moster rent ut sagt..till slut så bringade vi lite reda i saken och jag hamnade i rätt grupp igen.

Under tiden allt med grupper var oklart började jag fundera över vad jag ville med mitt liv egentligen och kom fram till att jag som älskar barn faktiskt inte alls vill jobba som frisör utan vill bli förskollärare..

det enda som var ett hinder för att komma in på universitetet på den utbildningen var att jag saknade matte b kursen. så jag gick helt emot vad min jobbcoach sa på AF och ringde till komvux på vinst och förlust veckan innan terminen och talade med rektorn som till min lycka sa att jag fick börja läsa matte b när terminen började veckan efter.

Så jag började läsa matte b den snabba kursen som är klar på 8 veckor i stället för 16..sen upptäckte jag att lärarlinjen inte hade intag på VT 2011 så jag bestämde mig för att söka en fristående kurs till våren specialpedagogik A, den har jag ändå nytta av sen när jag ska bli förskollärare.

Så just nu läser jag näst sista veckan på mattekursen och har börjat jobba extra på dagis på 25 % tills matten är klar och när den är klar går jag upp till 100% fram tills nyår,  och i januari så blir det förhoppningsvis universitetet:)

och jag känner mig så otroligt stark allt har jag gjort själv samtidigt som jag kämpat mot anorexian och fått tillbaka mensen igen den har kommit tre gånger på raken vilket medicinskt sett betyder att den är tillbaka!

Dessutom har jag börjat träna kampsport igen något jag älskade att utöva innan jag blev sjuk.

Ville bara tala om allt detta för dig för du en av mina inspirationskällor och det vill jag att du ska veta..!

Dessutom så har jag fått tillbaka ett sunt förhållande till mat igen och jag är lycklig för det vet jag att jag aldrig kunnat vara om anorexian fått fortsätta vara en del av mitt liv!

Så tack för att du genom din blogg ger anorektiker hopp om livet och att bli frisk.

Sköt om dig och massa kramar!”

4 thoughts on “Inspiration och drömmar – ett måste mot ätstörningar!”

  1. Det finns en 80-tals låt,
    ”You’re the reason to my life, you’re the inspiration….
    Tror det var ”Chicago” som kom med den, men jag kan ligga helt fel.
    Vad jag vill säga med det är att du är definitivt en inspirationskälla.
    jag får alltid gåshud när jag läser kommetarer i din blogg från människor som känner sig stärka i och med vad du skriver.
    Du är så otroligt viktig och vad och hur du skriver är alltid spot on.
    Lots of Love!

  2. Du är fantastisk! Jag skulle vilja ha dig som behandlare istället för någon mossig konservativ person. Ut med det gamla och in med det nya i ätstörningsvården. Revolutionera den!

  3. Tack än en gång för ett otroligt inspirerande inlägg! Precis som du skriver så har en underviktig och åtminstone tidigare svältande kropp flera sätt att försöka överleva på. Ett av dem är just ”överätningseaktionen”. Jag försöker dock vid varje inträffat tillfälle tänka att i mitt fall finns inget som kallas överätning.
    Jag sköter med handen på hjärtat mitt matschema precis som jag ska, och vill kroppen ändå ha dessa emellanåt REJÄLA extra tillskott, så behöver den helt enkelt det! För mig finns inte överätning i den bemärkelsen, snarare en viktuppgång med ibland mindre glamourösa inslag! Haha.

    Tack återigen Anna, sköt om Dig!

  4. vilka underbart fina komentarer! jag är verkligen glad att du vill fortsätta skriva, du ÄR en inspiration.

    Niclas, jag gillar skarpt den beskrivningen på ”överätning”! har aldrig gillat begreppet, känns överflödigt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s