Mat, Självhjälp

Mitt liv i tre sekunder

Livet ropar igen!

***

I förra veckan var jag på Liseberg och såg Carl Einar Häckners varité.

När vi skrattade som allra mest åt hans tokerier tog han ner hela publiken på jorden på ett sådant där fantastikt eftertänktsamt sätt som bara han har förmågan att göra.

Han pratade om allt vi människor försöker eftersträva i livet, jagar och stressar runt för, skyndar och försöker hinna med och klara av allt. Men var har vi egentligen livet mitt i allt detta som vi intalar oss att vi måste göra?

Livet är ju HÄR, sa han och svepte med handen ut över oss i publiken.

Just Nu. HELA TIDEN”.

Det var så träffande och påtagligt för det är så sällan som man tänker på när man njuter och mår bra, att livet är för kort för att läggas på onödiga saker som egentligen inte fyller något värde förutom att man slösar bort sitt liv och livskvalitet.

Värt att tilläggas är att ögonblicket före hade jag på eget initiativ köpt med mig en flaska saft och ett paket Göteborgskex (Singoalla) som jag fikade innan showen började. Och återigen, inte för att jag var det minsta hungrig men för att min själ tycker att det är ungefär 1 000 gånger mysigare att sitta och knapra på något samtidigt som jag sitter i skuggan och läser en bra tidning.

När jag inte äter efter logik och siffror (dvs vad är ”nyttigt” och vad blir jag mätt av?) utan går på magkänslan blir det för tiden i nio fall av tio i princip alltid rätt.

Att ha suttit och njutit av fikan i solen och Häckner 30 minuter senare utbrister ”Livet är ju HÄR. Just nu. HELA TIDEN” fick mig att återigen påminnas om hur kort vårt liv är och hur få soltimmar vi har här i Sverige. Varje dag som jag fortsätter med minsta släng av ätstördhet är slöseri på ett fantastiskt liv och energi som jag kan ägna åt så mycket roligare saker än kaloriräkning och matplanering.

Jag är så tacksam att äntligen ha valt inriktning på livet och bestämt vilket spår jag vill följa. Det går inte att bara vara lite ätstörd… Det går inte att säga att man bara ska räkna kalorier på onsdagar. Det funkar inte så.

Om jag får lov att varje dag stiga upp till en god frukost, äta vanlig hemlagad mat till lunch, tugga kex till fikan och äta grillat på kvällen med gräddglass som efterrätt och det enda pris jag betalar för den här livsstilen är en normalviktig och fungerande frisk kropp, ja varför ens tveka en sekund?

Varma sommarhälsningar,

Anna

7 thoughts on “Mitt liv i tre sekunder”

  1. Hej!

    Du hade frågestund för ett tag sen , jag skrev en fråga men fick aldrig ng svar på den.. Kommer du inte svara på fler frågor?

    //Emma

  2. Gillar ditt inlägg ang att det inte går att ”bara vara lite ätstörd…”, klockrent! Så sant, precis som med alkoholisten som säger att han ska sluta dricka men ”bara” ta ett glas…antingen gör man det eller inte!

    1. Ja, man måste välja, antingen eller. Har själv experimenterat färdigt med diverser trix och kaloridieter, inte hittat någon vettig väg att följa där innebörden fortfarande lyder att man fortfarande är lite ätstörd. Minsta lilla ÄS drar ner hela glädjen med att leva!

      1. Ja det går aldrig att kompromissa med ätstörningen. Ger man lillfingret så tar den hela handen. Man måste ”klippa” helt med sjukdomen om man vill bli fri!

  3. Oh how I wish I could say the same. Jag känner verkligen med vartenda ord du skriver (som vanilgt) men jag känner att, om jag är ätstörd på vadagarna kan jag vara ”normal” på helgerna. Då kan jag äta allt, kött, lite sås, potatis, grill, du vet. Men för att kunna göra det, så måsta jag leva nyttigt på vardagarna. Det kan ju inte vara hälsosamt att fika varje dag? en VARDAG? Det håller jag faktiskt fast vid, och då har jag ändå gått i beh sedan jan -10. Jag VET att man ”ska kunna unna sig” och ”ifall alla ndra tar en bulle så ska du också eftersom det är socialt och du går inte upp av EN ENDA BULLE” .
    MEN:
    Min mamma har denna filosofin: Hon älskar kex o bröd osv. det äts kvälltid, och då kan hon äta ganska mkt. Men hon äter bara typ 2 mackor till frukost, sen sallad till lunch och sen ingenting förrän sallad till middag och om det är helg kanske osten o vinet. Hon är smal, men inte ´lika smal som jag. Om jag inte håller ingen lika mkt som henne, kommer jag ju garanterat att bli tjocckare, för hon har alltid varit smalare än mig, alltså innan ÄS. Och dessutom sa min beh på kliniken jag gått på att ´vikten dom ville att jag skulle hana på som var min ”idealvikt” (alltså enligt dem, enligt mig var den ca 10 mindre.) var ca 5 kg mindre än min egen mor som fött barn har! ÄR INTE DET SJUKT! om inte så sjukt svårt att ta in och uppnål.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s