Ångest, Mat, Självhjälp

Kan inte sluta äta?

På tal om om hur man kan sluta överäta och/eller hetäta som jag skrev om för ett par dagar sedan.

Fick som vanligt väldigt bra kommentarer och funderingar av er. Se exemplet nedan.

Ingrid skriver:

”Hej!

Jag har en fundering angående det här med över- eller hetsätning och ”frosseri”.

Hur vet man egentligen om man överäter? Är det helt orimliga mängder?

Du skriver att du fortfarande överäter nötter? Handlar det om en, två eller fem dl?

Hetsätning har väl egentligen med själva beteendet att göra också? Om man vräker i sig och inte tuggar ordentligt, eller har jag helt fel uppfattning?

Överäter jag till exempel om det blir fyra mackor och ett glas mjölk till kvällsmat?

Eller en annan kväll njuter långsamt av två skålar glass? (Visst kanske det hade räckt med en skål, men ”vanliga” människor kan väl ändå få i sig betydligt mer en lördagkväll… utan att ens fundera??)

Att vara frisk är väl också att äte ”lite för mycket” med jämna mellanrum???

Jag kanske har helt fel om vad som räknas in, och kanske är det bara jag som känner mig osäker på detta! ?”

Jag skiljer på överätning och hetsätning.

Jag har aldrig hetsätit (ett särskilt – ”hetsigt?” – sätt som man äter på och mer extrema mängder, någon annan som har en bättre beskrivning än jag kanske?).

Men i de fall som jag tycker mig ”överäta” är det när jag har svårt att sluta äta när jag väl börjar. Svårigheten ligger i att detta är något som även friska människor säkert känner, dvs ”det blev för mycket”. Tack för att så många av er påminner mig om det här, jag glömmer så lätt bort att även ”friska” känner så här efter inte alltför smickrande stora mängder.

Just nötter blir ofta förvirrat för mig. Innan jag blev sjuk kunde jag om jag var riktigt, riktigt sugen äta upp en 200 gr påse med hasselnötter (från mammas bakskåp).

Men i samband med sjukdomen har det blivit så att vissa kvällar (alltid efter jag ätit middag dessutom) räcker det med ett par nävar nötter för att jag ska bli nöjd.

Men andra kvällar blir det säkert  gott och väl 300 gram och det känns särskilt jobbigt då jag verkligen tänker att jag inte ska äta mer för jag vet att jag därefter både kommer må dåligt pyskiskt (”ingen annan äter nötter i de här mängderna direkt efter en måltid?!”) och fyskiskt (blir antingen stenhård i magen eller har diarré hela dagen efter + lätt illamående).

Ju mer jag skriver om det här desto mer tydligt verkar det som att det har blivit för lite energi under dagen och att kroppen tar igen det på kvällen. Nötter är ju energität och som bekant tar kroppen igen allt med råge.

Jag tror faktiskt svaret är så enkelt.

Angående fyra mackor och ett glas mjölk till kvällsmat, för mig skulle inte det vara en överätning.

Men antar att beroende på vilka mängder man är van att äta olika livsmedel i så ser det säkert annorlunda ut från person till person. Eller vad tror ni?

Som i mitt exempel med nötter, som frisk var jag van vid att äta färre mängder nötter per tillfälle och när jag nu idag äter större mängder blir det en tydlig skillnad mot mitt ”friskmönster från förr” då jag använder tiden före min sjukdom som en frisk referensram.

Tack för all er hjälp och intressanta tankar att bringa reda i det här!

10 thoughts on “Kan inte sluta äta?”

  1. förstår hur du menar. samtidigt har jag väldigt svårt att se när jag överäter, är det jag eller sjukdomen som tycker det? frågan är om begreppet ens bör elker behöver användas, om ni förstår hur jag menar.

  2. Något som jag tycker är väldigt lättande och minskar ångesten vid många tillfällen, är just att det ”jämnar ut sig” Igår var jag t.ex. ganska hungrig när jag somnade, vilket ledde till att jag inte blev mätt på frukost utan åt lunch ganska kort därefter.

    Och om jag t.ex. äter ganska mycket snacks / vill ha kvällsmål även fast jag inte är hungrig, så resulterar det i att jag blir mätt på en mindre frukost imorn istället. Inte för att det är ett måste, men det är mer som ett ”bevis” att kroppen nöjer sig, = jag kommer inte gå upp massa.

  3. Tack för bra svar! Har funderat lite till på det här under dagen och håller med om att det nog är olika från person till person. Det är klokt som du skriver att framförallt jämföra med hur, vad och i vilka mängder man åt ”som frisk”. Kanske ska man också ta hänsyn till när på dagen man tror man överätit. Mina fyra smörgåsar och mjölk är nog ändå inte så mycket till kvällsmiddag, men som förmiddagsmellanmål är det kanske något ….. rejält… ”Dina nötter” 🙂 direkt efter maten kan jag se kan kännas lite mäktigt. Du hade egentligen kanske kunnat nöja dig med en handfull liksom jag ”borde” nöjt mig med en skål glass. Men som sagt, förnuftet vinner inte alltid…

    Så kan man ju också ställa sig frågan hur ”perfekt idealisk” man strävar efter att bli? För hur perfekt är egentligen en ”frisk” person? Jag vågar nog påstå att alla mina vänner (nästan iaf) minst en gång i veckan sträcker ut sig i soffan med en tom godispåse eller en pajform framför sig och NÖJT utbrister att ”oj vad jag blev mätt”. Nu förespråkar jag verkligen inte okontrollerat ätande, men jag försöker iaf ha det i bakhuvudet när jag tror att jag kanske ätit lite mycket.

  4. Jag bläddrade lite i boken ”Mattillåtet” i morse och fastnade för dessa rader ang. detta tema om att sluta över-/hetsäta:

    ”Om du inte får i dig tillräckligt med mat kommer kroppen att kräva mer, vilket ofta resulterar i hetsätning. Oftast beror det på att man inte tillåter sig att äta en tillräckligt stor måltid utan att kräkas. Därför kan det i början gå bra några dagar, sedan faller man tillbaka för att man trots kämpande med maten och tappra försök inte ätit tillräckligt. Sedan går det bra igen några dagar. Detta är helt naturligt och absolut inte ett misslyckande. Så småningom, när man vågar äta mer, kan det vara så att kroppen faktiskt inte kräver extra påfyllning lika ofta, och då blir perioderna mellan hetsätningarna längre och längre. Men det är inte ett misslyckande att man hamnar i hetsätning ibland, utan en rent kroppslig reaktion. Så klandra inte dig själv, utan se till vad som faktiskt händer i kroppen och lär dig lyssna till dess signaler.” (s.221)

    Jag byter ut orden ”hetsätning” och ”kräkning” mot ”överätning” resp. ”kompenserande genom motion”/”restriktivt ätande” och känner då igen mig så i ovanstående text! Och liksom du har skrivit förut, tror jag att nyckeln till att komma ur denna onda cirkel ligger i att våga låta bli att kompensera och istället fortsätta att äta regelbundet och tillräckligt för att tillfredsställa kroppens behov. Det är inte lätt att stå ut med ångesten när den kommer och i den stunden tänka på, och välja, vad som är bäst långsiktigt – så mycket enklare att bara fara ut och kompensationsspringa eller kräkas eller vad det nu är man brukar göra – men jag tror att det är det man måste försöka göra ändå för att någon gång kunna vara helt frisk från sin ätstörning.

    Rekommenderar förövrigt starkt boken ”Mattillåtet” till alla som inte har läst den (och att läsa den om och om igen). Den hjälper mig mycket. Och den här bloggen! Tack Anna och även Ni andra som skriver här!

  5. Tack för att du tar upp detta med överätning! Ibland kan det kännas som att jag är den enda som gör detta. Vilket får mig att skämmas så otroligt, även om jag vet att det är naturligt. Tack så mycket!

  6. Tack igen för bra tankar!

    En fråga till bara: hur tror du din vikt påverkats av överätningar? Upp/ned/oförändrat?

    Om man överäter ofta borde ju kroppen lägga på sig, så länge man inte kompenserar för hårt före eller efter. Men sen reagerar ju kroppen så fruktansvärt oförutsägbart… Så intressant att höra vad du tänkt om detta!

  7. Jag tror som så att motivet till varför man äter är rätt avgörande och hur mycket kontroll man har över situationen. De gånger när man känner att man verkligen inte kan sluta äta fast man egentligen skulle vela då tror jag man kan klassa det som hetsätning.

    Jag tror även att man kanske måste tillåta sig att äta mer en period om man svält sig innan för att sedan kunna återta kontrollen över vad man man sätter i sig. Det är svårt att äta ”lagom” när kroppen och hörnan är uthungrad. När kroppen vet att den får mat regelbundet så tror jag att suget lägger sig och kontrollen kommer tillbaka. Regelbundenhet ger nog mycket.

    1. Just det där med att äta mer en period har jag funderat på på sistone… Tror ni det funkar? Är så rädd att hamna i bulimi. Eller att aldrig kunna återgå till ”normalt” ätande (vilket jag iofs inte vet vad det är…)

      Just nu känner jag nämligen att jag vill att viktuppgången ska gå fort! Har tänkt ”långsam tillvänjning” länge nu, men det funkar inte riktigt då jag låter det bli en ursäkt för att inte göra de stora framstegen…

      Sen vet jag att ”äta-massor-av-allt-nu”-lusten är den anorektiska hjärnans verk. Men om jag börjar: kan jag sluta? Vågar inte lita på att regelbundhet ska lösa allt (har nämligen inte varit så tidigare i mitt liv)… Men vill ju tro er!

  8. Hej!

    Vilken fin blogg har och grattis till priset! Jag trillade in här från en länk hos Underbara Clara.

    Jag har lididt av hetsätning i många år och fick hjälp av en ätstörningsklinik i Huddinge. Hetsätning för mig handlar om att äta utan kontroll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s