Ångest, Mat, Självhjälp

Fråga om överätning

Johanna undrar om överätning:

”Hej hej Anna!

Vad fint att ditt liv börjar ordna upp sig ! tänkte bara fråga om du någonsin ”överäter”/har överätit och vad du tänker, tror det beror på och känner inför det?

med överäter menar jag äter ”onormala” (om man kan uttrycka sig så) mängder mat/snacks/ja vad som egentligen under en kortare tid?

Ha en fortsatt bra sommar och tack för en läs- och tänkvärd blogg!

Kram”

Jodå, jag överäter fortfarande ibland. Dock sker detta inte lika ofta längre som i början då jag på allvar höll på att bryta med ätstörningen (ca ett år sedan) och gå från 100% ”rent” och nyttigt till att sakta börja smyga in mer ”onyttigt” dagligen.

Observera att överätning inte bör blandas ihop med hetsätning, vilket jag inte har någon erfarenhet av.

Jag vill även tillägga att överäta kan man göra av även ”nyttiga” saker, i mitt fall kan det bli en hel del frukt. Ofta beror det på att jag fått i mig för lite energi under dagen och då tar kroppen igen det på kvällen.

Istället för att nöja mig med en banan och ett glas mjölk strax före läggdags (som många andra tycker är fullt tillräckligt) kan det bli betydligt mer frukt än så. Ja, 5-7 stycken är inte ovanligt och detta får jag ofta ångest för. Då handlar det inte om att jag är rädd för kalorierna utan att jag skäms för att jag vet att ingen med ”friska” matrutiner äter så mycket frukt på en och samma gång. Och jag vill ju bli så frisk som möjligt och skaffa så lika matrutiner min omgivning som möjligt (som är 100% garanterat icke ätstörda). Med andra ord är det snarare min ovana/sättet jag äter på snarare än maten jag äter som jag i det fallet mår dåligt över.

Överätning för mig innebär t ex att jag ”passar på” (mkt. typiskt för en svältande hjärna) och äter 4 kakor och en bulle jmf. om jag hade fikat varje dag så kanske jag hade nöjt mig med bara ett par kakor ena dagen och ätit bullen dagen efter istället för att hjärnan inte vågar chansa att vänta tills i morgon och därför ”passar på” när tillfället bjuds av rädsla för att inte få något alls dagen efter (pga av ångesten).

I början blev det mycket ”Oj, FÅR JAG verkligen äta det här? Du tänker inte ändra dig och straffa dig själv med svält i morgon då? Är det helt säkert?!”

Genom att jag stegvis smög in något sött och ”onyttigt” varje dag – så kallat Njutningsmellanmål – blev det söta stegvis mindre spännande och avdramatiserat.

När jag överäter idag beror detta oftast på att jag en period tillbaka har slarvat och varit för sträng mot mig själv och ätit ” för nyttigt” för länge. Då blir det lätt så att när jag väl börjar äta onyttigt igen så tänker hjärnan av gammal rutin att jag snart kommer ändra mig och svälta/leva asketisk igen.

Av den anledningen mår jag allra bäst av att äta något sött varje dag, då plockar jag ner sötsaker från sin höga pedistal och det blir inte lika spännande längre.

Det är trots allt bara mat vi pratar om och det finns betydligt vettigare saker att ägna tankarna åt än att gå runt och planera, skapa ritualer, rutiner och liknande.

Min hjärnkapacitet lägger jag idag hellre på saker som verkligen betyder något, tex mitt jobb eller relationer.

Hoppas du blev lite klokare på hur jag tänker kring detta.

Överätning är med andra ord inget man ska vara rädd för i början när man överger svälten, den kommer sig naturligt men kommer avta med tiden ju mindre sällan som man ”spar sig”/förbjuder sig att äta ”onyttiga” saker. Det är samma sak som om någon ber en ”tänk inte på en rosa elefant.” Det spelar ingen roll vad förbudet är, så fort man har något förbud som man absolut inte får överträda så vill man ha/göra just det som är förbjudet. Det är så hjärnan funkar och underlättar om man är medveten om varför bakgrunden till varför det blir så här.

Anna

10 thoughts on “Fråga om överätning”

  1. hej! vill först bara säga att din blogg har hjälpt mig otroligt mkt på min väg ifrån mitt helvete!! men har en fråga gällande njutningsmellanmål.. hur många mål äter du på en dag och hur många njutningsmellanmål blir det per dag.. alltså jag äter 6 gånger/dag, alltså frukost mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål. är dina njutningsmellanmål sådant som äts i mellan målen och mellanmålen eller har du det som ett mellanmål då? förstår du hur ja menar 🙂 tacksam för svar! kramar på dig

  2. Detta inlägget fick mig att förstå lite mer om sötsaker faktiskt. tack ska du ha. jag har alltid undrat över hur min mamma kan äta en kaka till kaffet varje dag och nöja sig med det. om jag skulle tillåta mig själv att äta kakor blir det mellan ett halvt och helt paket. som sedan följs av ångest och träning. nu förstår jag mer hur det fungerar. du skriver att du tar ner sötsakerna från ett pedistal och och då blir det inte lika intressangt. det har du ju helt rätt i. om man äter en kaka om dagen så är det inte sådär lockande förbjudet ”måste passa på” längre. nu fick jag ngt att tänka på. kanske jag kan börja äta sötsaker igen?

  3. Du är verkligen BÄST!
    Men det är en sak som jag behöver lite hjälp med eller vad man ska säga… jag har då börjat med njutningsmålen, och det har blivit lite bättre med sötsaks-tänkandet nu. 🙂
    Men en sak har jag inte prövat än… och det är lösgodis. jag tycker att det är gott, men det tar emot att gå och köpa en påse av flera anledningar. 1; jag tänker bara på de bakterier som kan finnas i lådorna…tänk om någon snorig liten unge stoppat in sin hand där och grävt runt?
    2; Det är ju en massa konstgjorda smak och färgämnen i de flesta godissorterna i lösgodishyllan… även i naturgodiset har jag märkt. Det är ju inte bra att få i sig? Det är väl bättre att bara köpa en ekologisk chokladkaka som innehåller okej saker? fast det är ju inte lika kul…

    Som du ser så är det nog egentligen inte kalorimängden jag är orolig för.. utan mer det ”dåliga” i godiset… Men jag insåg plötsligt, är det inte min ätstörning ändå som spökar? Söker den anledningar till att inte äta godis? Jag hatar ju att känna mig ”smutsig” och tanken på att ha i mig massa e-nummer ger mig typ ångest…

    Snälla hjälp mig att få ordning på mina jobbiga tankar 😦
    eller är det bara helt normalt sunt förnuft som talar inom mig?

  4. Jag ska börja försöka äta njutningsmellanmål snart också, men jag tror att njutningsmellanmål kan vara väldigt olika från person till person. Jag har lång väg tillbaka för att kunna äta kakor eller godis utan att få ångest och skuldkänslor, så jag väntar lite med det steget. För mig kan njutningsmellanmål vara en näve nötter eller FinnCrisp skiva med messmör, en bit melon, en klasse vindruvor. Tror att man kan börja i det ”nyttiga” för att om ett tag kanske äta FinnCrisp skiva med marmelad. Mitt ”problem” är snarare socker och allt det onyttiga som finns tillsatt i många livsmedel..
    Håller med om att man får ta små steg i taget och plocka ner sakerna till vardagliga rutiner

  5. Hej Anna!

    Tack så jättemycket för denna information! Jag har precis kommit hem från USA i tre månader där jag gick ner 17 kg, nu inser jag att jag vill bli frisk från detta och ända sedan jag kommit hem har min mamma och pappa tryckt i mig mat. Efter varje stor måltid jag äter säger alla gud vad duktig du är som orkar äta det, faktum är att jag skulle kunna äta 5 till sådana portioner och jag har aldrig fattat varför. Jag har inte heller kunnat förstå hur alla blir mätta på det som äter, visst jag får ångest efter men fortfarande. Woooow tack jag är i helt extas att detta är normalt, jag är jätteglad nu 😀 tack så mycket! och kämpa på jag har nu börjat inse att det finns så mycket annat i livet att tänka på som är så mycket viktigare, och att bli fri från alla dessa tankar om mat och träning man skulle ju nästan kunna rädda världen med all den tid som skulle bli över 🙂 Tack så mycket för informationen och hoppas du mår bra!! 🙂

  6. Hej!
    Vet inte om du ens skriver på denna blogg längre men jag måste bara säga att jag är SJUKT glad över att jag hittade detta inlägg och ska läsa fler som du skrivit. I skrivande stund är jag nämligen inlagd p.g.a. min anorexi och tvingar i mig maten som serveras vid måltiderna, har ångest som fan efteråt. Men nu har suget kommit tillbaka lite, och jag är så rädd att jag ska överäta eller överhuvudtaget äta det jag känner för eftersom jag är rädd att jag inte är ”redo” för att äta sådant än. Blir man någonsin redo? Eller ska man, som du säger, äta det man känner för NÄR man känner för det? Har varit helt crazy och börjat äta fil istället för gröt som jag hållit mig till. Annars har mejeriprodukter varit förbud för mig. Men jag klarar inte av ägg, mjölk eller potatis. Ska som sagt läsa mer i dina inlägg för jag tycker redan att du har givit mig så mycket!! TACK! 🙂

    Hälsningar Lisa

    http://www.redcanine.weebly.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s