Mat

Hungrig dag

Har ni också dagar som ni inte alls kan förstå varför ni är så fruktansvärt hungriga?

*****

Vid halv elva i morse hade jag suttit i mer än 20 minuter (!) och bara tänkt på mat.

Jag blir så irriterad på mig själv när det blir så.  Att tankarna går till mat är ju kroppens röst som säger ”Ät, jag behöver mer byggmaterial, fyll på är du snäll så att jag kan jobba vidare, lovar att inte störa dig mer sen”. Även fast att jag teoretiskt förstår detta så har jag ändå otroligt svårt att acceptera att behöva äta för tätt in på nästa mål. Nu var det ju bara 1,5 timma kvar sen skulle jag ju äta riktig lunch…

Som vanligt försökte jag förtränga hungerkänslorna (ja, Ana är expert på detta och förr lyckades hon alltid) men efter ytterligare tio minuter kastade jag pennan i skrivbordet och fräste till.  Gick därefter med ilskna, raska steg ut i köket och bredde mig en skinkmacka.

Fine”, tänkte jag när jag gick tillbaka med mackan till mitt skrivbord. ”Du bestämmer.”

Om mackan får mig att sluta tänka på mat och gör så att jag kan fokusera på jobbet igen är det värt det. Och jag ska ändå äta lunch som vanligt!

Samtidigt ekade Giselas ord i mitt huvud. ”Vissa dagar behöver kroppen mer byggmaterial än andra eftersom den reparerar olika delar av kroppen. Du kan ju inte veta vad kroppen vill arbeta med just idag.”

Exakt Anna, påminde jag mig själv. Även fast att jag inte brukar vara hungrig vid den här tiden är det ingen garanti för att jag aldrig kommer bli det. Kroppen är ingen maskin. Man trycker inte bara på ”on” och ”off”.

Hur som helst, i samma sekund som jag satte tänderna i mackan kände jag ett härligt lugn i kroppen. Det var som ren magi. Plötsligt kunde jag åter fästa blicken på skärmen och återgå till arbetet.

Tiden gick fort och när klockan plötsligt slog tolv tackade jag mig själv för att jag hade varit förnuftig nog att ta den där mackan.

Om jag inte hade gjort det hade jag gått miste om minst 1,5 h i arbetstid eftersom jag bara hade blivit sittandes och stirrat tomt rätt in i skärmen utan att förstå någonting och bara tänka ”När är det dags för lunch?”.

Hela dagen hade blivit ostrukterad pga detta eftersom det jag gör på förmiddagen är mycket viktigt för det fortsatta arbetet på eftermiddagen.

Så vid tolvsnåret var jag lagom hungrig igen och då värmde jag på en halvtinad spaghetti med köttfärsås. Därefter fortsatte jag jobba på.

Vid 15-snåret var jag vrålhungrig igen (förstår verkligen inte vad min kropp reparerar innuti mig idag?!).  Ok, att man blir småsugen och tar något lätt mellanmål men jag skulle lätt ha kunnat äta en hel måltid igen. Det blev dock inte så utan istället dök jag på bull- och kakfatet och godispåsen som stod i köket. Balanserade sedan tillbaka till skrivbordet med en hel hög Ballerinakex, lite godis, ett par bullar och en stor kaffe. Gud vad gott!

Det kändes som att jag fick riktiga superkrafter.  Min sega hjärna var som bortblåsta och arbetade plötsligt i 200 km/h. Tack vare  påfyllningen av snabba kolhydrater fick jag dessutom massa energi att göra ett samtal som jag länge dragit mig för och det var tur för nu fick mitt företag en ny kund. De hade vi inte fått om jag envisats med att avstå enligt devisen ”du kan/får inte bli hungrig NU, du måste vänta lite till innan du får äta…”

Men ärligt talat nu är jag hungrig IGEN och klockan är inte ens sex… är verkligen inte van vid det här. Äter som vanligt och förr har kroppen alltid varit nöjd med detta.

Fråga till er som har ökat ert matintag och börjat nå ett högre BMI:

Är det vanligt att man blir mer hungrig nu än när man var rejält underviktig? Varför är det så i så fall? Någon som vet?

12 thoughts on “Hungrig dag”

  1. Ju större kropp desto mer energi krävs för att hålla den uppe… Särskilt muskler förbränner energi, men även överviktiga personer har faktiskt större energibehov än normalviktiga (även om de förstås behöver få i sig mindre energi än vad som förbrukas om de ska bli normalviktiga). En underviktig kropp behöver alltså mindre energi än en normalviktig för att hålla samma vikt, men för att gå upp i vikt behövs förstås mer energi än vad kroppen förbrukar.

    1. Det låter så himla logiskt när du beskriver det sådär…

      Självklart måste det vara så… men man tycker ju det är lite konstigt att det inte känns så här alla dagar utan bara ibland…

      Får börja vänja mig vid de här svängningarna men det är tufft att stegvis börja följa kroppens signaler när ens ätstörda hjärna har levt efter så många regler och förbud så länge…

  2. jösses vad jag känner igen mig! blir hungrigare o hungrigare för varje dag jag äter bra känns det som.. har hört något ”när man väcker livandarna igen..” så kan det bli så. Du får gärna rapportera om du får något vettigt svar 🙂 fortsätt vara så grym! kram!

  3. Jag vet faktiskt inte vad det beror på… Jag har haft precis samma dilemma och tyckt att det var jättejobbigt. Jag tycker att nu är jag ju nästan normalviktig och ändå skriker kroppen vissa dagar efter mat som om den inte fått mat på år och dar… Jag har försökt rannsaka mig själv och mitt ätbeteende jättemycket men har inte hittat något vettigt mönster till varför jag har sådana super hunger/sug-dagar. Det enda jag vet är att jag måste försöka följa kroppens signaler och lita på att den har rätt, trots att förnuftet skriker något helt annat och säger att jag är en äckelmaja… av erfarenhet har jag även lärt mig att jag i slutändan får värre ångest över att ha låtit förnuftet styra och väntat/låtit bli att äta än om jag tryckt i mig den där påsen nötter eller bullarna eller vad det nu är kroppen sänt ut cravings för…
    Du är otroligt stark och klok och jag beundrar verkligen din insikt och förmåga att handla klokt i knepiga motsägelsefulla situationer

    bamse kramar
    matilda

    1. Hej tjejen!

      Tycker Ida gav ett mkt klokt och logiskt svar som vi måste hacka i oss och se som en BRA SAK. Det är ju ett framsteg att kroppen berättar för oss att den växer, e hungrig och därför behöver mer byggnadmaterial…

      Även fast att man kan tycka att man har en ”bra” o ”normal” vikt så kan vi trots allt inte se vad som händer i kroppen på insidan… energin behövs, du kan tryggt lita på kroppens sug Tilda! Även fast att jag vet att det kan kännsa både lite knäppt och jobbigt på samma gång… kämpa på!

      P.s Svarar på ditt mail lite senare, har läst det!

      Kramar!

  4. jag känner mig nästan alltid hungrig nu för tiden och ibland kan jag inte äta för den djävlen i mitt huvud, mrn när jag väll äter så äter jag MYCKET och ONYTTIGT

    1. Testa äta regelbundet… lovar att det underlättar mkt.

      De dagar som jag verkligen får till det med att äta mindre men oftare och tätare mellan målen mår jag extra bra på o för min del blir ändå samma kalorimängder men mer utspritt över dagen!

  5. Jag känner också igen mig väldigt mycket i det du skriver, och jag tycker det är jävligt starkt av dig att lyssna på hungerkänslorna och inte bara ignorera dem! Det brukar nämligen jag göra nästan jämt 😦 Men jag ska försöka bättra mig, lovar!

    Jag har normalvikt nu, alltså ett BMI på 20 och ja, jag vet faktiskt inte, jag äter ju inte som jag ska så jag är faktiskt mindre hungrig nu :/

    1. Jag säger inte att det är enkelt och jag skulle ljuga om jag sa att jag gjorde det här alltid. Men jmf med att jag för ALDRIG gav efter för kroppens hunger till att börja göra det allt oftare är en bra förändring för mig som passar den flexibla och avslappnade livsstil som jag både behöver och trivs allra bäst med.

      I början fick jag ångest av att göra det men nu är det jobbigast innan jag gör det. När jag väl sätter tänderna i maten är det som att hela kroppen pustar ut och liksom skriker ”Tack, tack, tack! Tack för att du lyssnar på mig… det var precis vad jag behövde och lovar att inte störa dig mer med tankar på mat så länge du fyller på med regelbunden energi”

      Istället för ångest känner jag stolthet att jag faktiskt vågade!

  6. jag känner så igen mig i det du skriver! vissa dagar är hungern på mig som jag-vet-inte-vad. har dock fortfarande ganska svårt att bryta mat rutiner och vill inte gärna äta oftare än var tredje timme, även om det bara skulle behövas någon frukt för att lugna ner kroppen. ändå blir jag bättre på det och det är faktiskt oftare så att jag blir stolt snarare än får ångest.

  7. Jo, precis som föregående talare känner jag också igen mig, det är det som ofta får ”oss” med ÄS att backa, rädslan för den där hungern och att den inte ska lägga sig och bara öka istället, jag har haft den där känslan när jag närmat mig normalvikt tidigare och jag känner att den är påväg nu igen när jag sakta går uppåt. Fast å andra sidan, ibland är jag mätt, mätt, mätt, mätt HELA dagen också, supersvårt att få isig något alls trots att jag inte ändrat på något i mitt matintag och äter regelbundet, någon som känner igen det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s