Ångest, Mat, Självhjälp

Fråga om hunger och mättnad

Hur vet man när man är mätt och när man är hungrig?

Vad kan jag göra för att undvika att överäta?

*****

I morse gick jag igenom historiken för kommentatorsfältet. Ser att jag ligger lite efter med att svara på era frågor. Jag jobbar på att ta igen det!

Här kommer en fråga från Rebecca:

”Hej!

Jag har en fråga till dig. Jag har ioförsig ofta frågor men det är för att jag är så imponerad och förvånad, för jag kan inte förstå hur du klarar allt det här.

Men, hur som helst, frågan är följande: det verkar jätteskönt att kunna äta det man är sugen på för tillfället! Jag är ju tyvärr ”tvungen” (enligt mig själv) att följa ett matschema så det blir inte särskilt stor variation eller flexibilitet för min del.

För om du vaknar på morgonen och så är du t.ex. sugen på att dricka Oboy och äta ostsmörgåsar till frukost, hur vet du då hur mycket du ska äta? Hur vet du att det inte blir för lite?

Eller ännu värre, ve och fasa, (lite ironisk där) för mycket? Känner du hunger? Och framförallt KÄNNER DU MÄTTNAD?

Det här är nämligen hemskt pinsamt enligt mig: jag har sjukdomen anorexi, alltså inte bulimi eller så, utan anorexi, men ändå så tror jag att det är så att jag kan känna hunger men jag tror inte att jag kan känna mättnad!

Jag har haft ”överätningar” (eller vad man ska kalla det) ibland o.s.v. Så hur får man det att funka, det här som du skriver om i din blogg, att äta det man är sugen på, utan att det blir för lite, ELLER FÖR MYCKET?

Sedan var jag förresten lite nyfiken på lite andra saker också. T.ex. fruktyoghurt med 2% fett är det något du äter/kan äta? Lite onyttigare musli och sånt?”

Mitt svar:

Bra frågor. Förlåt för sent svar men det kommer här.

Jo, det där med hunger-och mättnadskänslor är hyfsat enkelt nu för tiden. Idag känner jag både mättnad och hunger på ett helt annat sätt. Förr trodde jag aldrig att det skulle bli som vanligt igen.

Men därför är det inte längre lika svårt som det var förr att äta och kunna lita på mig själv. Förr kunde jag gå utan mat i åtta timmar och fortfarande inte vara hungrig men när jag väl började äta så slog hungern till och det kändes som ett stort tomt hål inom mig. Det kan bli så fortfarande ibland när jag äter kvälls-eller eftermiddagsmålet. Men då är anledningen 9 gånger av 10 att jag ätit för lite vid antingen lunchen, kvällsmiddagen eller dagen före. Detta slår aldrig fel.

Vissa dagar känner jag mig mindre hungrig men om jag äter mindre den dagen säger kroppen ifrån dagen efter iform av att den kräver mer mat. Vilket var jobbigt i början innan jag fattade och accepterade det här. Som ätstörd vill man ju på förhand redan ha bestämt sig för vad som är en lagom portion t ex ”max 7 köttbullar” eller ”max 4 potatisar”, konsten är att släppa på den kontrollen (klarar det rätt bra idag).

Det där med att äta det man är sugen på känns faktiskt inte alls jobbigt efter att ha läst Giselas Mattillåtet, boken ger mig den logiken som jag behöver när det gäller att äta.

Ett stort sug efter t ex choklad eller ostmackor är kroppens sätt att signalera att den behöver byggstenar av just den sorten. Därför funkar inte att jag bombaderar den med med frukt, det händer rätt sällan att jag gör det numera, förr gjorde jag det VARJE DAG och det gav mig oerhört mkt ångest att överäta ”fruktkalorier” när det egentligen var en Marabou chokladkaka jag ville ha.

Det är INTE frukt, fil eller müsli som kroppen behöver om den ger dig ett sug efter choklad. Choklad innehåller ämnen som kroppen har avsaknad på för tillfället och äter man det så blir man snart av med suget. Det är därför som jag inte går runt och längtar efter choklad varje dag (i början tänkte jag väldigt mycket på choklad och det var för att det var så nytt för mig att jag faktiskt fick lov att äta choklad varje dag, kunde knappt tro att det var sant så i början var jag väldigt fixerad vid onyttigheter men tankarna mildras och går över med tiden så längde du verkligen äter när du är sugen på det).

Ena dagen kan det vara choklad, den andra glass och den tredje mackor eller kakor. Allt beror på hur duktig jag har varit på att äta runt matcirkeln, ju mer jag varierat min kost desto större är sannolikheten att jag får mindre sug och inte känslan av att inte kunna sluta äta när jag gör det.

Jag tror det var därför det var svårast i början för mig. Då hade min kropp brist på i princip allt och precis som du skriver så jag överåt en hel del i början och det kändes hemskt för jag fattade inte varför det blev så. Jag kände mig som en dålig människa som kunde klippa en chokladkaka och få i mig även glass. Frågade mig själv om detta var normalt? Men jag var normal.

Ju oftare som jag vågade fortsätta att äta ”förbjudna” saker så försvann de här ”passa på” känslorna eftersom både kropp o själ lärde sig att det kommer påfyllning varje dag och de behöver inte vara oroliga för att det snart blir svält igen.

Att regelbundet tillåta sig att äta ”förbjuden mat” har varit en avgörande faktor för att jag ska kunna må så bra som jag gör idag. Om jag aldrig hade vågat testa så hade jag aldrig fått det bevisat för mig att jag faktiskt inte blir stor och tjock av att äta så här och följa kroppens signaler.

Återigen, andra vanliga människor äter gott och många tränar aldrig, ändå är de normaltviktiga eller smala.

Om dem kan så kan väl jag med?

Och nej, jag har inget emot yoghurt med lite högre fetthalt. Dock äter jag det inte till frukost eftersom jag står mig så dåligt på yoghurt (liksom filmjölk). Jag föredrar mackor med rejäla pålägg.

För min del passar yoghurt och müsli bättre på kvällen (men inte som kvällsmat utan som kvällsfika). Eftersom jag hellre äter detta på kvällen än på morgonen kan det absolut vara en sötare müsli. Gillar Start, Special K och f-müsli Guld.

13 thoughts on “Fråga om hunger och mättnad”

    1. Som alltid annars är det jobbigast i början. Jag överåt en hel del i början (händer som sagt fortfarande men betydligt mindre idag).

      Ju oftare du vågar ”öva dig” desto bättre blir det.

      Kramar!

  1. Jag hatar verkligen när man inte kan sluta äta, även om jag bestämmer mig för att det ska jag äta idag så blir det ändån alldeles för mycket ”förbjudet” och jag får skuldkänslor och ångest varje dag, det är hemskt men jag hoppas att det försvinner snart..

    TACK FÖR EN UNDERBAR BLOGG!! DU BETYDER

    1. Tips, låt det inte gå för långt mellan målen. Då brukar det bli lättare att motverka överätningen, så brukar det vara för mig iaf.

      Kan också vara skönt att inte äta ”onyttigheter” ensam utan försöka göra det ihop med folk som man tycker om och litar på.

      Tack för att du läser 🙂

      Kramar

  2. SV;
    tack för kommentaren. och dina svar här på bloggen låter också vettiga. jag vet och hoppas att du kmr bli bra en dag! keep up the good fight! du kan! 🙂

  3. tack för ännu ett superbra inlägg! mattilåtet måste vara den bästa självhjälpboken som finns gällande ätstörningar. jag har också väldigt mycket detta dilemma att jag har svårt att lite på kroppens signaler. då känns det lättare att äta på utsatta tider och ungefär sådant som jag vet att det blir ”lagom” av. vill inte att det ska bli för lite, men heller inte för mycket…vet att det egentligen inte kan blir för mycket, jag behöver allt jag kan få i mig, men det är svårt att komma ifrån. tänkte att jag skulle läsa mattilåtet igen, man blir verkligen klokare.

  4. Det var ett jättebra och utförligt svar och jag vill även passa på att säga att jag blev väldigt berörd av ditt inlägg som du skrev på långfredagen angående ensamhet! Känner med dig men är övertygad om att det kommer att bli bra! Så hårt som du tycks jobba med dig själv och ditt liv så kan du ju inte göra annat än lyckas 🙂

  5. Sitter och läser din blogg och du far mig att inse att jag vill och maste sluta plaga mig själv. Nu.
    Och för första gangen känner jag att jag faktiskt kan!! Du är sa oerhört inspirerande. Tack för att du finns. U rock!!!

    1. Roligt att höra Maria. Kämpa på. Alla startar vi på ruta ett.

      Det är häftigt när du kan se tillbaka och se hur du utvecklas för det kommer du göra, bara genom att du tänker så här är ett kvitto på att du redan är på väg!

      Ge järnet tjejen!

  6. Jag har aldrig tänkt så. Jag trodde mest att suget bara var ett sug på grund av att jag egentligen äter för lite.

    Jösses, jag har verkligen fått nya perspektiv på det här efter det här inlägget.

  7. Hej Anna! Svarar egentligen på ditt inlägg nedan om då du kände dig ensam. Jag vet precis vad du menar med det där. När man väl börjar bli frisk och börjar längta efter saker! Förut fanns det ju inte plats för ensamheten i alla rutiner…Jag tycker inte det är dumt att du går till gymmet en sväng trots allt. när kroppen mår bättre blir man faktisk sugen på aktivitet igen. det är ju fasktisk naturligt. mitt problem har dock som alltid varit balansen i det. det är svårt att balansera sina kräfter o veta va man bäst lägger dom på, men man lär så länge man lever;)

    vad gäller det sociala- det kommer! tro mig!! själv va jag precis lika ensam som du efter alla mina ätstörningsår, men efter 1 år kom en pojvän, efter 4 år en ny pojkvän, fick tillbaks endel kontakter med gamla vänner, man lär känna en o annan på jobbet…dessutom kan ju vardagarna vara rätt så tråkiga när man mest jobbar, men jag är säker på att du hittar nya intressen att brinna för så smånigom! gå någon kurs dans/språk/matlagning kan också vara et tips. detta har jag själv velat göra men har varit för feg för danskurs än sålänge. dock kommit fram till att jag ändå gillar mina löprunder bara det är i lite mindre dos:) jaha…det här blev ju lite flummigt! tänkte bara skriva o peppa dig att fortsätta för jag har känt PRECIS likadant många gånger och ändå så smånigom lyckats skapa mig precis det underbara friska livet jag önskar mig :))
    et tips till:prova att skriv tacksamhetslista när allt känns skit eller skriv om din bästa ”drömframtid” så ser du klarare vart du vill komma och vad som är viktigt för dig….massa kramar! du är STARK!

    1. Tack ska du ha Sigrid, för alla peppande ord.

      Jag gick till gymmet och det kändes verkligen jättebra, det var så skönt att få vara med andra människor för ett tag.

      Det som du beskriver känner jag starkare för varje dag, jag börjar längta efetr saker. Min hjärna har börjat få gott om spelrum nu när den inte lägger lika mycket tid längre på mat och träning.

      Jag har förstått att jag har en framtid att se fram emot och inte bara se fram emot, jag har redan börjat leva och praktisera delar av det friska livet. Det är helt fantastiskt att jag kommit så långt, trodde länge jag var helt körd.

      Bra tips med tacksamhetslista. Har verkligen insett hur viktigt det är att fokusera på det jag har uppnått och vad jag kan uppnå genom att fortsätta normalisera mitt liv. Det är så lätt att glömma bort men då måste påminna sig själv med allt dåligt som är förknippat med sjukdomstiden och dit vill jag aldrig gå tillbaka igen. Om ensamheten är mitt största problem kan jag leva med det ett tag till. Har fått så mkt annat som jag är tacksam för och trivs med tack vare viktuppgången.

      Tack igen för ditt fina inlägg.
      Kram Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s