media, Självhjälp

UnderbaraClaras bloggstipendium – Annika Marklunds motivering!

Bild lånad från Pyttis blogg (Anna Larsson)

***

En fin läsare mailade och frågade om jag hade missat att läsa Annika Marklunds motivering till varför min blogg – som hon själv skriver var – ”var den självklara vinnaren”.

Nej, jag har självklart inte missat att läsa den!

Men jag ställer mig tveksam till hur mycket jag egentligen kan och vågar skriva om hur stolt och genomglad jag faktiskt fortfarande är för allt det här med UnderbaraClara-stipendiet.

Med risk för att det ska låta som att  allt spektakel har stigit mig helt åt huvudet kan jag dock lugna ev. berörda och säga att så är inte fallet.

Snarare blir jag oerhört generad…!

Men fasiken, när jag tänker efter så är det här trots allt min blogg och här publicerar jag vad jag vill.

Grundtanken är ju trots allt att bloggen ska göra gott, inspirera och få en att må bra när man kikar in här.

Marklunds motivering är ju så genomfin att det vore rent brottsligt att välja att inte dokumentera den permanent här i bloggen.

Därför kommer den är, Marklunds motivering till stipendiet:

”‘Vägen från 37 kg’ bjuder på oerhört ärlig, inspirerande och framför allt viktig läsning – inte bara för de som lider eller har lidit av en ätstörning, utan också för alla som ligger och vinglar på gränsen. Som hoppar över måltider då och då, tränar lite hårdare än de egentligen orkar eller föraktar sig själva för att de inte gör det.

Att arbeta mot ätstörningar handlar så mycket om att förändra tankesätt, synen på mat, träning, våra kroppar och vad som är verkligen betyder något i livet. Där lyckas Anna vara en sann inspiratör.”

Att bli frisk, verkligen helt frisk, från en ätstörning tar tid. Ibland påstås det att man aldrig blir riktigt frisk.

Det tror inte jag på, absolut inte.

Men däremot är det nödvändigt att alltid vara uppmärksam på de tankar som kan försöka smyga sig tillbaka, ofta när man är som allra mest sårbar.

När man är van att använda ätstörningen som ett sätt att kontrollera och hantera sin verklighet är det skrämmande lätt att glida tillbaka när allt omkring en är kaos. Inte för att det på något sätt hjälper, men för att det ger en inbillad känsla av säkerhet, trygghet, struktur.

Därför går jag in på ”Vägen från 37 kg” ibland.

Som ett stöd, och som en påminnelse: om vilket helvete det är att vara fast i de sjuka tankarna, om hur viktigt det är att fortsätta kämpa för att få vara frisk.

Ett stort, varmt grattis till Anna.

Du behövs.”


5 thoughts on “UnderbaraClaras bloggstipendium – Annika Marklunds motivering!”

  1. Finaste du!
    Jag kan förstå din tvekan att erkänna utåt att du är stolt. Det är säkerligen en bit äs och en stor bit jante fjante som ligger bakom…
    Är tråkigt att man har lättare att ta åt sig kritik än beröm och att man automatiskt blir röd om kinderna när man får en komplimang.
    Men du ska ska ska vara stolt!
    Sagt det förut och jag säger det igen:
    Du hjälper inte bara dig själv att kommer ut ur en jävulsk sjukdom, du hjälper även x antal andra. Och jag kan ju bara gissa, men det är nog fler än både du och jag kan föreställa oss, som kommit en bra bit på väg i och med din blogg.
    Du är så värdefull!
    Jättekramar! (Skickar så mycket viruell kärlek det bara går)
    Ah, du frågade ju angående mässan i Paris.
    Missade den i höst. Fixade det bara inte.
    Kommer en ny i Januari så då blir det nya tag.

    1. Det dummaste uttrycket jag vet är ”ensam är stark” – det finns inget i världen som kan klå riktiga vänner!

      Underbara Maria, hoppas du själv mår bra och kämpar på i din egen takt. Hoppas även att du har fina vänner och kollegor omkring dig (verkar iaf som det när man läser din blogg!?). Du är verkligen värd det!

      Trist att det inte blev något med Paris men det går fler tåg! Du har hela livet framför dig och massor med spännande äventyr väntar (särskilt många har jag själv upptäckt på sistone när ÄS blivit bra mycket mindre!).

      Största kramen!

  2. Håller med om varje ord! Din blogg är fin och du gör skillnad för oss som kämpar. Ofta blir allt övermäktigt och då kan man behöva en god tanke och ett klokt ord. Det ger du!

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s