Mat

OK att vara vegetarian, eller?

Hej vänner!

Just nu är det rätt bråda dagar innan jag flyttar.

Mycket som ska hinnas med, som t ex att komma i kapp på jobbet, förbereda inför stora flyttlasset och samtidigt leta lägenhet. Har fortfarande inte hittat bostad så känner du nån som hyr ut i t ex andrahand maila på vagenfran37kg@spray.se så hör jag av mig.

Vet att många av er har ställt frågor som jag ännu inte har svarat på.

Ska därför i dagarna sätta mig och gå tillbaka i bloggen och skriva ihop svar. Vet själv hur trist det är när man ställer frågor och sen är det ingen som svarar. Dock är det som bekant inte nonchalans från min sida utan tyvärr har mitt dygn har ett max antal timmar som jag kan lägga på bloggen.

Om jag hade fått betalt för att blogga (tänk vilken lyx ”proffsbloggarna” har!) skulle den här bloggen bli såååå himla mycket bättre.

Har tusen idéer som jag vill – och ska – förverkliga men då jag jobbar heltid vid sidan av alla mina ÄS-projekt blir det till att ta små, små myrsteg. Något som förstås är mycket frustrerande när man vill så mycket och dessutom vet att projekten är skitbra!

Men men, den som väntar på något gott…

En snabb fråga från Elin:

”Vad anser du om att vara vegetarian när man försöker bli frisk från en ätstörning?”

Jag håller med min vårdare som sa till mig (ca 8 år sen) att om jag hade varit vegetarian en bra tid före det att jag blev sjuk så var det helt ok. Men om mitt plötsliga intresse för vegetariska produkter hade uppkommit i samband med sjukdomen accepterades det inte.

På den tiden blev jag såklart skitsur och hävdade att det var min förbannade rätt att vara vegetarian om jag så ville. Minns att jag bråkade och tjurade en hel del i början men gud tack och lov stod personalen på sig annars är jag säker på att jag hade fått svårt att som ”frisk” någonsin vilja äta kött igen.

Jag tycker det är bra när personalen resonerar som min vårdare gjorde. Hon var stentuff och det är precis vad Ana behöver (eftersom familjen är en så enkel match för ätstörningen och lätt för Ana att ”manipulera”).

Hur tänker ni kring det här?

Äter många av er vegetariskt och varför i så fall?

10 thoughts on “OK att vara vegetarian, eller?”

  1. Jag äter vegetariskt för att det var ett etiskt val jag gjorde som tioåring (långt innan äs) som senare kom att bli politiskt och miljöetiskt ca två år senare. Däremot funderade jag (fröken tvärtemot) på att börja äta kött (fisk) för att äs tyckte det var ”nyttigt” när jag var sjuk, fast det var emot min egentliga ståndpunkt. Vilket jag inte gjorde ändå till sist. Stolt över det beslutet, att låta bli. vegetarianismen är en hjärtfråga som jag ofta fått försvara mot behandlare som inte trott mig, men förstår samtidigt att detta verkar vara en fix idé för många.

    Själv förstår jag inte ens tanken bakom detta tänk?
    Men det kanske någon vill berätta? Vill du?
    Jag känner mig korkad :p

  2. Menar såklart inte att uppröra någon med min åsikt. Vet att många vill äta kött och man måste väga fördelar mot nackdelar. För mig är det på intet vis en hälsofråga. För andra är det en sådan i allra högsta grad.

    Det är en tanke som grundas i att jag inte vill stödja en industri som handlar med liv (visst är de inte lika ”intelligenta” som vi men enligt mig ändå precis lika mycket värda, som bidrar radikalt till ökade koldioxidutsläpp, djur som föds upp med mat som människor skulle kunnat äta från början, därav miskad produktion av soja som bidrar till skövlad regnskog.

    Jag behöver kanske inte fortsätta, men jag vill gärna förklara mig för det sista jag vill är att väcka anstöt i den här frågan (tro mig, det är lättt hänt), är man sjuk och vegetarianism vidmakthåller detta så ska man inte vara det. Är man alkoholist ska man inte ens dricka ekologiskt vin 😉 osv osv

    Man måste såklart må bra i sig själv innan man kan hjälpa någon annan, även om de man vill hjälpa är djuren och de som utsätts av djurindrstrins konsekvenser.

  3. Jag är vegetarian drf att jag tycker det är fel att bygga upp en industri på andra varelsers lidande… Dock tror jag att det är Ana som tvingat mig till detta. Nu när jag håller på att bli frisk saknar jag kött, men vågar inte äta det eftersom jag inte vill bli fet(are).
    Men det är lite blandat…

  4. Just denna fråga ältar jag fram och tillbaka i mitt huvud. Blev jag vegetarian för att äs tyckte det var ”lättare” att äta maten med mer grönsaker eller var det ett val jag gjorde pga av etiska/miljö-skäl? Ärligt talat så vet jag inte idag.
    Jag gick på dagvård (frukost/lunch/fika) när jag var 16 i ett halvår. Då var det precis som du säger, hade man inte varit veg. innan äs bröt ut, så fick man inte heller äta veg. Då var jag inte heller vegetarian. Men när jag började gymnasiet och skulle äta skolmaten, då kunde jag inte förmå mig att äta den ”vanliga” maten då det mest var kött och sås (inga grönsaker). Den vegetariska maten blev alternativet mot ingen mat alls. Min behandlare tyckte det viktigaste var att jag åt (=inte tappade i vikt), sen att det var veg. var kanske inte helt i hennes tycke…
    Det tog nog ett år, sen slutade jag äta kött även hemma. Det är drygt tre år sedan nu. Och det är faktiskt någonting jag ångrar idag. För jag vet att jag skulle må BÄTTRE om jag åt kött. Förvisso äter jag fisk och kyckling (hade jag blivit hel-vegetarian hade jag inte varit så frisk som jag är idag) Men dels pga av rädsla för köttet (låter säkert jätte konstigt) men även pga etiska frågor och pga miljön så klarar jag inte av att motivera mig till att börja äta kött igen, framförallt rött kött då.
    Fördelarna jag skulle se med att börja äta det igen är att jag skulle få mer ”normala” matvanor och inte behöva ha specialmat, alltså mindre krångel, mitt järnvärde skulle inte strula och jag tror att jag skulle kunna lämna äs till 100% bakom mig. Jag skulle även slippa behöva äta mackor utan pålägg då jag tröttnat på ost…
    Anledningen till att jag tror det delvis även har med äs att göra, är att jag skulle aldrig få för mig att äta veg.korv om jag inte var tvungen. Jag äter inte heller veg.mat som ska påminna om kött. Quorn går an, men för övrigt, nej.
    Jag tror att jag kanske hade mått sämre just då i den fasen när jag slutade äta kött om jag hade varit tvungen att göra det då, men idag hade jag nog faktiskt varit glad för det.
    Kanske hade jag valt att ta tag i det om jag hade haft någon som stöttat mig och som kunnat finnas där om jag får ångest, men idag har jag inte det och jag känner att jag klarar inte av att ta fighten på egen hand ännu. Kanske sorgligt, men sant.

    Förlåt så otroligt mycket för ungefär världens längsta kommentar, men orden bara hoppar ut ur mig och är det något som engagerar och sätter igång tankarna så är det din blogg! Den är fantastisk. Det arbete du gör är världsviktigt, så snälla fortsätt!!

    Stor kram

  5. jag var vegetarian 6,5 år innan jag blev inlagd. det var av etiska skäl och inte direkt med maten att göra för att gå ner i vikt. kändes ju lite kul att kanske få gå ner i vikt, men minns jag rätt gick jag istället upp.åt iaf vegetariskt och kunde INTE tänka mig att någonsin äta kött igen, möjligtvis kyckling då och då.
    när jag blev inlagd fick jag fortsätta äta vego, men det var extra bröd+smör till och större portioner (som det ska vara om det är vego). men de försökte puscha mig att äta kött, och till slut tvingade dem mig att börja göra det.
    när man är extremt underviktig är det faktiskt jätteviktigt att äta kött. det finns något ämne som ENDAST finns i rött kött, något protein har jag för mig. annars äter kroppen av sig själv, den äter på sina muskler.
    man bygger upp kroppen mycket bättre om man börjar äta kött och det STORA FÖRDELEN är att man kan utmana sig med ALL mat. man kan gå till vilken restaurang som helst, inte bara vegetariska.
    man kan lättare äta hos andra för de äter kanske kött.
    och nu när jag börjat äta kött och det börjar kännas bra (tänker på att det är för MITT BÄSTA som jag faktiskt måste tänka på ett tag, även om det gör ont att jag går emot mina värderingar) men nu skriker min kropp efter mer kött. den vill ta igen och jag är ofta sugen på kött, så jag gör nästan mer kötträtter än vegetariska.
    alltså: det går att bli frisk som vegetarian, men det är mycket bättre att äta kött för då är all mat inkluderat i friskprocessen. det kan faktiskt vara svårare som vegetarian, för ska man få i sig allt behöver man äta mer nötter, avokado (nyttiga fetter), mycket sojabönor och sojaprotein, allt bröd till maten. mycket ost, t.ex. fetaost. mycket smör och ost som pålägg. etc. det kan liksom bli knepigare att få med allt och få det näringsmässigt komplett.
    jag ville bli frisk på lättast möjligaste sättet och det var genom att börja äta kött.
    nu, sova. godnatt!

  6. tack för svar! anledningen till min fråga är att jag av etiska skäl valt att äta vego sedan ungefär ett år tillbaka och när jag nu ska börja i dagvård kunde de ABSOLUT INTE acceptera en sådan kosthållning. därför blev jag idag tvingad att äta kött för att som de uttryckte det ”få tillbaka min hälsa”. det känns åt helevete för i mina ögon är hälsa även psyket och jag har nu sedan lunchen mått pyton för att jag ätit ett djur som i praktiken har lika stor rätt att leva som jag.

  7. Håller för tillfället på att kolla på en vegan/vegetarisk kost och min behandlare är också emot det. Jag ser absolut riskerna och så, men jag har varit i behandling så pass länge och mår så pass bra att jag förstår att det inte år ätstörningen (har tänkt på det länge och sett det från alla tänkbara vinklar innan jag kände mig säker, så det är inget jag kom på igår direkt)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s