Ätstörningar, Ätstörningscoach, Frisk från ätstörningar

Hjälp att äta?

Hjälp att äta

Efter gårdagens mail om Ätstörningscoacher så är jag nyfiken på hur efterfrågan ser ut.

Tanken är att Ätstörningcoachen ska kunna hyras efter den drabbades behov och mål för att bli frisk. Som t ex:

1. Back to life. När man behöver komma ut och hitta tillbaka till vanliga och sociala aktiviteter som t ex, bio, konserter, gå på kurser och laga mat ihop.

2. Ätträning / pedagogiska måltider i hemmet – någon som kommer hem till dig och sitter med som stöd vid utvalda måltider.

3. Bollplank – din egen livscoach! En neutral part att ventilera sitt liv med, hur utvecklas jag? Hur kommer jag vidare? Även en person att ringa/träffa när ångesten blir olidlig eller när man inte kan sova och/eller är rädd för att vara ensam.  

Vad tycker ni?

15 thoughts on “Hjälp att äta?”

  1. Hej
    Jag tycker att idén är perfekt, speciellt om man kan få det som en del i sin behandling. Professionell hjälp vid tuffa stunder i behandlingen.

    Jag tror också på att själva skapa grupper med personer som har samma mål, att man träffas ute och gör en social aktivitet. Så om någon i helsingborg vill träffas ställer jag gärna upp, hade varit trevlig att träffa någon i samma situation
    Kram

    1. Ja, jag håller med dig om att sociala gruppaktiviteter är mycket viktigt.

      Dock tror jag att inte enbart gruppaktiviteter passar alla. En del behöver mer individuell hjälp, åtminstone i början.

      Tack för feedback!
      Anna

  2. Hej finaste!

    Definitivt Back to life delen.
    Och även ett bollplank vore suveränt. Tänk er nagon att bolla alla ideer och tankar med, som man har, men inte törs uttala/ utveckla eftersom självförtroendet ligger i skosulorna.
    A vad jag önskar att alla skulle ha tillgang till en san form av hjälp.
    Lite ”rent a friend” över det hela.
    Lots of Love pa dig!

    1. Ja, jag tror det är väldigt svårt för personer som aldrig själva har varit ätstörda inte riktigt förstår hur ensam och utanför man hamnar.

      Det har jag ju märkt själv, det är inte så lätt att bara ”hitta någon” sådär. En hjälpande hand, ett stöd och en spark i baken är den där sista pusselbiten som saknas för att man ska våga ta steget fullt ut och börja leva ”på riktigt” igen.

      ”Rent a friend” är ett mycket bra uttryck för den här tjänsten!

      All kärlek åt dig Maria!

  3. Halloj! Först och främst – härlig och bra blogg!! Med ditt inlägg här är du verkligen någonting på spåren…berätta mer hur du tänkt dig…låter som en riktigt bra idé du har!! PT Sofia

    1. Tack Sofia.

      Jag tänker mig att många har fastnat i sista ÄS-stadiet, mycket har löst sig med maten men kanske inte riktigt allt. För att våga ta det sista steget krävs det att man övar sig på att äta i trevliga och sociala sammanhang, många fixar den här biten när de är inlagda/under behandling men när de ska fortsätta på egen hand faller man tillbaka och får börja om igen, det är inte ovanligt att man pendlar fram och tillbaka, antingen ”under vård” eller ”kämpar själv.

      En personlig assistent skulle kliva in som en extra hjälp, ofta är det skönt att prata med någon som är helt neutral.

      Hur tänker du själv kring det här Sofia?

  4. Det vore helt fantastiskt att ha en sådan coach som du beskriver! Precis vad jag behöver just nu när jag känner mig redo att ”börja leva” igen men inte riktig lyckas sparka igång mig själv. Problemet är ju dock kostnaden. Det skulle vara värt varenda krona, men som fattig student finns det helt enkelt inget utrymme för extra utgifter av den storleken som jag antar att det skulle handla om.

    1. Fick tips om att sälja sina tjänster till Socialtjänsten. Att det i så fall inte kostar dig något att få en kontaktperson genom dem.

      Men när och i vilka situationer kommer personer med ÄS i kontakt med Socialtjänsten, någon som vet?

      Undrar om det skulle funka att även samarbeta med olika ätstörningskliniker runtom i Sverige.

      Hur fungerar det när man ”går på samtal/behandling”. Betalar patienten allt själv? Minns inte vem som betalade när jag själv fick hjälp, var 16-19 år på den tiden, tror det var billigare för ungdomar än vuxna om jag inte helt minns fel…?

  5. Tycker du har en väldigt intressant idé! Tror verkligen den kan slå igenom och vara behövlig för en stor grupp människor som inte syns i samhället. Om du skulle få igång detta så får du jättegärna höra av dig till mig för jag skulle tycka det var jättespännande att jobba som en sådan ”personlig-assistent/rent-a-friend”. Har själv varit sjuk i anorexi och ednos och är idag helt frisk, vilket gör att detta kanske skulle pass mig. Tror det kan vara ”farligt” för personer som inte är helt friska att arbeta med detta, som har spår kvar av sjukdomen. Lätt att halka tillbaka om man inte är klar och får se andras beteenden som inte är friska.kram

  6. Det är helt klart en bra idé och något som definitivt saknas inom ätstörningsvården idag. När man skrivs ut från behandling/klinik där man haft fullt stöd i en trygg miljö är man ofta i ett känsligt stadium. Man ska stå på egna ben och möta det verkliga livet med allt vad det innebär, då är det lätt att falla tillbaka om man står helt själv inför alla nya utmaningar. Här finns ett stort behov att fylla. Du vet var jag finns om du vill bolla tankar o idéer kring detta.
    Kram

  7. utmärkt, precis något i den här kategorin skulle jag behöva nu. maten fungerar bra, men fika blir med ens jobbigt och att ta kontakt med människor? jag kommer inte ihåg hur man gör ärligt talat. det är en saknad pusselbit som absolut bör finnas tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s