Ätstörningscoach

Förtydligande

Kände att jag måste göra ett förtydligande. Ledsen om jag var otydlig i förra inlägget.

***

”Håller med! Bara för att man gått upp i vikt så är man inte frisk! Du kan väga 20 kg, likaväl som 60 kg men ändå vara lika djupt inne i sjukdomen!
Kramar”

Jag svarar:

Den vård jag efterfrågar i de tidigare inläggen är den då man på allvar, dvs ”på riktigt” faktiskt är eller är väldigt nära att bli helt frisk från sjukdomen.

En eftervård som hjälper till med de där ”mjuka värdena”, de där som man inte ser och inte kan ta på.

T ex en sådan enkel sak som att lära sig nätverka. T ex ha någon att hålla i handen för att våga gå med till en kör eller en målarkurs. Någon som stöttar och hjälper en att våga anmäla sig till ett fotbollslag.

Någon som följer med ut som fikasällskap eller någon som vill följa med och paddla kanot med en.

Någon som har jour och som man kan ringa när som helst och kan prata med om vad som helst.

Lite som en personlig assistent men istället för handikappade/gamlingar så är de anställda för att assistera och hjälpa f.d ätstörda som snart inte är ätstörda längre eller har blivit helt friska men saknar och behöver hjälp med att hitta tillbaka till ett socialt och meningsfullt liv.

8 thoughts on “Förtydligande”

  1. Inget att be om ursäkt för, du tar upp en annan jätteviktig diskussion. Men om man fortfarande har så sjuka ätstörda tankar trots att man uppnått ett friskt BMI så tror jag man kanske behöver gå igenom sig själv och sin friskhetsprocess igen grundligt.
    Vad gick fel och varför? Vad kan jag göra annorlunda för att bli helt frisk? Varför finns tankarna egentligen kvar?

    Göra om igen och göra rätt. Tror man kan behöva lite extra stöd från någon utomstående (t ex en sjuksköterska) men du har säkert rätt i att mycket ordnar till sig själv bara man får chans att umgås med personer som är friskare än sig själv. Om det var så du menade?

    Kramar tillbaka Felicia!

  2. Du har som vanligt så rätt, så rätt.. Vill bara påminna dig om mitt erbjudande, om du kommer till Stockholm så kan du nätverka med mig. Kram

    1. Tack Matilda. Det gör jag garanterat, hör av mig alltså.

      Uppskattar att det inte kommer bli någon flytt före augusti. Men sen får vi se. Håller tummarna för att det blir som jag vill.

      Sköt om dig!

      Kramar

  3. På Mandometerkliniken i Huddinge där jag går på dagvård sedan januari i år har varje patient en behandlare och han eller hon fungerar ungefär som ett sådant stöd du beskriver. Jag har kommit såpass långt i min behandling nu att jag bara är på kliniken en gång i veckan, men jag har fortfarande kontakt med min behandlare oftare än så. Jag kan ringa, maila och mötas utanför kliniken med min behandlare när som helst, och prata om just MINA behov, och det handlar mkt om just den sociala biten, och att komma tillbaka på alla områden. Lite som en terapeut, fast ”light” haha 🙂

  4. jag tror att AB-kontakt kan fungera så anna. jag ska själv, när jag blivit friskförklarad och känner mig stark nog, bli en mentor där. för jag vet hur jäkla viktigt det är att ha nån även fast man ser normal ut och äter normalt.
    jag kan inte beskriva hur mycket jag känner igen i ditt inlägg om ensamheten. den tog tag i mig i tisdags och det var nära att jag åkte till psyket. men jag är på fötter igen! jag tänker inte ge upp!

  5. åh snälla kan du inte starta någon sådant ställe i sthlm. eller bara en ”bloggträff” i sommarsolen 🙂 isf kommer jag jättegärna när jag mår lite bättre.

    du verkar vara en driftig kvinna så snälla du kan väl ta tag i det 😉 massa kramar! du är grym inspiration.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s