Mat, Självhjälp, Träning

Min kropp – jag älskar dig!

Du, kompis, jag älskar dig! Säger det för sällan…

*****

Ingen har väl kunnat undgå all snö som vi har fått? Dumdristig som jag var i förra veckan kunde jag inte låta bli att dra på mig längdskidorna och dra ut i spåret med några kompisar. Skidor är verkligen något jag längtat ihjäl mig efter och med all den här snön kändes det som rena rama himmelriket. Riktig snö och inget blask för en gång skull!

Tyvärr ville huvudet mer än kroppen. Vi var iof inte ute så länge och åkte bara korta och raka sträckor. Men strax innan vi skulle vända tillbaka passerade vi en backe som ingen av oss kunde motstå. Kompisarna åkte i förväg och sedan var det min tur.

Det gick lite väl snabbt och jag kände att jag skulle ramla om jag fortsatte i samma takt, försökte därför bromsa in men då det var rätt längesen som jag åkt i backar sen sist så gjorde jag som jag brukade göra som liten – nämligen medvetet slänga mig på rumpan för att sakta ner farten.

I samma stund som jag gör detta påminns jag om att min kropp inte är som den ska vara. Min rumpa är fortfarande alldeles för liten för att stå emot en sån våldsam krasch. Skidorna flög åt olika håll och jag själv snurrade runt, runt tills jag blev liggandes på ryggen. Tårarna brände bakom ögonen och först vågade jag inte känna efter hur kroppen mådde.

Hade jag brutit något? Kunde jag resa mig upp? Skulle jag någonsin kunna gå igen?

Kanske tycker någon att det här låter överdrivet men det var faktiskt min första tanke – tänk om jag hade blivit helt förlamad?!

Hjärtat slog som en hammare i bröstet och jag var helt kallsvettig. Det var en enorm lättnad när jag kände mina ben igen och sakta kunde sätta mig upp.

Är du helt galen? Hur tänkte du egentligen?! Slänga sig direkt på rumpan nu är inte detsamma som när du var liten! Idiot, du har ju ingen rumpa – den är ju bara ben!

Ja, hur tänkte jag – det kan man verkligen fråga sig. Men ni vet hur många saker som man gör på ren rutin och gammal vana? Min kropp och hjärna är sedan barnsben inpräntat med att ”om det går för fort så sätter man sig helt enkelt på rumpan så minskar farten…”

Saken är den att det nu har gått över en vecka och jag kan fortfarande inte resa mig rätt upp om jag ligger direkt på ryggen. Det gör inte ont i ryggen när jag ligger ner men när jag ska gå från liggposition till att sitta i ”skräddarpostion” så gör det så ont i svanskotan att hela kroppen skriker av smärta. Jag får tårar i ögonen varje gång och måste resa mig ”snett” upp från golvet om jag legat ner.

När jag skidade hem tänkte jag bara på hur illa det egentligen kunde ha gått. Tänk om jag på riktigt blivit förlamad eller brutit något i backen?

Det som var positivt var att jag än en gång påmindes om hur begränsat mitt liv är så länge jag är underviktig. Jag älskar aktiviteter och spontana utflykter, det är liksom på riktigt jag – Anna!

Usch, i fortsättningen ska jag vara mer rädd om mig själv.

Jag älskar dig, min alldeles egna kropp. Du gör allt för mig och vill vara med mig – jag har verkligen förstått det och ska därför fortsätta mata dig med det du behöver och vill ha.

Du ger så mycket värdefullt tillbaka till mig när du får den mat och näringen som du titt som tätt signalerar att du behöver. Jag vet att jag på sistone har blivit mycket bättre på att lyssna på dina behov men jag ska bli ännu bättre – jag lovar!

Vi ska trots allt tillbringa minst 60 år till ihop med varandra – det är mitt mål iaf! Då känns det rätt bra att vi börjar bli så bra vänner nu, det är på tiden. Åtta år i det långa loppet är egentligen ingenting! För som sagt, ett lång härligt liv tillsammans väntar på oss så fort vi lyckas bli helt sams.

Och vi är snart där, min vän…

Förstår att du har svårt att lita på mig igen efter allt som jag har utsatt dig för under de här svältåren. T ex piskat dig till att fortsätta springa trots att förråden har ekat tomma. Du har då tagit till en ”fusklösning” och omvandlat fett och muskler till energi från ställen som egentligen är absolut förbjudna att stjäla ifrån, nämligen från mitt hjärta och hjärna.

Jag förstår att du hade panik och inte visste vad du skulle göra men när du gjorde det så blev min hjärna såklart ännu mer störd och fick allt svårare att skilja på vad som var friskt och sjukt.

Men som sagt, du har mitt ord på att vi inte kommer hamna där igen. Så glad och så bra som jag mår nu har jag inte mått på länge (bortsett från mina ond svanskota!). Jag ser fram emot att bli gammal med dig!

Du är min bästa vän och tillsammans är vi ett grymt team. Vi kommer gå långt tillsammans.

Visst sa jag att jag älskar dig?!

4 thoughts on “Min kropp – jag älskar dig!”

  1. Ta hand om din kropp ordentligt det är inte alla som kan. Min sambo, mitt livs kärlek har nyligen fått diagnosen MS. Det kan dröja många många år innan nästa ”skov” som det kallas sker och det kan ske imorgon. Och det kan vara allt ifrån jobbig smärta i benet/annan kroppsdel till att bli förlamad. Vi vet ingenting förrän det händer- det är så sjukt jobbigt… Hans första och hittils enda skov var en inflammation i synnerven som gjorde att han hade jätteont och var helt blind på ena ögat i 1 månad innan det långsamt kom tillbaka.

    Så var glad, fortsätt med dina äventyr, var glad att du har en kropp som fungerar och att du har räddat den i tid från äs. det är inte alla som kan välja att ha en fungerande kropp.. 😦

    1. Fy, vad hemskt! Svårt att föreställa mig hur jobbig den ovissheten måste vara att ständigt behöva leva med…

      Det är nästan så att jag skäms för hur bortskämd jag är med en egentligen fullt fungerande frisk kropp. Idiotiskt att misshandla och förstöra så för sig själv när man faktiskt har ett val.

      Dina ord går rätt in i hjärtat som en extra påminnelse för hur tacksam jag ska vara att jag kan leva det liv jag vill utan begränsningar…

      Tack för att du skrev detta – allt gott från mig till dig o din sambo!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s