Mat, Självhjälp

Frågestund del 2

Question time!

***

Svaren till frågestund del två kommer här…

Har du mens? Om inte, när försvann den och hur länge har den varit borta? Jag är normalviktig(bmi 20)sedan snart ett år, har fått en blödning, men inte mer. Blir snart galen och vill bara ha min mens!! Är jag ensam om detta problem? Jag mår sämre av detta än jag mått under hela tiden jag varit underviktig. Jag äter ”rätt” undviker ingen mat osv. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Känner att jag lika gärna kan ge upp om kroppen ändå inte blir ”helt” frisk. Har du några tankar kring detta?

Jag vet inte jättemycket om just detta.  Tror det varierar väldigt mycket från person till person. Tydligen kan man inte bara se mensen som det enda tecknet på att kroppen är ok igen, eller?! Vet jag skrev om detta längre bak i bloggen och fick då massor med bra svar. Ni som vet mer om hur det egentligen ligger till, droppa gärna en kommentar!

Hur gör man när man ”tvingas” äta onyttigt? Jag menar, hur gör man för att njuta av det, som man skulle gjort om man vore helt frisk? Nu är det ju midsommar snart, och vi brukar alltid göra en speciell midsommartårta som jag älskar men som nu nästan bara känns som ett måste även fast jag tycker att den är god… Det känns som att om jag äter ”dålig mat” (t ex tårta) för ofta (det varierar hur ofta som blir ”för ofta”, ibland känns det fel även fast det gått nästan 2 veckor sen jag åt nåt onyttigt…)så blir det är för mycket för min kropp, att den kommer att bli sladdrig, orkelös, ohälsosam, ”smutsig” och så vidare… Jag VILL INTE tänka såhär, jag ser ju varje dag människor med fina kroppar som äter kakor hit och dit, så jag borde ju förstå att man inte automatiskt ruttnar för att man äter ”onyttigt” och ”smutsig mat”… Och jag vet även att jag skulle ha njutit av goda saker om jag vore frisk, men nu gör alla dessa tankar, och tvångskänslorna när jag vet att jag inte kan slippa undan att äta sånt att jag inte njuter fullt ut, vilket resulterar i att jag får ångest av att jag äter onyttigt utan att uppskatta det… Jag vill ju liksom kunna äta onyttigt, men när jag själv är sugen på det, inte för att jag måste! Förlåt för förvirrat inlägg… hoppas du ser det här och svarar…

Jag tänker alltid att om jag själv är sugen på sötsaker så äter jag för då är det bara en signal från kroppen att det saknas något en byggsten till kroppen som finns i kakan, godiset, tårtan eller det nu kan vara. I dessa fall får jag sällan ångest. Men du tar upp en annan sak, nämligen att du vill äta när du själv är sugen och inte för att du måste. Jag tycker faktiskt inte att man måste äta sötsaker ”bara för att”. Det är inget man måste ”lära sig” att t ex varje dag kl 15 så fikar man ett bakverk eller kakor. Jag kan bara tala för mig själv men sedan jag började äta regelbundet är jag inte lika ofta sugen på sötsaker utan uppskattar maten så mycket mer och att få äta mig mätt. När man äter s.k kroppsvänligt, varierat och regelbundet, tuggar maten noga, saltar och försöker äta järnrik mat regelbundet så får kroppen alla ingredienser (verktyg) för att den ska fungera och hjärnan behöver därför sällan signalera (dvs framkalla söt, fett eller saltsug) att den måste ha jättecravings efter detta.

-Kommer du till Malmö i sommar? Skulle du kunna tänka dig en träff med trogna bloggläsare?

Jag har inget bestämt ännu men jag brukar vara i Malmö eller Köpenhamn varje sommar, i alla fall över dagen. Det är inte omöjligt att det blir en bloggträff i så fall men det beror på hur länge jag är där.

-Hur många läsare har du här på bloggen?

Innan jag åkte till USA i maj låg det på strax under 20 000/månad. Men antar att läsarantalet kan ha minskat under tiden som jag var borta.

-Har du numera mer eller mindre bestämda ätrutiner? Äter du tex mellanmål på kvällen?

Inte mer bestämda mattider än andra. Lunchen är ofta runt 12, mellanmål ca kl 15 eller 16, middag ca 19 eller 20 och kvällsmål äter jag varje dag, ofta runt kl 22.

Vad är typiska mellanmål för dig?

En eller två mackor med avokado, nötter, banan med Soyatoo-grädde eller yoghurt med nötter och bär, caffe latte och knäckebröd med ost och- eller skinka, keso + jordgubbssylt. Ibland mörk choklad eller glass med bär.

Har du fortfarande mat som är ångestladdad? Vilken och hur hanterar du den i så fall?

Jag gillar inte när jag måste äta mat som jag på riktigt inte tycker om. Det kan vara riktigt ”tung” husmanskost och gräddsåser. Såser och gratänger har jag generellt svårt för. Samma sak när det bjuds på fika och jag inte har något sötsug, då vill jag kunna säga nej utan att verka konstig. Men ibland måste man äta trots att man inte vill och då brukar jag tänka att jag åtminstone spelar min sociala roll och äter för gemenskapen vilken är mycket viktig i många fall.

-Hur känner du inför ”beach 2010″? Jag har själv haft såna problem med min kroppsbild- vet liksom inte längre hur min kropp egentligen ser ut och uppfattas av andra, och kan få riktig ångest över detta ibland. Känner du att du har en bra kroppsbild idag? Och känner du dig bekväm med att gå på stranden i bikini i år? Tusen tack för din underbara blogg. Läser varje dag och det är en riktig solglimt för mig!

Jag har aldrig haft några problem med att tycka om min kropp. Även före anorexin var jag stolt och nöjd med hur jag såg ut. Roten till mitt problem började pga jag blev så fascinerad av nyttiga livsmedel och fick en kick av att äta och leva så nyttigt som möjligt. Mitt syfte var aldrig viktnedgång, det kom på köpet. Därför har jag inte haft svårt att acceptera att min kropp förändrats när jag nu har gått upp i vikt. Men jag vet att jag fortfarande är väldigt smal för min ålder och kan därför tycka att det är jobbigt att gå i bikini eller ett tunt linne pga det.

Hur kommer man över sina komplex? Jag har sådana komplex över mina celluliter att jag börjar hyperventliera av att ha bikini på mig.

Jag vet inte. Jag har faktiskt inga komplex alls över mitt utseende (men tro mig, jag har starka skäl till att ha det!). Jag är övertygad om att du inte kan tycka att hela du är ful, det finns säkert saker att vara stol och glad för. Fokusera på det du faktiskt har. Jag menar celluliter, det är väl rätt ovanligt att man inte har det? Du är i gott sällskap damen och inget att skämmas över, kroppen ser ju ut så.

6 thoughts on “Frågestund del 2”

  1. Hej Anna och tack för dina braiga inlägg hela tiden!

    Det här med mensen vet jag är väldigt individuellt. Hormonbalansen kan ta lång tid att återställa och även om det verkar som att kroppen på alla sätt mår bra och är återställd kan mensen inte alltid hänga med. Hormoncykeln är rubbad eller helt borta och har man svultit sig själv länge är det oftast inte hormonerna som är prio ett för kroppen att återställa, kroppen är rätt smart och ställer ofta inte in sig på att den ska vara redo för fortplantning förrän den verkligen har kommit en bra bit på vägen, ofta brukar den komma men man får ha tålamod! Ibland kan den behöva en knuff i rätt riktning med hjälp av lite hormoner/p-piller, är man orolig finns det bra hjälp att få genom barnmorskorna på ungdomsmottagning om man fortfarande innehar den åldern eller annars vanliga gynmottagningar. Det är i alla fall vad jag vet och har efarenhet av men nån annan kanske har annan kunskap att delge.

    Sen blir jag lite osäker faktiskt på det här ”ibland måste man äta trots att man inte vill och då brukar jag tänka att jag åtminstone spelar min sociala roll och äter för gemenskapen vilken är mycket viktig i många fall. Jag kan bli lite trött på att det inte är ok att avstå när man verkligen känner för det, jag menar inte att man man ska gå in i sin ätstörning men är jag frisk och mår bra vill jag faktiskt inte tvingas äta dessert eller kakor bara för att vara social, tycker att det borde vara ok att säga att man just idag inte har lust med det och ändå kunna vara social och ingå i en gemenskap eller har jag fel? Att alltid utestänga sig genom att aldrig äta med andra är ABSOLUT inte det jag menar men kunna välja själv utan att känna att man inte är en del av gruppen borde inte det vara lika ok ibland?

    Kram och trevlig midsommar!

  2. tycker det känns tryggt att höra detta om mensen. har nämligen varit orolig över att den inte kommit trots att jag ätit bättre i ett helt år. har dock inte uppnått normalvikt riktigt så det är väl som sagt bara att ha tålamod och kämpa. angående fikat tror jag att det under friskhetsprocessen kan vara viktigt att ibland fika utan att man är sugen eller har lust. just bara för att visa sig själv att det faktiskt inte är farligt och att gemenskapen ändå blir en annan än vad det tidigare varit då man automatiskt tackat nej.

  3. hej..jag skulle bara vilja kommentera ang det här med att vara tvungen till att äta ”onyttiga sötsaker”. Jag tror att anledningen till att det fortf är jobbigt för dej(du som frågade=)) är för att du just låter det gå för långt mellan gångerna..för att man ska övervinna rädslorna och lära sig att göra saker ”av sig självt” utan tankar och funderingar så gäller det att nöta..träna ofta, på olika saker..Kanske inte behöver ta så mycket varje gång..men ändå tillåta sig att våga testa..Jag hade/har lättast att äta glass, just för att det är en ”färdig” portion..d finns ingen risk att det blir ”för mycket”,(som man ibland kan få för sig att det blir)eftersom man vet innan hur stor glassen är.det finns massa smaker o sorter så man kan liksom pröva flera sorter och träna på olika sätt..Det funkade för mej, ett sätt att avdramatisera det förbjudna. Gör man enbart svåra saker nån gång varannan vecka så kommer dem fortfarande vara svåra tillskillnad för om man gör några ”såkallade utmaningar” varje dag..Ångesten som fanns i början kommer tunnas ut och man lär sig att det bara är en känsla som försvinner om man acepterar att den är där..Samma sak med tankarna..dem försvinner alltid hur olidligt ont det ibland kan göra..genom att göra dessa svåra saker ofta känner man en styrka..att jag faktiskt kan och kan skapa det liv jag vill. att tillåta sig att vilja äta sötsaker då och då..självklart är det okej att tacka nej men då ska det vara av anledningen att den friska i dej inte vill ha, inte att den sjuka i dej förbjuder dej från något.för vad är egentligen godare än en kall glass en varm sommardag,,,ursäkta om det blev ett lite luddigt svar, hoppas d kanske hjälper på nått sätt=)

    1. tack för din kommentar… du har rätt… jag måste våga släppa taget och träna mig!
      Jag vet det ju egentligen innerst inne, men det är ändå som en spärr!

  4. Måste bara tillägga att man inte alltid måste njuta fullt ut när man äter ”onyttigheter”, ibland äter vi för själen men man kan ändå tänka på att kroppen behöver dessa saker..det är inte vad vi stoppar i oss som gör oss ”feta och sladriga” det är mängden, och jag tror varken du eller jag trycker i oss mängder med ”onyttigheter” varje dag, dels pga diverse rädslor, men även för att kroppen faktiskt säger till när det räcker..man måste hitta en balans där vi lyssnar på vad kroppen och själn vill..det är inte faligt att lyssna på vår dyrbaraste ägodel. Och genom att äta saker ibland utan att njuta fullt ut så lär vi oss att alla måltider inte behöver bli perfekta. Vi kan göra om och göra rätt nästa gång.. man behöver inte spotta ut eller slänga något som inte smakade så gott som vi trodde för oavsett så behöver kroppen den energin, speciellt om du fortf är underviktig..för en fd eller fortf ätstörd person kan det mesta kännas som onyttigheter eftersom vi kanske inte tillåtit oss att äta ”normala” produkter under lång tid, men med tiden och med träningen ser vi att den där maten som gjort oss rädda så många gånger inte orsakar några katastrofer, snarare tvärtom..och eftersom vi fokuserar på och vill bli friska kanske det är värt att väga några kilon extra bara för att få njuta av det vi faktiskt tycker är gott…våga lära dej lita och lyssna på din kropp och försök följ ditt hjärta…inget farligt kan hända..stor kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s