Mat, Självhjälp, Träning

Supertips nr 1 – ha testveckor

Våga ha en testvecka där du testar hur det är att leva ett så friskt liv som du bara kan. Du har inget att förlora men massor att vinna!

*****

Inte sällan får jag kommentarer som den här från Cookie:

”Vad duktig du är, beundrar verkligen dig för att du tog bestlutet att sluta svälta och träna!!

Önskar jag oxå hade styrkan att göra det.”

Mitt svar:

1. Fokusera och fantisera om hur en perfekt dag i ditt friska liv ser ut. Vad definierar du som en hållbar livsstil? Vad är viktigt för dig?

2. Bestäm dig för att ha en testvecka. Den här veckan tränar du ingenting och äter som vill kunna göra när du är frisk. Dvs regelbundet och låter inte kalorierna får styra vad du väljer till frukost, lunch, middag, fika och mellanmål.

3. Hur kändes det?

För egen del var nyckeln till ett friskare liv att helt sluta träna och jag klarade av det eftersom jag stegvis förlängde mitt träningsförbud, vecka för vecka.

På så vis kändes det inte lika tungt som om jag från början hade sagt att jag måste vara träningfri ett halvår från och med idag.

Samma sak var det med maten. Bara vetskapen att jag alltid kunde  välja anorexin/ortorexin igen räckte för mig att våga testa och ge den friska livsstilen en chans. Om jag tyckte det blev för jobbigt kunde jag alltid gå tillbaka till renlevandslivet igen om jag nu skulle tycka att det var bättre.

På det här viset vågade jag äta bättre och bättre. Ett steg tillbaka och sen var det ett par steg fram igen.

Det är tack vare mina testveckor som jag har lyckats kämpa mig bort från svälten och träningsmissbruket.

Testa du också. Du har som sagt inget att förlora. Du vet ju hur det är att leva med ätstörningar, är det inte dags att testa något nytt?

Som sagt du kan alltid välja ätstörningarna igen om du trivs bättre med dem än det friska livet.

14 reaktioner till “Supertips nr 1 – ha testveckor”

  1. Hej!
    Jag är så grymt imponerad av dig och det du har åstadkommit. Jag har en liten fråga till dig. Jag har precis avslutat en dv-behandling för min ätstörning och jag lyckades gå upp precis det jag skulle, dvs till nedre gränsen för normalvikt. Nu har jag varit hemma i ca en månad och har börjat träna lite mer. Har inte ökat på maten, snarare ätit lite mindre än på dagvården och på en månad har jag ökat ca två kilo i vikt. Hur är det möjligt? Har du någon idé? Jag får panik och vet inte hur jag ska tänka. Äta mindre, träna mer? Vet att du inte är utbildad men kanske ända har någon tanke.. Tack för en väldigt bra blogg!

    1. Jag vet inte vad det beror på.

      En gissning är att du har börjat bygga muskler eftersom du börjat träna lite mer. Det var samma sak för mig. Jag gick upp i vikt ju mer jag tränade och förstod på den tiden inte varför…

      Många säger att muskler väger mer än fett.

      Få inte panik, det finns det ingen anledning till. Ät ordentligt och träna utan att känna tvång, det mår du bäst av och du kommer ej bli överviktig av detta.

      Ta hand om dig!
      /Anna

  2. Tack för en grym blogg. Jag är inne i ett liknande projekt och har de senaste månaderna gått upp till bmi 17, nu kan jag äntligen tänka lite klarare! Du råkar inte ha några litteraturtips? Jag har läst Mattillåtet och fått mycket hjälp därifrån, har du läst något liknande? Kramar

    1. Jag är dålig på litteratur för ätstörningar och känner bara till boken som du nämner.

      Jag brukar dock uppmuntra alla mina läsare att då och då komma med tips på böcker. Dock verkar det vara rätt dåligt med böcker mot ätstörningar tyvärr.

      Kramar,
      Anna

  3. Hej,
    Du nämnde som svar på ett tidigare inlägg att din mage blev svullen när du tidigare åt för lite protein och salt. Men hur mkt salt ska man äta då? Jag är van vid att hålla nere saltintaget eftersom de överallt i media pratar om det. Nu försöker jag salta lite normalt men vad är normalt? Hur tänker du kring salt?

    Förresten…en jättebra blogg. Den är ett stort stöd för mig i mitt tillfrisknande. 🙂

    1. Hej Emma!

      Jag vet inte exakt hur mycket salt man ska äta.
      Tips är att läsa Gisela Van der Steers bok ”Mattillåtet” – där får du väldigt bra förklarat för dig hur mycket du äta/dag och hur man ska tänka kring det här.

      Kan säga att den boken har hjälpt mig väldigt mycket och dödat många myter och föreställningar som jag haft om mat sedan tidigare.

      Jag har idag salt i maten vid varje måltid. Även på frukostmackan strör jag t ex flingsalt. Plötsligt smakar allt så mycket bättre, det har blivit mycket roligare sedan jag vågade börja införa saltet igen.

      Testa du med, du behöver inte vara så där överdrivet rädd för salt. Det är bara onödigt.

      /anna

  4. En bok om anorexi som jag tycker verkar bra är ”från självsvält till ett fullvärdigt liv” av Ata Ghaderi och Thomas Parling. Mattillåtet är väldigt bra om allt kring maten, men den här boken tycker jag är bra kring hur man kan förändra tankar och beteenden så att man närmar sig det liv man vill leva.

  5. Hej!

    Tack för ett bra inlägg!

    Det är verkligen svårt att kämpa med ätstörningar och kanske särskilt med ortorexin, eftersom många verkar ju mest se det som något positivt och bra om man tränar riktigt hårt. Även om jag själv inte har en ätstörning tränar jag periodvis ganska mycket och jag känner ibland, särskilt när jag har en sjukvecka, att det kanske inte riktigt är som det ska ännu, mitt förhållande till träning och mat. Jag ska också prova en testvecka! Det borde ju alla som tränar mycket göra, inte minst för att kolla hur man egentligen har det med sitt förhållande till träning och mat…

    /Eva-Lotta

    1. Det är det som är så lurigt!

      Att träna ska ju vara SÅÅÅÅ bra och det kan vara svårt att vara ärlig mot sig själv…

      Bra frågor att ställa sig själv är:

      ”Tränar jag kanske lite för mycket och/eller tycker jag det är roligt?”

  6. Hej! Först vill jag säga att du är gudagåva, du har gått igenom lidelse och tar nu med alla våra synder till ett friskare liv. Jag tycker att du är underbar. Jag kämpar själv mot min ångest och ätstörningar, är på min första testvecka faktis! Har så dåligt immunförsvar och är sjuk hela tiden nu så det är ändå ingen idé att försöka träna, det är inte värt det. Jag vill bli frisk och stark, precis som du.

    Det gör jag med hjälp av en skrivbok, jag skriver allt jag känner där och allt annat som händer i min vardag. Det är som din blogg fast den ger inga tips eller är så välskriven. Min text är mer luddig och osammanhängande, det handlar bara om att få ut sig av det dåliga och alltid avsluta med att skriva något bra. Något man är glad för, peppa sig själv. Den peppningen får jag också här på din blogg, jag mår verkligen jätte bra när jag läser din blogg, så fort jag har tid läser jag den. Ibland väntar jag flera dagar så jag har mer att läsa när jag läser den. Så tack, tack så himla mycket att du hjälper mig också!

    1. Tack för att du läser och för att du delar med dig av dina egna erfarenheter.

      Alltid lika intressant och roligt att få höra om hur ni uppfattar bloggen och på vilket sätt som den spelar roll i er vardag.

      Tack igen!
      /Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s