Självhjälp

Mer svar på tal!

Passar på att dra iväg lite svar mellan hotellbokningarna och fixande med extra reseförsäkringar.

”Undrar veeerkligen hur du ser på det med viktuppgången… Ex om du plödsligt skulle ha ett BMI 22 och inte alls känna dig bra i kroppen… skulle du då föredra en lite lägre nivå (dock inte anorektisk)?”

Självklart kommer jag stanna på ett BMI där jag mår bra (men BMI:et kanske jag aldrig får veta förrän ett bra tag efteråt). I och med att det var över två månader sen (eller kanske t.o.m tre?) som jag vägde mig sist har jag ingen aning om varken vikt eller BMI idag och det är så skönt att verkligen inte ha en aning. Att sluta väga mig ingick från början inte i min bli-av-med-ätstörningarna-för-alltid-strategi utan en dag kom jag på att det var längesen jag vägt mig och tänkte att då kan jag lika gärna skippa det framöver också. Jag hade inget behov av det hade jag märkt. I början var det kanske viktigare att väga mig för då gick viktuppgången väldigt långsamt och för att säkerställa att jag faktiskt gick upp i vikt var vågen nödvändig men jag skulle verkligen rekommendera att inte själv vara den som har koll på siffrorna utan ta någon som du litar på till hjälp så kan du själv släppa fixeringen på siffror. Så här i efterhand är det en av framgångsnycklarna till att av med ätstörningarna. Sluta väg dig och sluta tänka på siffror. Det finns faktiskt människor som inte ens har en våg hemma. Ät regelbundet och varierat så kommer vikten reglera sig själv. Om jag mår bra vid ett BMI på 19 eller 22 är egentligen oväsentligt så länge som jag är ärlig mot mig själv och kan säga att jag kan äta vad jag vill och inte går omkring och är hungrig.  Tränar man får man dessutom ett högre BMi vilket skrämmer skiten ur många (inkl. mig själv förra året och därför började jag istället äta lågkalorimat samtidigt som träningsmängden förblev lika hög)

”Du skrev att istället för att du investerar i näringsdrycker och psykologer så ingår nya kläder…tar du alltså inga näringsdrycker? Har du inte gjort det under hela viktuppgången? Att jag frågar beror på att jag vet hur svårt det faktiskt är att gå upp i vikt när man varit underviktig länge, trots intag av både mat och näringsdrycker även om det är svårt att tro det. Jag är tacksam att det finns näringsdrycker som en hjälp, då menar jag inte istället för mat utan som ett komplement.”

Jag tog näringsdrycker som komplement till den vanliga maten när jag gick i behandling (då var jag 16-19 år). Jag minns att jag tyckte dem var ”trygga” och de funkade bra då. Men sen när jag hade ett friskt BMI (men fortfarande sjuka tankar) flyttade jag utomlands och då slutade jag med näringsdrycker. Därefter behöll jag min vikt men i perioder gick jag ibland ner och sen upp igen. Roten till problemet var inte löst, jag hade fortfarande en ätstörning som spökade i huvudet. När jag så småningom utvecklade renodlad ortorexi och höll på att träna ihjäl mig gick jag ner mig ännu mer i vikt än första gången jag blev sjuk som 16-åring. Detta skedde senast förra sommaren (2009). I och med att jag testat på näringsdrycker innan hade jag erfarenhet av hur det hade gått då och den här gången tänkte jag ”ok, jag är tillbaka på ruta ett igen men den här gången ska jag göra allt rätt från början.” Dvs Inga konstigheter utan riktig mat och bort med träningen tills vidare, det är en simpel men mycket praktisk teori och den har fungerat bra för mig. Jag har klarat av att gå upp utan näringsdrycker för jag visste att jag kan äta ”friskt och normalt” om jag bara ger mig den på det och det har jag ju fått bevisat för mig nu. Känns skönt att veta att jag så mycket som möjligt har normaliserat mitt ätande från början. Livet blir praktiskt mycket enklare för mig så här(t ex svårt dricka näringsdryck på jobbet eller när man är med människor som man inte vill ska veta om ens sjukdom). Med detta sagt vill jag understryka att det verkligen inte är något fel med näringsdrycker utan jag har som sagt bara bra erfarenheter men 2:a gången ville jag helt enkelt applicera min egen självhjälp och den vägen funkade för mig tack vare att jag hade otroligt mycket sjukdomsinsikt och verktyg som jag tidigare hade fått från den ätstörningsklinik som jag var inskriven på som 16-19 åring.

”Hur ska man acceptera ett högre BMI än kanske 22? Om exempelvis din kropp tyckte att ett BMI på 24,5 var det idealiska.. hur i HELVETE ska man kunna acceptera det? Jag har haft det BMI:et förut.. då var jag verkligen tjock och hatade min kropp så djupt. Jag säger att jag helt ärligt hellre återgår till att äta kanske runt 1500 kcal och motionera 3-4ggr/vecka än att ha den kroppen jag hade då. Jag blir fan hellre förlamad i ena armen eller får en ev. dödande sjukdom än har det BMI:et.”

Vad är viktigast; att du sitter hemma ensam tills du fyller 50 år och hellre tänker på mat, kalorier, vikt, när och hur mycket du ska träna, etc än att du väger några kilo mer men samtidigt får äta dig mätt på mat som du tycker om och har fria och friska tankar? Kul att gå runt hela livet och vara en size zero utan vänner, relationer, glädje, skratt, spontanitet och svårigheter att sköta sitt jobb… Människokroppen ser ut på ett visst sätt för att vi ska fylla en funktion, inte gå runt och tänka sjuka tankar och leva i vår egen ätstörda bubbla. Det är inget liv.

”lite personligt- så svara bara om du känner för det: Har du märkt någon skillnad på hur det går med killar nu? Alltså mer romantiska relationer? Är du mer intresserad/har du lättare för det..? Tror du att det är något som blir lättare när man börjar nå normalvikt- jag har varit helt död relationsmässigt i flera år då varken energin eller lusten funnits. Förändras något för dig nu?”

Haha, spännande – och framförallt bra! – fråga. Har inte läst så mycket om det här vad andra säger så därför gillar jag att du tar upp det. För ja, jag känner mig definitivt mer sexuell nu än när kroppen gick på sparlåga. Nu är jag ändå fortfarande smal men jag känner ändå en stor skillnad gentemot förr. Men tror också det har att göra med att jag generellt sätt längtar efter människor att fylla mitt liv med. Jag ser fram emot ett långt härligt friskt liv och i den lever jag i en relation. Förr var det otänktbart eftersom träningen tog all min tid + att det skulle bli så komplicerat med maten om jag var tvungen att äta och laga mat åt en person till (ni känner igen tankarna, eller hur?). Att bara kunna föreställa sig att jag också en dag kommer leva i en två-enighet känns lyxigt. Förr tänkte jag att det där kommer jag aldrig att få uppleva. Nära relationer skulle inte fungera ihop med min ätstörning.

”Jag undrar hur lång tid det har tagit för dig att återfå din mens – om du fått den? De har sagt till mig på bup att kroppen kan ”sluta med mens” om det går tillräckligt lång tid – typ som att komma in i klimakteriet!! Jag är så himla orolig för att jag ev. har förstört min kropp och inte kommer att kunna få barn. Känner du igen det här? Kramar!”

Nej, jag har fortfarande ingen mens. Har hört allt möjligt om det där och väljer att lyssna på dem som säger att det faktiskt går att få tillbaka den igen. Jag tror den kommer med tiden men att kroppen kan vara lite tveksam och avvaktande tills vidare ungefärsom ”kan jag verkligen lita på att du klarar av att ta hand om ett barn, lovar du att inte börja svälta dig igen?” Den kommer nog så småningom.

6 thoughts on “Mer svar på tal!”

  1. Åh det är så himla bra och peppande det du skriver! Och så sant! Jag känner igen tankarna så väl…lite läskigt ändå hur likt många vi med äs resonnerar kring livet.trodde seriöst ALDRIG att JAG skulle bo ihop med en kille som jag gör nu. Hade ju så många konstiga rutiner med mattiderna,mängderna, typen av mat, träningen, promenaderna osv. Fatta att man tror det är det bästa livet man kan ha. Att man inte är värd bättre!? att den möjligheten till et bra liv inte ska finnas för just DIG… och att man även intalar sig att ha et bättre liv än ”tjocka, mislyckade” människor.
    Jag trodde aldrig jag kunne må såhär! Ha et vanlig liv med vanliga normala krav och ändå känna mig speciell och vacker:=) Jag behöver inte svälta för att vara bra utan JAG duger.JAG (och DU) kan äta normalt, slarva med maten ibland, äta förmycket ibland, äta onyttigt och kroppen blir inte tjock och okontrollerat stor. ”Låt kroppen vara” brukar jag tänka. Det är din kropp, den är din och ser ut som den gör. den blir din egen på riktigt när den formas av det livet du önskar och väljer att leva. Såhär inspirerat blir jag av att läsa dina fina texter! fortsätt som du gör och du kommer få precis det underbara livet du önskar dig! 🙂

  2. Tusen tack för svar på frågor och ännu ett jättebra inlägg. Din blogg har verkligen blivit en gyllene liten oas av inspiration och livsglädje för mig. Stora kramar

  3. Som alltid genomtänkta och goda svar! Det är mycket som kan vara känsligt med kropp och vikt och BMI. Jag önskar verkligen att vi kunde slopa detta med att väga oss och framför allt sluta fixera vid BMI (en väldigt godtycklig siffra)!

    Liv är inte vad vi väger utan hur vi mår och hur vi lever i harmoni med andra!

    Mensen brukar förresten verkligen komma tillbaka – min har kommit och gått så hav tålamod 🙂 Dröjer det länge kan det dock eventuellt vara en idé att tala med en gynekolog – att vara utan mens och våra hormoner påverkar skelett och sånt!

  4. bra diskutioner, verkligen! tror också på det här att strunta i vågen efter ett tag. jag brukar väga mig efter kanske tre månader bara för att bekräfta förändringen.

  5. Hej! Gillar din blogg skarpt, den hjälper mig mycket! Jag har en fråga till dig, nämligen om du äter gröt? Tex råggrynsgröt, havregrynsgröt mm? Och om du tror att detta är bra för kroppen, eller ger ”negativa” påverkningar. Jag har själv nämligen just gått in i en kamp mot anirexin för att ta mig ur den och har börjar ära detta som morgonmål. Eftersom jag har förlorar synen på vad som är normalt så känner jag mig så osäker, hoppas därför du kan svara på min illa fråga. Skulle också tycka det vore bra om du kunde skrivanågon gång om vad som faktiskt är ”normalt”, hur ”friska” människor gör. Ha det bra! Kram 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s