Självhjälp

Ryck upp dig!


Jag glömmer bort hur mycket jag har lyckats åstadkomma.

Efter 10 månader av ihärdigt kämpande har jag faktiskt mer än jag saknar.

Anna, det är dags att torka tårarna!

***

Ja, ok jag ska rycka upp mig!

Herregud, jag ska fan inte klaga.

Jag är snart fri från anorexin, blivit av med mitt träningsberoende, har ett trevligt utseende, en underbar familj och dessutom ett jobb som jag trivs väldigt bra med.

fine att jag inte har några vänner (ännu)! Men det kommer säkert. Det också.

Precis som allt annat som jag har lyckats att ordna på egen hand så ska jag nog se till att skaffa mig några riktiga kompisar också. Jag tror i alla fall det går till slut. Det med.

De andra sakerna har jag ju lyckats fixa ”själv”. Eller nåja, med mycket stöd från framförallt er, underbara läsare eller kanske får jag lov att säga vänner? Trots att jag aldrig träffat majoriteten av er tar jag mig friheten att kalla er för det, hoppas ni är okej med det!?

Att börja äta ordentligt, sluta träna och under tiden byta jobb och samtidigt gå på tuffa arbetsintervjuer var inte direkt småpotatis.

Men med ert (och min familjs) stöd tog jag mig igenom det. På samma vis ska jag klara det här också. Fasiken jag är ju snart framme. Jag är snart DÄR!

Inget ska få stoppa mig nu när jag är så nära.

Så jag biter ihop. Slutar lipa. Lyfter blicken.

Fokuserar på allt jag har med mig i bagaget.

Mind you, det är tack vare att jag har förändrat mitt förhållningssätt till mat och träning som jag kommer vara redo för new friends & relationships. Det är tack vare de där extra kilona som gör att jag faktiskt är sugen på att helt lämna ätstörningsbubblan och möta livet med riktiga vänner.

Med andra ord; Allt går enligt planerna!

4 thoughts on “Ryck upp dig!”

  1. Åh, jag vet så väl hur det är!
    De flesta man träffar pratar om sina ”bästa” vänner som såna de känt hela livet, som verkligen känner en. Då känner jag verkligen att, jaha om jag inte har några kvar sedan jag växte upp och gick i skolan, kommer jag någonsin att få några i vuxen ålder då? (Är 22) Men jag hoppas, hoppas, att det går. Jag är inne på den 6:e månaden i strävan bort från anorexin, och förhoppningsvis vågar fler närma sig mig nu, när jag ser mer ”normal” ut. Säkert det samma för dig! Jag tror på dig!
    Kramar

  2. Idel solsken ger öken…
    Men visst är det skönt när tårarna torkat och blicken klarnat.
    Kämpa på vackra du! Är säker på att du kommer att lyckas.
    Tack vare dig har jag gett mig själv en chans att komma tillbaka. Även om vägen är gropig ibland…
    Bamsekramar

  3. Ville kommentera igår, men jag var stressad och hade inte tid. Känner verkligen med dig i detta med ensamheten när man går mot friskhet, och du har nått så enormt många milstolpar nu att det verkar fruktansvärt orättvist att du ska vara olycklig på grund av detta! Men jag är helt övertygad om att du bara är på sista lilla uppförsbacken uppför en stor kulle. Du kommer att hitta massa underbara vänner och ett rikt socialt liv- du verkar vara en fantastisk människa och har du bara fått en aptit på allt vad vänner och socialt innebär, så kommer det snart att bli en del av ditt liv- för att du nu kämpar för det!

    Din idé om lite hjälp på traven låter underbar. Jag hade älskat det. Fast ibland undrar jag om det kanske inte är bra att ha såna här ”dips”. Livet är tufft ibland och ensamhet är en del av det under vissa perioder. Tänk vad du kommer att uppskatta dina vänner när du väl når dit. Precis som du idag verkligen uppskattar friheten i att inte träna! Jag menar inte att det är bra att du är ensam eller att du inte hade varit väl värd hjälp- absolut inte! Men jag är helt övertygad om att du är stark och kommer att kämpa dig ur detta också, och då kommer du att ha ännu mer styrka, helt enkelt för att du tvingades övervinna detta också. Jäkligt orättvist att du ska ha så mycket att kämpa mot, men du är superduktig och så vansinnigt inspirerande. Och du ska veta hur många internet-vänner du har via den här bloggen- vi stöttar och finns här hos dig bakom vartenda inlägg. Och vi tror på dig.

    Många många kramar

  4. underbart att du kan se dina framsteg, det är egentligen det viktigaste tror jag:) kanske finns det fler vänner än vi tror, bara att vi inte har kommit oss för att känna till det än? rena spekulationer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s