Mat

Vad smakar maten?

En sak slog mig häromdagen när jag slank in på ett fik i en mindre håla någonstans i skåneland.

Som brukligt beställde jag min caffe latte till eftermiddagsmackan för att sedan slå mig ner i en av fikets alla jättefåtöljer.

Ingen aning varför jag egentligen reagerade men på något vis tyckte jag att kaffet inte riktigt smakade som det ”brukade”…

Jag har fortfarande inget svar på vad som egentligen var fel med latten. Jag fick trots allt både kaffe och skummad mjölk, med andra ord exakt det som jag hade beställt.

En väns ord ringde i mina öron. På ett par sekunder mindes jag augustidagen som vi hade träffats igen efter att inte ha sett varandra på över ett halvår.

I somras hade vi gått till en av de populärare kaffekedjorna för att ta en fika. Vid tillfället hade muttrat över att ”tvingas” gå på en ”trist kedja” . Jag menade att det fanns ju så många andra roliga små caféer att välja på. Var det inte spännande att testa något nytt?

Min vän – som är erfaren i fika-gamet – hade blixsnabbt replikerat:

”Nej vet du, jag föredrar faktiskt de större kedjorna. Hos dem vet man vad man får och man riskerar faktiskt sällan att bli besviken.”

Eftersom jag själv hade så lite erfarenhet av fikavärlden (och har väl i viss mån fortfarande jämfört med jämngamla) fick jag något att tänka på av kära M.

Jag hade aldrig reflekterat över kvaliten kunde skifta… För när jag förr följde med en vän och fikade var det oftast över ett glas vatten och det är ju rätt svårt att misslyckas med…

Av denna anledningen kunde jag inte låta bli att bli lite stolt när jag i veckan satt där i mormorsfåtöljen och plötsligt upptäckte att latten faktiskt inte var helt bra gjord…

Tydligen har jag hunnit dricka så många vid det här laget att jag faktiskt märker skillnad både när det gäller val av kaffesort som fiket använder samt hur bra teknik baristan har när hon/han skummar mjölken för att få till en riktigt bra crema.

Det är lite samma sak som jag skrev om igår, att våga ha krav på maten.

Förr var mina smaklökar så dåliga att man i princip kunde servera mig vad som helst, jag tyckte ändå inte att något smakade särskilt mycket (därav kryddade jag sönder maten med otäck chili och andra alltför starka kryddor).

Idag känner jag smaker betydigt bättre och jag gissar att det är tack vare att jag är noga med att få i mig mer fett (har iaf för mig att det är fettet som styr detta, eller var det något annat?) som mitt smaksinne har stärkts extra mycket, framförallt den sista tiden.

Lustigt att en halvdålig latte kan göra en så glad, eller hur..?!

3 thoughts on “Vad smakar maten?”

  1. Finaste!
    Det är häftigt när man märker att smaklökarna börjar fungera som de ska!
    Att fa välja och vraka. Att själv fa bestämma vad man tycker om och inte.
    Flott värre. 🙂
    Har fatt provsvaren btw. Allt ok so weit.
    Emailar dig mer ingaende.
    Tusen kramar pa dig.
    A tack för att du är du.

      1. Förlåt att jag lägger mig i, men när ni ändå är igång kanske Anna också har lust att reflektera över Marias och mina tankar angående hur man ska hantera omgivningens reaktioner på att man börjar se sundare ut? Maria har svarat mig jättebra på sin blogg:
        http://girlgonelost.wordpress.com/2010/09/30/reaktion/ , vore kul å höra vad du och dina läsare har för erfarenheter också!

        Tack för en fin blogg för övrigt, har följt dig några veckor nu… och förhoppningsvis lärt mig ett och annat!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s