Mat

Middag med vän

Ikväll blir det middag hos en underbar vän.

Helst av allt skulle jag vilja bjuda med alla som läser här.

Ni som alltid stöttar och peppar. Ni som aldrig viker en tum utan fortsätter peppar, delar med er och gör er röst hörd.

Det är ömsesidig respekt.

Och kärlek.

Massor av kärlek!

***

Tack för att jag har äran att ha världens bästa och framförallt de mest varmhjärtade läsarna någonsin!

Även fast att jag innerst inne vet om att bloggen är en inspiration för många är det klart att jag faktiskt tvekar när jag får kritik. Det går inte att komma ifrån!

Men jag får helt enkelt återigen påminna mig om alla ni som läser här har en väldigt olika sjukdomshistorik bakom sig, kommit olika långt, etcetera.

Men nog om detta .Nu är det dags att köra på som vanligt igen, tycker jag.

Fick förresten aldrig chansen att tacka för alla fina tips på caféer i Sthlm som ni så generöst tipsade om förra helgen.

Toppenbra, kommer förmodligen testa ett av era tips redan till helgen… Helt lagom! Vilket fik det blir får ni höra om efter helgen 😉

Men nu är det äntligen fredagskväll och jag ska laga middag ihop med en god vän som jag inte träffat på väldigt länge. Måste bara få tillägga att det var mitt initiativ…

Låter säkert rätt fånigt men jag har faktiskt aldrig lagat mat ihop med kompisar förr!

När jag blev sjuk som 16-åring var jag ännu rätt ung och i den åldern äter man oftast hemma eller kanske ute på restaurang någon gång. Det är först när man blir lite äldre och när man flyttar hemmifrån som man kanske börjar bjuda över sina vänner på middagar och filmkvällar.

Men som ni säkert vet vid det här laget isolerade jag mig den här perioden och därför är alla de här ”vuxengrejerna” rätt nya för mig nu. Jag är inte alltid helt med i matchen om hur man umgås och därför tycker jag det är rätt skönt när andra föreslår saker så kan jag ”härma” dem och göra likadant…

Bara en sådan sak som att se vad folk i min egen ålder helst vill äta en fredagkväll år 2010?

När jag blev sjuk 2002 minns jag att jag ofta åt tacos hemma hos mina kompisar eller hamburgare med pommes. Men vad gäller när man är 24 år? Vad är lämplig mat att laga ihop med sina väninnor?

Hur tänker ni kring detta? Någon som känner igen sig?

 

 

 

7 thoughts on “Middag med vän”

  1. Hm, vad som är lämpligt beror väl helt på vad ni båda gillar för mat! Det får ni komma överens om tillsammans. Det finns nog ingen direkt ”kod” du kan följa på detta område, utan alla gillar ju att äta olika saker.

  2. Jag vet precis vad du menar!
    Har under åren varit på både student middagar och tjejmys. men alltid med Ana i ryggsäcken.
    Har varit så begränsad och så ångestfylld att när jag nu ska laga mat tillsammans med någon, eller äta ute med för den delen, är jag som ett barn på julafton!
    Det finns ju så herrans mycket att välja på!
    Jag tycker det är mysigt att laga sånt som antingen tar lång tid att förbereda eller nåt som tar lång tid att äta. Tex, hemgjord sushi eller fondue, raclette eller varför inte mat på en stek sten!
    På så sätt kan man integrera maten i umgänget.
    Förstår du vad jag menar? (ibland saknar jag korrekta uttryck på svenska)
    Ha en underbar kväll, vad det än blir ni lagar!
    Jag vet att du redan vet att vi är så många som uppskattar det du ger varje dag.
    Men säger det ändå igen.
    Du är så värdefull!
    Lots of Love!

  3. Hej!
    Jag har suttit och läst igenom din blogg lite och måste erkänna att det var en obehaglig upplevelse. Inte på grund av det du skriver eller nått sånt, utan för att det fick mig att inse att jag är mindre frisk än vad jag velat intala mig själv.

    Jag har själv aldrig diagnostiserats med någon ÄS, mest för att jag vägrat ta hjälp från någon annan och vägrat erkänna det för någon annan än mig själv. Det har som alltid varit min egna hemlighet, min skit jag satt mig i som jag själv skulle ta mig ur.
    Det har väl på något sätt fått mig att tro att det inte var så farligt. Att när jag gör saker som jag gjorde då är det för att det faktiskt inte var en riktig ÄS, jag var bara väldigt hälsosam.

    Det jag försöker säga är att jag klassar mig själv som helt frisk, eller har i alla fall fram tills nu. Jag har varit helt säker på att jag tagit mig ur skiten. Men tydligen har den överlevt som en annan parasit och på nått sätt lyckats gömma sig, den har muterat så att jag inte känt igen den. Det jag förut visste var en ÄS har börjat se ut mer och mer som något en hälsosam människa skulle kunna göra. Jag trodde jag blivit ett nyttofreak helt enkelt.

    När du skriver om saker som att köpa ”riktiga” produkter och inte light måste jag erkänna att allt i mitt matförråd är den fetsnålaste varianten. Riktig mjölk har jag inte druckit på länge. Jag väljer svart kaffe istället för cappuccino som jag föredrar pga att det är så mycket fet mjölk i det. Jag bakar fortfarande inte kladdkaka eller bullar (som jag gjorde jämt före ÄS). Jag tränar aldrig för att det är skoj, jag tvingar fortfarande ut mig. Jag jämför vilket bröd, mjöl, havregryn och frukt som har minst kalorier.

    Att inse detta var ingen rolig upplevelse, men som man säger – man kan inte bli frisk före man inser att man är sjuk. Tack tack tack så mycket för att du gett mig den här insikten! Från och med nu ska jag försöka köpa vanlig mjölk, det blir första hemläxan. Jag ska gå och köpa en liter vanlig mjölk på studs så att det blir av, och den litern ska vara uppdrucken och jag ska inte hälla ut den i vasken.
    Än en gång, tack, för att du fått mig att inse att jag inte är frisk, så att jag kanske kan bli det på riktigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s