Ångest, Mat, Självhjälp

Vi kallar det Njutningsmellanmål

Det är inte antingen eller!

En vanlig tanke som flera av oss har.

Att äta sött regelbundet är viktigt  för att slippa överäta. Om fika känns som ett jobbigt och alltför ångestladdat begrepp, kalla det istället Njutningsmellanmål.

Att äta sötsaker är varken okontrollerat eller syndigt.

Genom att skippa förbuden minskar man risken för att utveckla bulimi och hetsätning.

***

Kan inte låta bli att länka till Vanjas blogg.

Efter att jag tog upp ämnet Njutningsmellanmål (bra ord för fika) i förra veckan ”Är det hälsosamt att fika varje dag?” så har jag verkligen blivit varse om att det finns en hel del tankefällor som flera av oss går runt och bär på har när det gäller just sötsaker.

Fick en mycket bra kommentar på ämnet:

”Hej anna.

jag är kluven vad gäller det här med att fika och äta sött. å ena sidan håller jag med dig; jag tror inte på förbud och kontrollerande regler, jag tror att det skapar fixa idéer, hetssug och just de där ”passa-på” tankarna som du skriver om. och ångest. jag tror på att lyssna på kroppen och äta det man är sugen på NÄR man är sugen på det. varför skulle det vara bättre att äta sött en lördag kväll än en tisdag eftermiddag? som om kroppen skulle förbränna kalorierna fortare för att det är lördag?! gaah, så idiotiskt. jag tror på att vara tillåtande. och rationell.

Men samtidigt, det finns en annan tanke. en annan rädsla. jag har haft perioder då jag tillåtit mig, då jag frågat kroppen vad den är sugen på och lyssnat. ätit godis en tisdagkväll för att jag är sugen. och jag har vissa (skrämmande) erfarenheter av att sött skapar sötsug.

ibland är det lättare att helt avstå än att äta lagom. för om jag skippar förbuden och restriktionerna och tillåter mig, så är det faktiskt jäkligt gott med det där söta. och dagen efter frågar jag igen och jo, nog skulle det vara godare med en glass än en frukt?

jag tänker att det finns en anledning till att övervikt är så vanligt som det är. till att begreppet lördagsgodis existerar. till att många friska, sunda, normalviktiga personer försöker hålla sig till godis, snacks och liknande på helgerna. jag tänker att det för många kanske är enklare att ha vissa rutiner för att minska risken att ”få för mycket av det goda”. för visst kan det bli för mycket också?

När man har eller har haft anorexi är det ibland svårt att bli tagen på allvar med de här tankarna, den här kluvenheten. av behandlare har jag blivit bemött med reaktioner som ”men det där behöver inte du oroa dig för, regler och restriktioner kan vara bra för de som är överviktiga. du har tillräcklig kontroll på dig själv för att det inte ska bli för mycket”. men det är ju just det som är poängen; jag vill ju släppa på kontrollen! låta kroppen bestämma istället för hjärnan. och då är jag inte mer än människa. med hunger och sug och smak för det söta som de flesta andra.

Hur vet jag att det inte blir för mycket?”

Som sagt, en mycket bra fråga.

Jag tänkte exakt likadant som du kring det här alldeles i början när jag skulle bryta den allra värsta nyttighetscirklen. Men jag kan lugna dig med att det bara är i början du kommer tänka så här: ”ÅH, FÅR JAG ÄTA SÖTT VARJE DAG? WOW!”

Den första tiden kommer du säkert vilja äta fika rätt ofta och bli därför inte förvånad eller skrämd över ditt eget beteende om du ”överäter” och inte kan hålla dig till ”måttliga mängder”. Det var mitt stora problem i början när jag vågade börja äta glass och lösgodis igen. Och istället för en bulle åt jag tre på en gång istället för en som mina kollegor.

Pinsamt, tyckte jag på den tiden och skämdes över mitt ”gamiga” beteende och slog på mig själv för att jag inte kunde äta friskt och normalt. Vad var mitt problem egentligen när det handlade om sötsaker?!

Men vet du vad som hände sen?

Jo, genom att jag inte gav upp utan istället fortsatte att ”öva” på att äta sötsaker/Njutningsmellanmål så blev det sakta men säkert bättre. Man måste öva sig på det här, efter att kroppen levt i svält är det klart den blir överraskad den dagen man plötsligt tillåter den äta saker som tidigare varit förbjudna. Sötsaker innehåller diverse näringsämnen som kroppen faktiskt behöver (lätt hänt att man glömmer bort det) och jag brukar tänka på det när jag äter t ex glass eller en chokladkaka och det faktiskt inte är helg.

Genom att äta sötsaker regelbundet i början, bra taktik för att komma ur ekorrhjulet med ”nyttighetstänket” så behövde kroppen inte vänta fem dagar tills det blev dags för nästa fika och på så vis blev sötsakerna mindre dramatiska. Jag plockade sakta ner dem från sin höga pedistal.

Plötsligt var de inte lika spännande längre när jag fick äta sötsaker regelbundet och samtidigt avtog den mycket påfrestande beslutsångesten. En dag kunde jag välja muffins, dagen efter kex och på det viset behövde jag inte tänka ”gaah, vad ska jag välja?! Bäst att köpa både kex, muffins och bullar så slipper jag ångra mig!”

Så jag tycker du ska  sluta vara rädd för att det blir för mycket om du vill släpper efter och blir mjukare mot dig själv. Det kommer säkert nämligen att bli för mycket och tänk igenom ev. ångest på förhand så är du beredd och jag lovar den blir mycket lättare att handskas med om du vet vad som väntar på dig. För mig tog det flera månader innan jag kunde äta sötsaker i rimliga mängder igen. Så tänk inte att det kommer att lösa sig över en natt.

Klicka in på Vanjas blogg och be henne plocka fram eller författa nya inlägg på ämnet s.k Njutningsmellanmål.

Hon beskriver det särskilt fint här men om du söker i hennes blogg så dyker det säkert upp mycket mer.

11 thoughts on “Vi kallar det Njutningsmellanmål”

  1. Otroligt bra inlägg!
    Om jag har för mycket restriktioner kring sötsaker så får jag -genast- överätningssituationer på halsen. Då äter jag ju mer än om jag hade fikat som en normal person och det med råge!

    Å andra sidan går jag ju upp i vilket fall – men jag tänker baske mig leva normalt nu. Kramar!

  2. Jag har en ätstörning, fast inte samma som du. Tycker det är smart och modigt av dig att skriva om detta. Själv kämpar jag som ett djur för att nå normalvikt. Ska läsa mer på din blogg sen!

  3. Tack för att du har den här bloggen… Den hjälper mig otroligt mycket och det är nästan läskigt hur väl du lyckas pricka in dina inlägg, det har hänt fler än en gång att jag haft grubblerier och ångest över vissa grejer, och så klickar jag mig in här och ser att du skrivit om precis det i ditt senaste inlägg!

    Igår åt jag choklad för första gången på… nästan 2 månader tror jag. En hel 100 grams vit chokladkaka! (blev verkligen inspirerad av dina njutningsmellanmåls-inlägg) och vad det kändes bra i själen och magen efterråt. 🙂
    Men jag undrar en sak bara… Jag tror att det är min ätstörda del som inte kan fatta att jag kan äta onyttiga och förbjudna saker… VARJE DAG?!? tänl om jag inte kommer att få nog? tänk om jag börjar tycka att det är helt normalt att trycka i sig en chokladkaka varje kväll och fika och helt plötsligt sitter där och blir överviktig och slö?

    Fråga 1.om du äter till exempel en pajbit till mellis… ”går det” äta ett till ”njutningsmellanmål”/nåt extra gott på kvällen också? hur är det för dig?

    Fråga 2. Händer det att du äter både vanligt mellis OCH tex en glass innan eller efter måltider ? eller alltså till exempel att du äter ett par mackor på kvällen och blir du sugen på godis till kvällsfilmen… äter du godis då?

  4. Herregud vad spot-on du skriver! Jag blir nästan lite rädd. Men samtidigt oerhört uppmuntrad!
    Jag är halv-frisk (eller halv-sjuk, beroende på hur man ser på saken), och jag tror inte att jag har insett det förrän nu. Ibland när jag står och tänker på hur jag ska lägga upp min träningsvecka för att försäkra mig om att jag kommer hinna med allt, inser jag att jag har blivit ätstörd igen. Men sen skakar jag av mig det med ursäkten att jag inte är lika sjuk som jag var då. Och det är så fel. För jag vill ju verkligen inte vara sjuk, men hur ska jag kunna bli frisk om jag inte inser att jag har problem (igen/fortfarande)? Så du har hjälpt mig inse det. Men bättre ändå, du har hjälpt mig att vilja ändra på mig.
    Min semester börjar imorn, och då har jag en veckas segling med mina föräldrar att se fram emot. Så då har jag hela tiden tänkt att jag under den veckan ska börja försöka lyssna på kroppen, äta det jag är sugen på, inte träna, inte följa mat-tider osv. För att se vad som händer, liksom. Men samtidigt bestämde jag mig för att leva extremt kalorisnålt hela den här veckan innan, för att ”spara upp en buffert”. Och det är först nu, när jag skriver ner det här, som jag inser hur fullkomligt stört det här är! Det har ju fått mig att se fram emot veckan av helt fel anledningar! Det jag sitter och fantiserar om är ju inte att slappa på en båt med en god bok, trevligt umgänge och minigolfkvällar. Det jag ser framför mig är glass, godis och chips i obegränsade mängder. Och då vet jag att jag kommer att äta tills jag blir spyfärdig, jag kommer att få ångest, och jag kommer att gå tillbaka till ätstörningen som en knarkare går tillbaka till sitt heroin så fort veckan är över. Och det vill jag ju inte. Tanken med att äta så som kroppen säger åt mig, är ju att jag ska lära mig sluta när jag är mätt. Som normala människor gör.
    Har du några tips om hur jag ska tänka? Förutom att jag ska börja redan nu, omedelbart, med att äta som jag vill. Det finns ju verkligen ingen anledning till att vänta tills imorn. Du verkar klok och erfaren inom området, om man får säga så, så jag väntar ivrigt på svar 😀 Ursäkta om det blev en lång kommentar, eller om du redan har svarat på det här förut. Jag är väldigt ny till din blogg, men redan fast 😛

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s