Ångest, Mat, Självhjälp

Jag ska ner i vikt igen!

Alltså inte jag. Men jag fick en läsarkommentar som jag gärna vill svara på för kanske är det fler som bär på liknande dumma tankar?

Runnergirl skriver apropå mitt inlägg om hur kroppen börjar spritta av liv när man uppnår ett friskare BMI.

”Mener du dette alvorlig? Altså at kroppen din føles full av liv når vekten øker?

Jeg har økt min BMI fra 15 til 17,7 og kroppen fungerer overhodet ikke!

Jeg skal ned i vekt igjen- økt vekt er overvurdert!”

Mitt svar:

Hur menar du när du säger att din kropp ”overhodet ikke fungerer?”

Jag är ingen doktor men jag är rätt säker på att din kropp fungerar mycket bättre idag än när du hade ett BMI på 15.

Att bli av med ätstörningen handlar inte bara om att gå upp i vikt. Jag kan tycka att det ofta blir oförtjänt mycket fokus på just själva viktuppgången. Själv ser jag vikten som en slags ”bi-effekt” av att jag får äta mat utan ångest. Den enda uppoffringen jag gör är att gå upp i vikt och släpper på min kontroll gällande mat och vikt. Man får så oerhört mycket tillbaka så det känns inte ens som en uppoffring längre. Inte för fem öre.

Jag ser friskhetsprocessen som ett betalningssystem.

Jag betalar med att gå upp några kilon och tillbaka får jag massvis av fantastiska saker som jag behöver för att jag ska kunna leva ett normalt och härligt liv. Som t ex friska tankar, ett spontant liv, slipper känna ångest när jag äter, kan leva och umgås normalt med människor, kan fokusera på jobb och saker som är viktiga för mig, fyller min tid med aktiviteter som är roliga istället för tvångsmässiga, kan slappna av och skrattar naturligt igen.

Och kanske viktigast av allt; jag vet att det äntligen finns ett slut på mina långa dystra åtta år av ätstördhet. Om du hade frågat mig förra sommaren så hade jag fortfarande grubblat över om jag tillhör kategorin som är och förblir kroniker?

Idag vet jag att det inte är så och det skänker ett oerhört lugn över mig. Jag vet att jag kommer bli helt frisk.

Jag har redan ”betalat” med en del i viktökning och det jag har upptäckt hittills är att det är helt klart värt det. Jag får så mycket tillbaka. Viktökningen är faktiskt ett rätt lågt pris om man jämför med hur mycket man får tillbaka för ”pengarna”.

Därför fortsätter jag att ”betala”!

10 thoughts on “Jag ska ner i vikt igen!”

  1. Du är så klok!

    För min del blev det väldigt sorgligt. Jag vägde för lite, men fick (tyvärr) hormontabletter så på ett drygt ett halvår gick jag upp mer än tio kg (vilket jag verkligen inte behövde) det la sig totalt fel. Men tror att det värsta av allt var att det var inte livet som rättade till sig… allt fokus blev på kroppen… jag önskar verkligen att INGEN annan skall behöva gå igenom samma helvete som jag gjort. Det ÄR som du säger LIVET det handlar om, att man skall må bra i vardagen. man skall inte sikta in på att försöka gå upp i vikt fort utan fokusera på att må bra… det är min teori… annars kan det nog lätt snurra åt fel håll igen- om man inte är lycklig spelar inte vikten stor roll eg… Jag började gå ner när min mamma dog…

    Stooor kraam!!! Och du är SÅ himla stark!!

  2. sluta aldrig att ”betala priset”.
    efter ett tag inser man att det är faktiskt inte sån stor grej. för några månader sen tänkte jag att jag ALDRIG KOMMER STÅ UT med att ha den vikten jag har idag. men nu sitter jag här och det är förvånansvärt få tillfällen jag känner mig ”fet” eller ”äcklig” eller dylikt. det spelar liksom inte lika stor roll, för jag har FÅTT SÅ OTROLIGT MYCKET tack vare de här kilona. de är värda ALLT, det är värt ångesten, det är värt de högre siffrorna på vågen, det är värt all mat.

  3. om man känner för att gå ner i vikt igen skulle jag föreslå psykolog kontakt. för min egen del har det hjälpt mig betydligt mer in i livet än äsvården. även om det var en bra start att först vänja in större portioner och regelbundna mattider. nu tänker jag dock inte så mycket att jag behöver äta något för att gå upp i vikt utan för att orka leva, orka vara mig själv som jag var innan viktnedgången och depressionen. mitt förslag är att söka hjälp.

  4. Vad förvånad jag blir ändå… Att ha ett BMI på 15, då måste man verkligen känna sig väldigt svag. Kände mig väääldigt skör när mitt BMI var knappt 16… Tycker verkligen som du, att man skall ha högre än 17… man ÄR vackrare och roligare då…livsglöden syns ju också utanpå. Hur kul är det att gå omkring som en slags ihålig Zombie?! Ingen livsglädje där…

    Men undrar veeerkligen hur du ser på det med viktuppgången… Ex om du plödsligt skulle ha ett BMI 22 och inte alls känna dig bra i kroppen… skulle du då föredra en lite lägre nivå (dock inte anorektisk) Tror det är en bra idé att inte välja ”svart eller vitt” ”allt eller inget” utan nästan rätt är bättre än helt fel… Det är lätt att det svänger över från ena sidan till det andra…men man mår väl ändå bäst om det ÄR lagom… :)(Sällan jag kommenterar men nu kunde jag igen inte hålla mig 😉 )

    Kraaam

  5. Tack för att du är så underbar och sprider sådant hopp. Det är så härligt att läsa det du skriver och du ger mej mer styrka, trots att du är precis som jag, en helt vanlig kämpande tös som vill leva ett vanligt liv. Ta hand om dej!
    STOR KRAM

    ps, nu har jag även börjat testa olika mörka choklader som var väldigt tabu förut, o dem är toppen. mina favvosar hittils är mörk med mint och mörk med apelsin..ska testa hallon inom kort..

  6. Jag tror att det är viktigt att skilja på dig som person och sjukdomen(ätstörningen). Du är inte din sjukdom, du är fantastiska du som ”råkar” ha en sjukdom. Det är inte du som vill gå ner i vikt det är din sjukdom. Den är livrädd att förlora greppet om dig och det enda den vill är att försöka lura ner dig i helvetet igen. Stå emot, var i obehaget/ångesten det blir bara bättre…:)jag lovar! Våga välja livet!
    Kram

  7. Hejsan!

    Har följt dig rätt länge nu men aldrig kommenterat. Har själv haft ätstörningar i 6-7 år men börjar nu att betrakta mig som frisk. Har gått upp de där ”hemska kilona” nu och känner mig inte fetare än tidigare. Trots viktuppgång på tolv kg på ett år.
    Det får mig att bli övertygad om att allt verkligen bara sitter i skallen. För klart som sjutton att jag är större nu än tidigare.

    I och med viktuppgången kom verkligen livet tillbaka. Jag tyckte att jag hade ett ok liv innan, men jäklar vilken skillnad det är idag. Nu lever jag – på riktigt! Jag kan göra allt som faller mig in, inget vikttänk som hindrar mig. Jag är socialare än någonsin vilket gör att jag har roligare än någonsin. Om det var värt viktuppgången? Absolut! Inte någon tvekan om saken.

    Nu kommer jag till det som fortfarande är tufft. Det finns inte en chans att jag kommer i mina sommarkläder. Att köpa kläder i större storlek funkar, men att inse att jag inte kan ha mina favoritkläder längre svider som sjutton. Hur hanterar man det?

    Tack för en kanonbra blogg som verkligen hjälper!
    Lycka till i din kamp – du fixar det! 🙂

  8. Jag har varit ätstörd i ca 12 år, men varit frisk i perioder, bla när jag varit gravid.
    Hade inte mens på 6 år, men fick tillbaka den med lite hjälp av hormontillskott. Så man är absolut inte steril för att mensen varit borta ett par år.

    Tack för att denna underbara blogg finns! Den ger mig hopp om en frisk framtid.

  9. Hilma: vad fick du för hormontilskott? Jag är lite i samma sits, har haft BMI 20 i snart ett år, men mensen har inte kommit tillbaka endast en enstaka mindre blödning och mensen har varit försvunnen i 5 år. Det enda jag tänker på är mensen och inte förrän den dag den kommer, kommer jag kunna känna mig frisk. Har ni ngr erfarenheter kring detta?

  10. Åh. Du skulle bara veta hur mycket jag gråter nu. Eller, egentligen gråter jag inte alls men det känns som om jag gråter, för jag blev så rörd av det du skrev. Det är SANT, det är så SANT! Din blogg är fantastisk, den bästa blogg jag läst i kategorin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s