Ätstörningscoach

Det är mycket nu

Hej på er!

Kikar in snabbt och vill bara säga hej. Ser att ni kommenterar och skickar mail flitigt, riktigt kul tycker jag att ni tycker till så mycket och engagerar er. Det är det som gör bloggen så levande och full med energi!

Heja er!!!

Vet dock att jag ligger efter med att svara på era frågor men jobbet och allt som måste fixas innan jag åker bort i nästa vecka är prio nr ett för tillfället.

Lovar svara på era frågor så fort jag kan… Ska satsa på att svara i ett separat inlägg f.o.m imon så om ni undrar över något passa på att fråga nu.

Ha en fin kväll!

3 thoughts on “Det är mycket nu”

  1. Hej hej!
    Jag går för tillfället i behandling med dagvård, terapi och sådant.. Jag har ett BMI på ca 20 och har gått upp tio kilo sedan i december. Sedan jag började på avdelningen har vågen fortsatt att ticka uppåt (äter mycket mer än vad jag gjorde innan men det ska ju enligt dem vara normal kost). Jag är paniskt rädd för att hamna på ett BMI som, i mitt tycke, är för högt. Jag trodde att det skulle räcka med att vara normalviktig med BMI 20.. nu tickar vågen hela tiden uppåt, bara idag var det 2 kg plus sedan förra veckan och enligt erfarenhet så kommer dessa sitta kvar för det har alla ologiska uppåthopp jag haft tidigare gjort (de tidigare kilona har jag gått upp genom att först äta litet mer än mina förut sedvanliga 1300 kcal och nu bara äta enligt dagvårdens matschema på runt 2000 kcal/dag utan utsvävningar).

    Nu till min fråga.. hur ska man acceptera ett högre BMI än kanske 22? Om exempelvis din kropp tyckte att ett BMI på 24,5 var det idealiska.. hur i HELVETE ska man kunna acceptera det? Jag har haft det BMI:et förut.. då var jag verkligen tjock och hatade min kropp så djupt. Jag säger att jag helt ärligt hellre återgår till att äta kanske runt 1500 kcal och motionera 3-4ggr/vecka än att ha den kroppen jag hade då. Jag blir fan hellre förlamad i ena armen eller får en ev. dödande sjukdom än har det BMI:et. Jag förbannar förbannar förbannar min kropp. Det känns som att den jävlas med mig.. även fast jag försöker att vara snäll, inte spegla mig, hålla mig till matschemat, hålla mig till min ordination med noll motion etc etc. Får verkligheten vara så här?!?

  2. Magdas fråga var väldigt bra, tycker jag. Passar även på att ställa en liten en själv:) Lite personlig- så svara bara om du känner för det: Har du märkt någon skillnad på hur det går med killar nu? Alltså mer romantiska relationer? Är du mer intresserad/har du lättare för det..? Tror du att det är något som blir lättare när man börjar nå normalvikt- jag har varit helt död relationsmässigt i flera år då varken energin eller lusten funnits. Förändras något för dig nu?

  3. Jag undrar hur lång tid det har tagit för dig att återfå din mens – om du fått den? De har sagt till mig på bup att kroppen kan ”sluta med mens” om det går tillräckligt lång tid – typ som att komma in i klimakteriet!! Jag är så himla orolig för att jag ev. har förstört min kropp och inte kommer att kunna få barn. Känner du igen det här? Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s