Mat, Självhjälp, Träning

Supertipset: Testvecka!

Jag kan inte sluta tjata om hur bra det är att ha testveckor. Skulle det inte vara skönt med en paus från allt jobbigt?

Ett kort avbrott.

En chans att andas ut.

*****

De magiska orden: Ha en testvecka!

Fantisera i förväg om hur en dag i ditt friska liv ser ut.

Hur lever du? Vad och hur ofta äter du?

Tränar du (mitt tips är verkligen att skippa träningen helt och hållet, jag tror det väldigt svårt att bli helt frisk om man samtidigt tränar)?

Hur måste dina rutiner se ut för att du ska orka med att jobba/plugga och samtidigt orka med att ta in människor i ditt liv?

Du förtjänar verkligen att få testa och känna på hur ett friskt liv faktiskt ser ut (slår vad om att det var ett tag sen sist, eller hur?). Jag garanterar att det faktiskt inte är så dramatiskt som du kanske tror att det är. Det är jag själv ett levande bevis på.

Det var så mycket jobbigare att gå runt och vara ätstörd och träningsberoende än det var att ge sig in i din här friskhetsprocessen. Äntligen har jag fått möjlighet att städa upp och ställa ordning i mitt huvud igen.

För ni vet ju själva hur det är; Så länge som kaos råder i ditt huvud kan du omöjligt fokusera på något annat, tillfälligt kanske du orkar men tro mig, det håller inte i längden. En dag brister det helt. Men trösten är att så fort som du släpper ätstörningen så gör du samtidigt plats för nya, spännande och kreativa tankar. Det är viktigt syre som din hjärna behöver för att inte bli utbränd!

Se en testvecka som att du verkligen behöver och förtjänar en rejäl semester. Och om inte du förtjänar det så gör både din hjärna och kropp det! Tänk så glada de båda skulle bli? Jag lovar att ditt livs bästa vecka väntar på dig!

En vecka. Det är allt. Du har ju faktiskt inget att förlora, eller hur?

Kom ihåg att du kan alltid välja ÄS-livet igen. Den utvägen kommer alltid att finnas där, om du vill!

I mitt fall testaste jag inte enbart en vecka utan allt började med att jag tänkte att jag måste skaffa mig en livsstil som håller hela livet ut så att jag orkar med ett heltidsjobb och kan resa vart jag vill. Det kunde jag inte göra eftersom jag redan hade träningen på heltid (som ju egentligen inte fyllde någon funktion och knappast fick jag betalt för den elitträning jag utförde). Träningen stoppade mig från allt jag vill och ska uppnå här i livet så därför insåg jag att det bästa var att helt enkelt lägga ner träningen.

Anledningen till att jag orkade ta det beslutet i augusti 2009 var att jag hela tiden tröstade mig själv med att ”jag kan alltid börja svälta eller träna igen om jag vill”. Det var superskönt att veta att jag hade en slags nödutgång och kunde fega ur om jag inte skulle stå ut. Men saken är den att när jag väl hoppade på det här sluta-träna-börja-äta-och-öka-i-vikt-projektet (som jag skämtsamt kallar Super Size Me) så har jag velat gå tillbaka till Anas land en enda gång. Vägen har inte varit spikrak men efter varje ångestattack och bakslag har jag ”vilat” från projktet en eller ett par dagar för att sedan hoppa på det igen.

Och här står jag nu.

Mitt BMI har ökat från under 15 till omkring 18 (kan jag tänka mig iaf, jag vet inte exakt eftersom jag slutade väga mig i samband med att jag växte ur mina gamla kläder).

Jag mår bättre än någonsin och träningen är fortfarande noll. Bara vetskapen om att jag, ANNA,  kan äta precis som alla andra utan att förvandlas till en slapp, ful och sunkig person är otroligt häftig. Svårt att beskriva den här känslan. Vill göra den så rättvis som möjligt men det går liksom inte att sätta ord på det.

Min egen vilja, mitt starka psyke och envishet var nära att bokstavligen talat ta livet av mig förra sommaren. Men samma egenskaper har också varit främsta anledningen till att jag orkade klättra uppför friskhetsstegen och snart inte har många steg kvar.

Jag vet att jag är förbannat bra när jag fokuserar och tar hand om den starka kraft som finns inom mig.

Och samma sak gäller er.

All energi som ni lägger på att varje minut tänka på mat, fett,  kalorier, träning, hälsa och svält. Lägg den energin på en rejäl testvecka istället och ni kommer snart märka hur mycket som ni själva faktiskt har makt att bestämma över i era liv.

KÖR HÅRT NU!!!!!!!!!!!!!!!

11 thoughts on “Supertipset: Testvecka!”

  1. fan vad coolt att du också skrev ett inlägg om just det här. satt ute på balkongen och tog en morgoncigg idag och var så otroligt glad – bara sådär. så skrev jag ett inlägg om det. hur värt det är att börja äta. att det är värt ALLT.
    jag vill aldrig mer gå tillbaka. jag kan inte se de där fördelarna längre. och jag vill nästan gråta över att jag känner mig så glad nuförtiden, att jag kan skratta, le, må bra och bara vara nöjd, utan direkt anledning.
    det är fantastiskt att leva!

    1. Ja, allt är bättre än det tillstånd som ätstörningarna försätter en i.

      Man har verkligen inget att förlora på att iaf testa.

      Ge det en chans och utvärdera därefter veckan. Var det så hemskt som man trodde? Kanske vill man kanske till och med fortsätta och utmana ÄS lite till?

  2. Härligt och inspirerande att läsa att det är någon mer än jag som också har använt/använder sig av metoden ”testa å se hur det blir”. Allting handlar om att välja fördelaktiga tankar som hjälper en på vägen ut ur ätstörningen. Det gäller att hitta de tankar/tankesätt som fungerar för en. Testveckor kan jag absolut rekommendera och som du säger Anna, vi kan alltid gå tillbaka, den vägen/livet kan vi men för att få ett riktigt svar på hur ett ”må-bra-liv” verkligen är behöver vi testa. Och du det kan inte bli värre;)! Så bestäm dig redan idag för att testa och se det som ett spännande projekt:),ditt ”livsprojekt”! Jag lovar att du inte kommer ångra dig, jag är inte ända framme men på god väg och jag vill INTE gå tillbaka så mycket som ett endaste litet steg! Bestäm dig du också för att pröva, du är värd ett annat liv!
    Apropå träningsförbud är jag helt övertygad om att man, under en period åtminstone, helt behöver avstå från träning för att kunna bli fri. Jag tycker liknelsen med alkoholisten säger en del. En alkoholist som ska bli fri från sina problem kan inte samtidigt hålla på och dricka bara lite, då och då,det går inte, 0-tolerans är vad som gäller!
    Keep fighting:)!

    1. Kan bara hålla med!

      Man har verkligen ingenting att förlora på att försöka leva så friskt som möjligt under en vecka. Jag minns det som igår, det var en sådan underbar befrielse när jag väl hade bestämt mig.

      Jag brukar också jmf mitt tidigare träningsmissbruk med alkolism.

      Det finns verkligen ingen anledning att träna under tiden som man försöker normalisera sitt ätande. Syftet med ätträningen faller lite om man tränar under tiden kan jag tycka. Bättre att vänta med träningen till efteråt för att sedan känna sig för vad som är en lagom dos eller om man ens vill träna.

      En ätstörd och svältande hjärna är inte att lita på och därför rekommenderar jag verkligen träningsförbudet. Man blir inte tjock och ful (om det nu är största rädslan), det kan jag garantera efter snart nio månader som träningsfri.

      Ja, keep on fighting Kämpartjejen!!! 🙂

  3. Än en gang… u rock!!! Är nu inne pa dag 9 och jag har inte nagra som helst avsikter att ga tillbaka till mitt ”gamla” jag. Upp och ner, ner och upp, sprolla roll. Vägen är malet, eller hur?
    btw. har beställt Mattillatet och Pa väg. De kom igar, ska hämta ut dem pa posten ikväll. Spännande!
    Ha en underbar dag!

  4. Även jag kan bara hålla med dig om allt du säger i detta inlägg! Skulle också säga att det som gjorde att jag vågade börja ”resan mot frisk” var tanken på att ”man kan ju alltid bli sjuk igen om ingenting funkar och jag blir besviken på det friska livet”. Jag önskar er alla att ni vågar testa och det kommer bli det viktigaste DU någonsin har gjort för dig själv!
    Hittade en text som jag skrev i början av ”min resa” och tänkte dela med mig till dig:
    Ljusen glitrar som radar med diamanter borta på den andra sidan. Bergen,mars,2005.Det börjar så smånigom bli ljust där ute.Så vackert det är och vilken tur jag har som ser detta.Också minnerna-minner från en tid då jag levde i rummet mellan livets alla händelser. Mitt i et ”beroende”. På sidan av livet. Och jag tittade in på människorna där inne, förvirrat över det att ”bli vuxen”. Jag tänkte: Är detta den värld jag väntat på där jag ska skapa mitt liv? Jag kände behov av att trycka ner och fly från denna känslan av tomhet? osäkerhet? Jag såg en otäck värld med omöjliga krav om att vara ”lyckad”. Jag valde träning och svält som min oas till liv, framgång och kontroll. Den ända.Det här var början på et misbruk som skulle få mig att helt glömma och förlora den lilla flickan inom mig som ÄR människa; en känslig människa, rädd att inte räcka till, men som även har önskningar om annat än att leva upp till andras/egna krav. Under tiden jag skrivit har det blivit ljust ute. Precis som mitt sinne öppnade sig för friheten vid att leva då jag började lära känna mig själv. Då jag fick känna på känslan av att LEVA inte bara prestera. Med tryggheten att jag vill fortsätta denna resa så långt som det ger mig något, börjar jag fatta vad livet handlar om.
    Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s