Mat, Självhjälp, Träning

Träning och viktuppgång

Går du upp i vikt av träningen? Det sämsta du kan göra är att börja fiffla med maten. Du vet själv för lite om vad som pågår inuti dig. Fråga någon som verkligen vet istället för att du experimenterar på egen hand. Av egen erfarenhet vet jag att Ana är som allra farligast när jag stänger mina tankar och oro inom mig.

*****

Fick den här läsarkommentaren till förra inlägget om kroppsuppfattning. Svarade i och för sig där men tänkte det kanske var fler som var intresserade.

”Hej!

Tänkte bara säga att din blogg är helt fantastisk.

Och så har jag en fråga, det är så att under flera månader nu har jag hoppat över lunch och jag tränar väldigt mycket.

De senaste dagarna har jag verkligen tränat massor och minskat på maten men jag går UPPÅT. Och inte lite heller. Har aldrig vägt så mycket i hela mitt liv.

Är det nått du känner igen eller är det något fel på mig? Jag blir verkligen orolig, vill inte gå upp mer. Vet inte vad jag ska göra, har du nått tips?

Får panik över att jag går upp när jag egentligen hoppas på att gå ner!! Och jag menar inte gå ner till undervikt, utan fortfarande normalvikt.”

Anna svarar:

Som flera av er vet så har jag ingen utbildning i vare sig kost, träning eller ätstörningar så allt jag skriver här är enbart baserat på egna erfarenheter.

Jag hade också en sådan period som du och jag vet inte vad som hände där riktigt. Tränade som en galning och åt extremt hälsosamt – ändå gick det bara uppåt.

Då inledde jag en extremt farlig svältperiod samtidigt som jag fortsatte att träna lika hårt. Efter några månader darrade jag som en skadad fågelunge och var kort sagt nära döden.

Jag saknade helt balans och när jag läser dina rader känner jag igen mina tankar som jag hade då. Mitt tips är att verkligen ta kontakt med en ätstörningsklinik nära dig och berätta om din oro och dina tankar. Det är inget konstigt med detta och de kan säkert ge dig ett bra svar på varför kroppen reagerar som den gör.

Om det är något beslut som jag ångrar i livet så är det att jag inte direkt tog kontakt med en ÄS-klinik när jag till slut blev normalviktig som 19-åring.

Istället för att bryta med det stöd som jag hade då och intala mig att ”jag ska klara mig själv nu” så var min normalviktiga period en tid som jag verkligen skulle behövt så mycket stöd som möjligt. Istället började jag träna som en galning och sedan vet ni ju alla vad som hände.

Det gick verkligen utför och det enda jag idag vet är att det aldrig skadar med lite extra stöd och hjälp. Detta är något som jag redan har börjat planera för ifall jag tvivlar på mig själv och min kropp den dagen (eller innan dess) som jag har ett normalt BMI igen.

Just nu känns allt bra men då har jag fortfarande inte uppnått ett friskt BMI. Därför är det ett löfte till mig själv ifall det inte alltid kommer fortsätta att kännas så här. Var inte så envis utan våga lita på någon som verligen vet och kan se på dig utifrån ett friskt, kroppsligt och medicinskt perspektiv.

9 thoughts on “Träning och viktuppgång”

  1. Bra svarat Anna, det är otroligt viktigt att ta hjälp av experter istället för att börja mixtra och ändra!

    Till dig som skrev frågan: Det går inte att gå ner i vikt på ett sunt sätt genom att utesluta måltider! Att hoppa över lunch som du gör eller frukost resulterar i att kroppen ”börjar tro att det är svält på gång” och vill SPARA på sin energi, därför går det åt mindre energi, kroppen är smart och vill inte slösa om det måste finnas reserver! När du tränar går det åt mer energi för kroppen, i början av en träningsperiod där man äter för lite går det oftast ”som i ett flow” – kroppen känns stark och vi bygger muskler (muskler väger mycket och därför har du troligtvis gått upp i vikt!!!!)DOCK VIKTIGT: Efter en period av träning med för lite mat (överhoppade måltider) börjar kroppen ta av sig själv för att skaffa sig energi till att orka ta sig igenom träningen, och den tar då ofta av våra muskler och vi blir orkeslösa, trötta, får ingen energi till hjärnan som blir trögtänkt mm, vi börjar haka upp oss, blir tvångsmässiga och ja – ätstörda! ALLTSÅ för att nå en hälsosam viktnedgång OM du behöver det ska du äta regelbundet frukost, lunch och middag och mellanmål (måltider som är väl sammansatta – en dietist kan hjälpa dig)! Det sätt du gör ju riskerar bara att hamna i diket och där är det svårt att ta sig upp! Så snälla försök inte manipulera och ett varmt lycka till!

  2. Vilket viktigt inlägg! Jag leker mer och mer med tanken att kroppens utseende är inte det viktigaste, utan kroppens funktion. Även om vi ibland behöver eller vill gå ned i vikt så är ju svält aldrig någon bra väg, alldeles för mkt negativa konsekvenser. Du är stark!

    1. Ja, vi vet alla hur det slutar så fort man börjar fiffla minsta lilla med maten.

      Det är en viktig sak du tar upp, kroppens funktion framför kroppens utseende.

      Men förstår idag att det ena inte behöver utesluta det andra. Jag kan båda ha kvar kakan och äta den. Jag blir inte ful eller fel pga maten. Tvärtom.

      Jag blir både snyggare och smartare av att äta ordentligt och detta är något som jag både själv fattar allt bättre för varje dag samt att min omgivning även bekräftar detta.

      Tack för att du läser Amelie!

  3. Bra sagt Åsa, det kan vara så svårt att varna andra att ”inte fortsätta” när man själv varit där, man vill så gärna rädda dem från samma skit och försöka bevisa för dem att DET ÄR INTE VÄRT DET.
    men det är svårt.
    iaf om personen redan har bestämt sig. men man måste lägga av, man måste vända på tankarna innan man blivit för utsvulten, för tvångsmässig, för manisk, för kontrollerande.

  4. Jag blir bara lite nyfiken: vad räknar då du som normalt bmì? Jag tycker man hör väldigt många olika siffror. En del säger att 18,5 är normalt, sedan hör man att 19 är det normala och andra säger att normalvikt är bmi 20. Jag menar inte att du ska komma och säga att ”det här bmi:t är det rätta!” Men jag är lite nyfiken på vilket bmi som du anser är normalvikt?

  5. Tack för alla svar. Det är logiskt, men så mycket svårare i praktiken. Inte så roligt att gå uppåt… Jag vet inte om Rebeccas fråga var till mig men jag räknar allt över 18,5 som normalvikt… jag är 173 och väger nu 61 efter att gått upp… tidigare 57-58… Jag vill ju ligga nånstans där… men det har blivit något fel helt plötsligt. Är rädd för att min kropp slutat förbränna helt. Hur får man upp förbränningen igen? För om jag börjar äta lunch så går jag ju upp ännu mer om jag inte har en förbränning.

  6. Hej! Jag är tjej på snart 17 år som väger 45 kg. Jag har länge kämpat med att försöka gå upp i vikt, så nu har jag bestämt mig för att träna på våran träningscykel här hemma varje dag i en halvtimme. Men jag har ingen aning om va jag ska äta och hur ofta?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s