Mat, Självhjälp, Träning

I stormens öga

Det hettar till i kommentarsfälten.

Många intressanta och läsvärda rader de senaste dagarna.

Så ett tips, läs tillbaka om du skulle ha missat något.

Till alla er som har svårt att lita på mig, bloggens innehåll, etcetera finns egentligen bara en sak att säga:

Jag har aldrig utgett mig för att vara ”Sveriges friskaste anorektiker” eller något liknande.

Främsta syftet med den här bloggen är att i första hand hjälpa mig själv.

Därefter är det givetvis stora plus ifall jag kan hjälpa fler på vägen (genom att skriva om saker som jag själv stöter på kan ev. frågetecken rätas ut – tycker fler borde göra det då det finns mycket att lära av varandra!)

Då det finns många dimensioner i sjukdomen kan man vara sjuk på olika sätt. Jag är övertygad om att det finns många som läser den här bloggen som är friskare än vad jag är, har aldrig sagt något annat.

Samtidigt vet jag att det också finns många tjejer och killar som också är sjukare och som jag vet har vågat ta steget till många saker just för att jag har skrivit om dem och på olika sätt förklarat kroppsliga reaktioner, hjärnans funktion, etcetera.

Med andra ord bara för att bloggen har ett ”självhjälpssyfte” innebär inte detta att alla blir hjälpta av det jag skriver om.

Har du kommit längre i din sjukdomsutveckling (vilken dock är svår att mäta, ännu svårare att uppskatta över internet) är det bara att gratulera, då är du redan på god väg.

Andra tycker det är för mycket fokus på det positiva men återigen måste jag betona att det är just detta som har hjälpt mig och om du ställer dig skeptisk till metoden är det ingen som tvingar dig att läsa. Du är fri att lämna när du vill.

För som jag skrev i början, bloggen är i första hand avsedd för min egen skull och ingen kan säga att bloggen inte har hjälpt mig.

T ex för cirka 13-14 månader sedan satte jag stopp för en lång tid med ett tungt träningsmissbruk. När jag äntligen nådde en nollnivå gällande träningen hade jag ”bara”  anorexin/ortorexin kvar att reda ut…

Det har varit en snårig väg fram till idag och periodvis har det gått både upp och ner.

Men tack vare att jag har dokumenterat mina egna kroppsliga reaktioner, överätningar, ångest, ätbeteende, tankar, kroppen och diverse olika matsituationer har jag lyckats hamna där jag är idag.

Kanske misstolkar jag vissa kommentarer men ingen kan iaf säga att bloggen inte har hjälpt mig.

Utan bloggen hade jag fortsatt att träna 24/7 och inte vågat äta annat än sallad och fettsnåla proteinkällor.

Jag hade fortsatt ha ångest inför lunchmöten och fortsatt gå omkring som en levande kaloriräknare.

Jag hade i vanlig ordning fortsatt att skippa lunchen och aldrig fattat vitsen med mellanmål (älskar förresten Giselas ord ”skyddsmåltid”!) .

Jag hade fortsatt somna hungrig för att sedan vakna mitt i natten och velat sätta i mig en stor påse godis bara för att blodsockret varit så lågt.

Jag hade fortsatt att svimma och sjukhuspersonalen hade fortsatt att viska i mitt öra: ”Du, jag tror nog att du skulle må mycket bättre on du la på dig några kilon…”

På samma sätt hade jag fortsatt isolera mig och aldrig orkat med ett uttåtriktat heltidsjobb.

Bloggen har hjälpt mig från att ha varit helt under isen till att faktiskt börja blomstra och den sista tiden tänka tankar som ”Är det så här det känns när man är frisk…?”

Jag kommer även i fortsättningen skriva på sättet jag gör. Jag ser ingen anledning att jag ska lösenordskydda eller låsa bloggen.

Den som finner inspiration är välkommen att fortsätta läsa. Du gör som du vill.

Valet är fritt!

18 thoughts on “I stormens öga”

  1. Vill bara säga att din blogg har hjälpt mig att också våga! Att kasta mig ut i det ”osäkra” en gång för alla, och aldrig vända tillbaka. Det är just den positiva inställningen, i medvind så väl som i motvind, som ger perspektiv på situationer man stöter på på vägen. Dina resonemang tar bort en del av rädslan och ger bekräftelse på olika ”faser” i tillfrisknandet kanske inte är fel eller något att skämmas för.
    Jag är därför glad att du forsätter skriva öppet.
    Go girl!

  2. Hej!
    Vill bara säga att jag tycker att du är FANTASTISK!!! Det är verkligen starkt att öppna sig som du gör och att du klarar attgenomföra din kamp ”öppen för allmänheten” tycker jag bara visar en enorm styrka från din sida! Du är en grym inspiration! Så fortsätt på samma bana, du hjälper otroligt många!!
    KRAM

  3. Håller med alla ovanstående talare. Och jag måste få poängtera: vi lever i en värld av människor som inte unnar andra människor något gott. Vad spelar det för roll hur du blir frisk? Det viktiga är att du blir det. Du har aldrig utgett dig för att vara en allvetande guru, eller certifiterad ätstörningsbehandlare eller hur? Och såvitt jag vet har du aldrig bakbundit någon och tvingat dem att läsa din blogg, sida upp och sida ner. Så. Vi är så många som slåss. Vi är så många som kämpar så hårt och så länge vi vinner striden och hjälper till där ute genom att vara friska, bra förebilder så får folk prata om de vill. Du har mitt fulla stöd. Kommer vara i Stockholm i helgen, men varenda timme är ganska fullbokad tyvärr. Men det kommer fler chanser! Kramar om!

  4. vill bara med denna lilla kommentar visa mitt stöd, och tack, för ditt engagemang och vilja att dela med dig av dina erfarenheter och stöd. för mig, liksom för så många andra, betyder den här bloggen MYCKET och utgör ett värdefullt komplement till övrig vård. ta åt dig all ära och beröm över din egen kamp och resa mot friheten!
    och jag fortsätter att tjata om en ny bloggträff i sthlm!
    kramar i massor

  5. Vi har alla möjlighet att göra aktiva val, du skriver det du vill och andra väljer om de vill läsa eller inte, så enkelt är det. Det är så tragiskt att vissa människor inte kan unna andra framgång och lycka utan istället reagerar med avundsjuka och smutskastning!
    Tack för att du sprider positiv inspiration:)keep on fighting!
    Kram

  6. Jag tycker du gör ett kanonjobb med din blogg och jag är övertygad om att den hjälper långt fler än ”bara” dig! Jag rekommenderar den ofta till personer med ett mer eller mindre osunt förhållande till mat och jag går in varje dag och hoppas på fler läsvärda inlägg.

    Kram

  7. Jag fattar inte varför alla anklagar dig för att vara positiv! Bara så du vet det, du är fantastisk o har hjälpt mig så otroligt mycket! Hade det inte varit för dig, skulle jag aldrig ha tagit det riktiga steget o vågat kämpa för att bli frisk. Massor av kramar!

  8. Hej!
    Jag tycker din blogg är superbra! Jag har själv ätstörningar, och står väl någonstans vid startsträckan att börja bli frisk. Att läsa din blogg är en oerhört bra hjälp på vägen.
    Tack!

    Kram!

  9. DU VANN! DU VANN! DU VANN UNDERBARACLARA – STIPENDIET! gå genast in på underbaraclara.nu och kolla. grattis tjejen, du förtjänar det så sjukt mycket! herregud, blir alldeles tårögd nu. jag är så glad att jag (och kanske fler?) nominerade dig för du är en värdig vinnare

    återigen – GRATTIS!

    kramar
    rebecca

  10. Hej fina människa!

    Glad att jag ramlade in på din blogg tack vare Underbara Clara stipendiet, Grattis!! Har just börjar läsa din blogg och kommer definitivt att fortsätta. Jag har upplevt anorexi ‘på sidan om’ eftersom en väldigt god vän led av anorexi länge när vi var tonåringar (och hon mår nu 11 år senare bra och har en underbart avslappnad attityd till mat och livet!), så jag har upplevt änglavingarna till skulderblad när man försöker kramas, tredubbla tröjor, luddhår på armarna, blåa ständigt kalla händer som inte går att värma och den vilsna blicken. Det gör så ont att se en vän nästan ta livet av sig själv och sin kropp. Det är så smärtsamt. Tack för att du skriver om det! Och för att sluta på en positiv note; jag minns ochså min födelsedagsfest på min sommarstuga en månad efter att min vän hade kommit ut från sjukhuset, då hon kom utspringande från stugan skrikandes och skrattandes, överlycklig och berättade att hon hade ätit EN HALV KARAMELL! Och det resulterade i en kramfest och lyckotårar av aldrig dess like. Jag hoppas du har starka vänner som du kan skratta och gråta med ochså.

    Varma stärkande kramar åt dig!

  11. Hej, jag älskar din blogg och den är så grymt peppande. Tack för att du hjälpt mig så mycket!

    Jag vet folk med ätstörningar som kan äta nästan vad som helst förutom typ chips. Så jag undrar en sak; är det något du bara inte kan äta? Skulle vara intressant att få reda på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s