Ångest, Mat, Självhjälp, Träning

Fråga om min vikt

Sssccch! Don’t say a word…

*

Fick den här kommentaren igår:

”Du skriver så kloka saker och inspirerar mig varje dag. Tack! Får man vara lite nyfiken och fråga hur det går med din vikt? Du skrev att du har gått upp några kg sedan augusti, så vilket bmi har du nu?

Känner du att du är nära ditt mål, eller tänker du mer på att leva en dag i taget? Du är fantastisk! Bamsekramar!”

Hej!

I augusti hade jag ett BMI på under 15 och det dröjde ganska länge innan jag såg något resultat på vågen. Det tror jag dels berodde på att jag fortfarande hade perioder då jag var rädd och inte vågade äta så fritt som jag egentligen skulle ha velat.

Jag svalt mig aldrig men för att jag verkligen ska öka i vikt har det visat sig att jag verkligen måste äta många, många extra kalorier och det varje dag.  Det vågar man inte riktigt tro på när man har levt så länge i renlevnadsträsketsom jag har gjort. Men detta är verkligen något som jag har fått bekräftat för mig om och om igen under det här viktprojektets gång.

Sedan i julas har jag blivit mycket bättre på att välja mat som jag verkligen gillar och struntat allt mer i att väga och mäta allt med mina ögon. Detta har varit och är fortfarande en enorm utmaning att långsamt lösgöra mig ifrån.

Kaloriernas matematiska värld lever man ju rätt så intensivt med som ni säkert alla känner till…

Men det går att sudda bort det! Mitt bästa tips är att välja mat som du inte har någon direkt koll på eller har svårt att uppskatta mängden kalorier i (blodpudding är t ex ett helt nytt livsmedel för mig nu och det skulle jag aldrig ätit förr – idag älskar jag det! ).

Så på sistone har min vikt skuttat upp några kilo på rätt kort tid jmf hur segt det gick i höstas. Då hände inte så mycket, jag gick upp lite grann men det är egentligen först nu som jag på riktigt själv både kan se och känna skillnaden. Tyckte det var obehagligt att det ”rusat” upp så fort på sistone och det är ingen angenäm känsla att tröjan kryper upp på magen eller att jeansen plötsligt inte går att knäppa längre.

Men det är också då jag måste påminna mig om att allting är precis som det ska vara.

Jag vill ha ett normalt friskt liv och i den livsstilen medföljer en normal kroppsstorlek.

När jag har storlek 26 i jeans, köper kläder på barnavdelningen, undviker mina kompisar pga att de kanske har bakat en kaka som jag måste äta av, tvingas ha dubbla klädlager, ett torrt och risigt hår, en svulten hjärna som tänker på mat 24/7 och dessutom går runt och är sur och irriterad – ja då accepterar jag att betala de där extra kilona för att slippa må så jävla anorexiadåligt.

Jag har slutat att väga mig nu på ett tag, jag har ingen fobi för vågen men jag tror helt enkelt det är bäst att låta den få stå ett tag framöver (också Giselas tips). Tror det var en månad sedan som mitt BMI var på strax över 16 och jag gissar att det är närmare 17 idag men jag är inte helt säker som sagt.

Dock kan jag konstatera att jag gått runt och ätit tråkig mat alldeles för länge innan jag fick tummen ur att äta det jag, Anna, på riktigt tycker om.

Mitt liv har blivit så otroligt mycket mer innehållsrikt och roligt sedan jag började bryta mig loss från Ana. Vissa av er kanske ser ner på mig och tycker att jag ”gett upp” och är svag som inte orkar stå emot längre. Att jag kommer bli tjock och ful nu…

Ni kan i så fall få tro det… För jag vet att det inte är sant och det är huvudsaken att jag själv vet det. Visst, jag har idag blivit lite rundare i både kropp och ansikte men detta gör att jag ser betydligt hälsosammare ut än när mitt BMI låg under 15 och undvek trappor för att jag inte hade tillräcklig med muskler för att orka gå i dem.

Jag märker att jag agerar annorlunda gentemot folk i min omgivning och har lättare att föra dialoger och diskussioner med människor. Jag är inte heller lika osäker utan tvärtom känner jag mig mer säkrare på mig själv än jag någonsin har gjort – jag har liksom inget att dölja längre (hehe, jo en sak har jag faktiskt som jag inte berättat om men den tänker jag inte avslöja förrän i nästa vecka…).

Vem vill gå runt och ”bara vara” hela livet? Flyta omkring livet ut i en innehållslös anorektisk bubbla? Sen dör vi ju och hur kul är det att ligga där på sin dödsbädd och ångra allt man inte fick uppleva?

Ät, kära du. Ät!

Maten är din medicin och du kan inte undvika den, du ska inte undvika den! Den finns överallt och kommer alltid att göra och just därför måste du integrera den i din vardag så att den passar in i det livet på det sätt som du vill leva och på riktigt mår bra av.

Kom igen nu!

20 thoughts on “Fråga om min vikt”

  1. Jag ser UPP till dig! Och jag har kommit till samma insikt. De människor som möjligtvis skulle se ner på oss, är människor som är så sjuka och påverkade av svälten att de inte kan tänka. Att vara frisk är att ha en frisk vikt, det finns inga genvägar. Och som jag tänker fortsätta konstatera till den dag jag dör: det finns inga glada anorektiker. Någonstans kommer man till ett val, där man antingen är mager eller levande och jag ångrar inte för en sekund att jag valde livet.
    Min BMI-resa har kommit längre, men jag lovar dig, det är den första resan som är värst. Sedan kommer belöningarna så tätt och så kraftigt att du sugs med. Att din kropp börjar fungera igen är ett kvitto på att det vi gör är helt rätt!
    Och du gör klokt i att inte väga dig så ofta. Hade jag inte gått i behandling hade jag nog fortsatt att ignorera vågen. Det enda positiva är att jag varje vecka tränas i att avdramatisera detta med siffor. Jag är mer än min vikt! Oändligt mycket mer! Och det är du också! Tack för att du orkar sprida det friska budskapet, det är så värdefullt!
    Och hoppas du får ne riktigt go helg!

    Kramar om! Katarina

    1. Du är verkligen en super-duper-support!

      Dina råd är så bra och gör mig trygg. Håller med om att BMI-resan verkar vara som mest skakig alldeles i början, så mkt som händer och sätter igång i kroppen samtidigt.

      Tror det är det som jag har gått igenom nu ett tag och lyckats hålla ut och därmed kan jag nu verkligen ånjuta alla de fördelar som min viktuppgång medför.

      Ja, vågen lämnar jag därhän… just nu mår bäst av att göra så.

      Bamsekram!

  2. Det känns som om jag läser i min egna dagbok.
    Flera av dina meningar är identiska med det som jag
    har skrivit ned i min självpeppande lilla rosa bok.
    Jag kan knappt kommentera – du har skrivit allting
    som jag vill skriva. Och jag blir så förbaskat lättad
    av att det är fler som har haft det, och tänker på
    samma vis som mig. Tack. Din blogg är den bästa. ❤
    Vi kämpar vidare.. Varje dag.

    1. Jag är ingen expert men efter allt vad jag har läst och fått berättat för mig så skenar vikten inte iväg utan hittar balansen för var den bör ligga…

      Och det låter vettigt tycker jag för vad har den för anledning att göra sig själv överviktig. det är lika resurskrävande för kroppen att vara överviktig som underviktig… dvs inget den strävar efter.

  3. klockrent inlägg, och precis vad jag behövde få höra just nu när jag som mest kämpar med min viktuppgång och måste öka takten! tror på samma taktik, att äta det man tycker om och som man så länge undvikit. jag ska ju ändå gå upp i vikt, och visst är det mer njutningsfullt att då få äta gott istället för att knapra i sig x antal knäckemackor…
    hur går det med dina usa-planer? håller tummarna för att du kommer dit inom en snar framtid, men med tanke på din driftighet och vilja tvivlar jag inte en sekund på det!

    tack för att du fortsätter att dela med dig av dina klokheter och nya erfarenheter på vägen mot ett friskt liv!

    kram

    1. Vi får se hur det går med USA… om jag åker dit för jobb eller om det ”bara” blir semester återstår och ser… planeringen pågår för fullt 😉

      Hur e det annars med dig Johanna? Känner att jag måste styra upp en resa till STHLM snart så vi får chans o träffas igen o snacka lite.

      Stor kram!

    1. Nej ,ingen mens ännu…

      Vet inte när en kommer, har fått lära mig att den kan ta låååång tid från det att du blivit normaltviktig igen…. mkt som ska stämma i kroppen innan den e på G verkar det som.

      kram!

  4. Hej! Läste om dig i Cosmo och tyckte din historia var mycket intressant. Jag skriver själv en bok som bl.a annat handlar om anorexia, skönhetsideal osv som projektarbete nu i 3:an.
    Jag skulle bli jätteglad om jag fick använda artikeln i tidningen eller lite av det du skriver i bloggen om träningsmissbruk då jag tycket det är ett viktigt ämne.
    Kontakta mig via mail jt.1991@hotmail.com så skulle jag bli jätteglad. Mvh

  5. Hej!
    din blogg är en enorm inspirationskälla för mig.
    Jag har legat inne för min sjukdom, kom hem fixade det inte själv och bor nu hos mina föräldrar i ett sista försök till att vinna tillbaka mitt liv.
    jag är mer beslutsam än någonsin. Min sambo vill inte ha mig tillbaka och livet har slagits undan mina fötter. jag vill egetligen inte leva men äter föör att visa att jag vill leva.
    jag är otroligt rädd för att utmana mig med ny mat och äter väldigt enformigt!tror att varje sak jag ändrar kommer få mig att rusa i vikt. genom att läsa din blogg förändras mitt sysätt och gör att jag vill utmana mig sjäv.
    hur ser en matdag ut för dig? hur många mål om dagen?mängen? är jätte tacksam för svar . jag vill inte äta mindre än vad jag ska! tror att mitt matchema ligger i underkant nämligen!
    Tack för att du är en sådan grym förebild.
    Kramar/Emma

    1. Jag är inte rätt person att fråga hur mk du ska äta varje dag. Jag har ingen utbildning och vet för lite om dig för att kunna säga vad du ska äta för att må bra.

      Men generellt: ät frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och sen ett kvällsmål om du e sugen på ngt innan du lägger dig. Regelbundenhet är viktigt.

      Kontakta en dietist genom en äs-enhet så får du hjälp och stöd med ett ätschema. Du kan lita på att de vet vad de gör! De är jätteduktiga!

      Stor kram!

  6. Du är onekligen en av de starkaste ”bloggpersonligheterna” jag någon stött på; din styrka är enorm och det faktum att du kommit så otroligt långt gör mig hoppfull. Kan du – kan jag.

    ”Vem vill gå runt och ”bara vara” hela livet? Flyta omkring livet ut i en innehållslös anorektisk bubbla? Sen dör vi ju och hur kul är det att ligga där på sin dödsbädd och ångra allt man inte fick uppleva?”
    Det där passade in så bra, så klockrent, och passar dessutom bra till mitt motto ”la vie n’est pas une question de survivre, c’est que de vivre” (livet är inte en fråga om att överleva, det är att leva)

    Tack för att du delar med dig av dina oerhörda visdomar, tack för en blogg att luta sig emot då det känns förjäkligt. Tack för att du är så förbaskat bra helt enkelt!

    1. Wow, vad glad jag blir av att läsa det här…

      Stort tack, verkligen. Suger i mig dina ord och använder som inspiration till att blogga ännu mer och ännu bättre framöver! 😀

      Tack för att du läser, malin. Det betyder väldigt mkt!

  7. vad glad jag blir att det går bra för dig!
    som du kanske redan märkt har jag följt din blogg under så gott som hela min sjukdomstid, och det är så kul att läsa om hur bra och framåt det går för dig=)
    men måste bara berätta vad lite som kan göra så mkt för en. jag har haft en del motgångar nu på sista tiden, och har nåra gånger varit på gränsen att ge upp. men så igår smsade min tränare och frågade hur det var med mig (han vet att jag fått aneroxi) och bara en sån liten grej gav mig verkligen den lilla kicken att fortsätta. så känns det även när jag läser dina inlägg, så fortsätt på samma fantastiska vis så är vi snart tillbaka till LIVET igen
    kram på dig

    1. Underbart att höra Amanda.

      Det är verkligen ”det lilla” som kan göra så stor skillnad…

      Är glad och stolt för att du låter mig vara det där ”lilla extra” i din egen kamp mot anorexin…

      Tillsammans gör vi det här, livet väntar på oss!!!

      Stor kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s