Mat, Självhjälp

Den som äter bäst vinner!

Regelbundna måltider ser till att du kan gå precis hur långt som helst.

Med mat och fika i magen ligger du alltid minst ett steg före alla andra.

***

Igår blev det som sagt en avstickare upp till Stockholm.

När jag satt på flyget hem i går kväll/natt slog det mig hur många saker jag hade gjort annorlunda under dagen jämfört med för bara ett år sedan.

I takt med att svälten fick ta en allt större del av mitt del gick jag konstant runt med huvudet ”fullt av mat” (ni känner igen det här…) och det blir därför väldigt svårt att koncentrera sig på något annat.

Ett smart sätt att tänka för att varje dag minska ätstörningen med ett antal % är att fokusera på små saker i  ens vardag som motiverar en.

Då vi alla har olika liv, olika personligheter och olika värderingar krävs det att du själv funderar vad som är viktigt för att din egen vardag ska bli så innehållsrik, hållbar, långsiktig och rolig som möjligt.

Om vi tar mig som exempel.

När jag börjar dagen med frukost känner jag att hjärncellerna faktiskt ”vaknar till liv”. Jag slipper räkna timmarna till lunch och kan därför på förmiddagen i lugn och ro lägga ner all kraft och energi jag har på att göra ett gott intryck på våra kunder. Jag slipper läsa om dokumenten flera gånger utan att känna mig dum och jag blir heller inte rädd när chefen ber mig att komma med på ett spontant möte (förr blev jag direkt jätteorolig om jag inte hade ätit innan ett möte, var så rädd att jag skulle svimma mitt i och ställa till en cirkus).

Lunchen känns också bra för där får jag chans att öva på mina sociala förmågor (förutom att det är ett ypperligt bra tillfälle att få fylla på med energi) oavsett om det är hemma eller på jobbet.

Det är en bra känsla för självförtroendet och min friska personlighets att tänka att jag väljer att äta av egen fri vilja, inte för någon annans skull eller för att någon tvingar mig. Jag bara gör. Jag blir stark av mat. Stark kroppsligt men framförallt mentalt stark!

Det är en enorm power-känsla. Jag tar på riktigt makten över mitt eget liv och mina egna beslut. Att äta ordentligt tycker jag känns ”vuxet” och bara genom att göra så känns det som att att jag skjuter några extra centimeter i höjden. Jag blir stolt. Oslagbar!

Igår hade jag mitt allra viktigaste möte sent på eftermiddagen. Ni vet sådär jobbigt sent så att ätstörningen får en att tveka huruvida det är ”onödigt” att äta något innan, det är ju snart ändå dags för kvällsmat.

I samma stund som de här tankarna dök upp tog jag fram supervapnet; MAT.

Det är ett av avtalen (grundregel mot ÄS) att så fort jag börjar tveka och tänka på mat så äter jag något så slipper jag tänka på det något mer. Skit samma liksom om jag äter några hundra kalorier extra än vad jag ”brukar” göra. Om de extra kalorierna får mig att kunna fokusera på mötet eller vara närvarande när någon pratar med mig är det ju värt det, eller hur?

Sagt och gjort. Jag köpte en kulglass som jag slickade i mig i Kungsträdgården. Där satt jag och solade mig samtidigt som jag blev lugn som en filbunke och utan att anstränga mig fokuserade hjärnan plötsligt all sin energi på att orka skriva ner och formulera skarpa frågor och intressanta svar i anteckningsblocket.

Mötet gick bra och jag hade gjort allt i min makt för att jag skulle vara 100%  redo. Bättre förberedd än vad jag var kunde jag inte bli.

Vad jag vill säga med det här är att du måste hitta dina egna saker som betyder något för dig. Oavsett om det handlar om att bli en bättre medarbetare, student, dotter, son eller kompis så har du vissa saker som du gör varje dag som du säkert hade kunnat bli mycket bättre på om du bara tillät dig själv att äta regelbundet och inte slarva med några mål.

Kom ihåg detta, inte ens en sockerstinn fika efter lunchen är onyttig. Du behöver till och med den för att kunna vara den du är till 100% och krympa Ana i dig. Henne vill vi inte se mer, ju bättre du blir på fungerande matrutiner desto mer av dig får världen ta del av.

Vi vill se stora leenden framför allvarliga munnar. Förväntansfulla blickar istället för tomma och ihåliga. Spontana och energiska rörelser snarare än vaga och kontrollerade. Vi vill höra dina åsikter och få ta del av dina tankar och kluriga idéer.

Jag har sagt det förr men säger det igen:

Mat är inte lösningen på alla våra problem men på väldigt, väldigt många!

12 thoughts on “Den som äter bäst vinner!”

  1. Härligt! Vilken styrka och vilka lärdomar du lär dig. Verkligen, verkligen inspirerande. Nyfiken på vad du har för dig uppe i huvudstaden. Själv kämpar jag på och inser dagligen precis det du också insett: mat är medicinen. Mat är liksom motorn i allting. och eftersom vi ätstörda tjejer ofta är superambitiösa, superkompetenta och har en miljon järn i elden så behöver vi MYCKET mat! Sliter just i denna stund mitt hår för att jag ätit mer lunch än Mannen min. Stora karln liksom. Men min kropp behöver det. Och min kropp får det! Nu kör vi vidare! Kramar om!

    1. Kommenterade på din blogg också men kopierade den hit också:

      Åh, jag önskar jag kunde berätta kära du, men det kan jag inte.

      Inte än iaf. Usch tycker själv illa om att läsa om folks ”hemliga projekt”. Men jag är ju som jag är, med hög integritet och vill försöka att inte blotta allt för mycket på ett så öppet forum som internet.

      Och ja, våra kroppar behöver också mat, även fast vi råkar vara kvinnor som måste de också ha näring för att vi inte ska gå runt och underprestera. Allt blir faktiskt otroligt mkt lättare så fort man äter, dels tål man mer (tänker närmast på humöret) samtidigt som man bli kroppsligt stark.

      Vem vill väl gå runt och vara skör som en glasbit resten av livet?

      Jag älskar känslan av att känna mig vuxen och mogen när jag äter. Jag styr mitt liv och behöver inte vara beroende av någon som ständigt finns där, backar upp och tar emot.

      Förr skrämde självständighet mig. Idag är den en del av mig.

      KÄMPA PÅ.

      Jag skickar cirka tusen sparkar i baken till Malmö!

      Dunderkramar,
      ANNA

  2. när jag blir sjuk brukar jag annars tappa aptiten, tror att det är ganska vanligt bland friska..? iaf så har det denna gång varit tvärt om och jag ville bara säga att din blogg plus mycket prat med pappa varit stor anledning till att jag kan bejaka det. fortsätt med vad du gör för det är något helt otroligt:)!!

  3. Gillar verkligen din blogg!
    Du skriver att om du tänker på något speceillt så äter du det så slipper du tänka på det sen.. några kalorier hit eller dit spelar ingen ´roll.. i mitt fall så kan jag tex få ”nojja” på naturgodis. ska jag äta eller inte.. velar fram och tillbaka. äter jag så blir det stressat och sedan får jag ångest. inte över x antal kalorier det innehöll utan över mitt stressade beteende och jag är rätt att trilla dit igen.. åt stressat, kände inte vad det smakade och tycker det är onödigt.. hur kommer jag ur detta ekorr hjul? några tips?
    kram fia

  4. Hej igen.
    Min fråga är helt off topic men, idag så slarvade jag med mellanmålet mellan lunch och middag. Jag försöker hålla mig till att äta sötsaker endast en gång per dag och jag redan ätit en glass på förmiddagen så jag tänkte ta en frukt och en macka eller liknande när jag kom hem. Istället blev jag upptagen med ett skolarbete ( som förövrigt gick helt åt helvete, tre tonåringar med blodsockret i botten bäddar inte för någon vidare kreavitet ) och när jag gick därifrån var jag inte hungrig längre, bara vrålsugen på glass & choklad. Köpte en Magnum och ett äpple, suget ökade enormt. Min självdisiplin stack. Jag köpte en fet chokladkaka. Kunde inte sluta äta. Fick galen ångest, skippade kvällsmaten och ser av någon anledning den fulaste, sladdrigaste tjejjen ever i spegeln. Har dessutom dissikerat och slagit på mig själv angående mina kompisars beteende. Varför är det så omöjligt att stå emot suget? Jag är en nästintill frisk tjej som kämpat många år med anorexi/bulimi. Varför blir kropphelvetet aldrig nöjt? Tränar regelbundet + vardagsmotion och försöker äta ordentligt. Fanskap.
    Du kanske redan uppmärksammat detta underbara fenomen, hoppas du vill hjälpa mig att klara ut detta lite.. tack hursomhelst för en grym blogg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s