Självhjälp

Läsarfråga – om tvångsrutiner

Med en blandad kost (dvs olika näringsämnen) utrustar du både dig själv och din hjärna med effektiva verktyg som är tillräckliga för att ta kål på både dina ätstörningar och tvångsrutiner.

*****

Rebecca undrar (relaterat till inlägget om hur mitt liv såg ut när jag mådde som allra sämst):

”Jag bara undrar hur det är för dig med tvångsrutiner? Har du några sådana? För jag själv har nämligen massor!

Får inte ta sovmorgon, får inte gå och lägga mig tidigare än vanligt, får inte halvligga i soffan, får inte gå hem till en kompis istället för att gå till bussen och sen gå hem till mitt eget hus för tänk om det då blir en kortare sträcka att gå, o.s.v., o.s.v.

Har du något sådant? Eller har du haft men lyckats komma ur det? Har du några bestämda mattider?

Lycka till! Din blogg är jättebra!”

Mitt svar:

Förr hade jag det otroligt jobbigt med det som du beskriver. Fick för mig en massa saker som jag tvingade mig själv att göra. Men varför jag gjorde det och till vilken nytta frågar jag mig idag..?

Inget blev ju bättre, tvärtom mådde jag bara sämre när det inte längre bara var maten och träningen som rutade in mitt liv utan även de dåliga rutinerna och tvångsmönsterna som jag skaffade mig.

Men i takt med att jag började bryta mönster vad det gäller mat och träning så bleknade och försvann de här s.k tvångsrutinerna så sambandet mellan svält och träningsberoende var väldigt tydligt, iaf i mitt fall och jag tror det är så för de flesta.

Jag ska dock medge att jag har vissa tvångsrutiner kvar fortfarande men de går inte jämföra med hur hårt jag levde förr.

Exempel på saker som jag tvingade mig själv att göra under den mest intensiva svält- och träningsperioden:

Gick alltid av bussen ett par hållplatser för tidigt (hade läst i någon fånig kvällstidning att det var nyttig vardagsmotion)

Åt alltid på exakt samma tid varje dag och anpassade hela mitt liv (inkl familjens) efter klockslaget som jag skulle äta på – bröt totalt ihop om jag  tvingades äta före eller efter den tiden  (och svaret på om jag idag har några bestämda mattider är både ja och nej, beror lite på hur jag jobbar och ev aktiviteter efter jag slutat, försöker dock ha någolunda matrutiner när det går)

Vågade bara äta ett sorts bröd som jag mentalt hade godkänt som ”ok” att äta – om brödet visade sig vara slut på morgonen t ex kunde jag få ett riktigt raseriutbrott och inte veta vad då skulle äta – idag vet jag bättre och äter något annat utan att tappa humöret (har också med svälten att göra, min hjärna kan idag hantera plötsliga överraskningar/spontanitet på ett helt annat sätt än när den var helt tom på fett & energi)

Om jag gick en promenad inbillade jag mig dagen efter att jag var tvungen att gå exakt samma promenad igen. Detta fortsatte och trappades upp på samma sätt som när jag blev träningsberoende. Plötsligt promenerade jag lika mkt o ofta som jag tränade på gym.

Undvek att sitta ner för jag hade läst en artikel – skriven av en mkt slarvig journalist – att om man stod upp så förbrände man mer kalorier än när man satt ner. Detta vet jag är en stor myt och lögn idag men på rutin står jag ändå ofta upp när jag pratar med någon. Gör det verkligen inte av samma anledning längre och när jag kommer på mig själv så sätter jag mig ner i de fall  som personen också sitter.

Fick inte titta på tv mer än x antal timmar/dag för hade fått för mig att jag skulle bli slö, onyttig, otränad om jag hängde för mycket i soffan. Men samtidigt fick jag sitta obegränsat  framför datorn hur jag nu kunde tillåta mig göra det..?! Var fanns logiken egentligen?

Hade även en del saker som att jag var tvungen att dubbelkolla stup i kvarten att jag verkligen hade stängt av eller låst t ex spis, ytterdörren, locktången, vattenkokaren, duschen, kranen, etc. Har fortfarand problem med kranen – inbillar mig att den inte är avstängd och måste hålla handen under kranen lääänge för att konstatera att den verkligen är avstängd. Dock gäller detta enbart hemma – hos kompisar eller ute på stan har jag inga problem med det (längre!).

Det var ett axplock…. herregud så störd jag känner mig när jag ser det uppradat på en lista så här… Finns säkert mkt mer dumt som har begränsat mitt liv men detta e vad jag kommer på just nu.

Och svaret på hur jag bröt rutinerna? Tja, slutade träna och började äta ordentligt. Då skedde det automatiskt. Kan inte förklara det bättre än så faktiskt.

Hjärnan ser plötsligt verkligheten på ett helt annat sätt än förrut, ja det låter som ren magi och det kan man kanske kalla det för… det kommer du själv märka när du går upp i vikt.

Återigen, svälten får dig att göra knasiga saker!!!

Känner du igen dig i något av det som jag eller Rebecca beskriver? Har du några tvångsrutiner och varför tror du?

15 thoughts on “Läsarfråga – om tvångsrutiner”

  1. Det är otroligt skönt att läsa din blogg och se att det finns hopp, har en dotter som har varit sjuk i ett år (bara) men det känns som en evighet. Tycker det är jobbigt när hon är inne på bloggar om anorexi det känns som om dom bekräftar varandra i sjukdommen. Det kanske ska vara så, dom kanske behöver det.Vad tycker du? kommer ju inte kunna hindra henne ändå :)Har du något tips till oss föräldrar förstår att det kan vara svårt eftersom ni alla är olika personer. Jag blir galen på det här och vill helst lägga mig på golvet och skrika att jag vill ha tillbaka min fina underbara dotter, inte skelettet som vandrar omkring med stora ögon och hennes vackra hår som det bara är ett minne kvar av, inte se hur hon skäms varje gång hon ljuger, eller hur hon förnedrar sig själv genom att smygträna och slänga maten i smyg. Är det bara att vänta ? känns jättejobbigt att tänka på att detta kan hålla på i 10 år. Hur tuff mot henne kan jag vara, vill absolut inte förvärra hennes sjukdom. Många kramar till dig för en jättefin blogg

    1. Jag ska skriva ett längre inlägg som svar på din fråga men tills dess kan jag bara ärligt säga att du ska vara jättetuff mot henne (för det är inte din dotter utan anorexin som du diskuterar med).

      Försök lära dig skilja på dessa två, du märker snart om det är din dotter som du pratar med eller om det är Ana. Har ni tagit hjälp utifrån? Börja där för du kommer ebhöva lika mkt stöd och hjälp som din dotter. Det är nog det bästa tipset jag kan ge.

      Stor kram och tack för att du läser.

      Jag vet vad du som anhörig går igenom. Din dotter kommer bli frisk – hon kommer bli det! – men då krävs det också att du är stenhård och att ni båda har stöd utifrån. Det blir bättre i takt med att hon ökar i vikt!

      1. har gjort det då och då i sällskap med familjen. känns bättre när de är med ifall jag skulle få ångest och paniktankar. vill också passa på att hålla med i ditt svar till kommentaren över: var tuff och ta hjälp utifrån! mina föräldrar har fått mycket hjälp på det sättet och dessutom genom böcker behandlande ämnet. på så sätt har de också kunnat hjälpa mig otroligt mycket. utan dem vet jag inte om jag varit här.

      2. Ja ofta vill man som sjuk inte erkänna det men ärligt talat, ju tuffare omgivningen är desto bättre. Tror alla som har blivit friska kan hålla med om att tårar, bråk och ilska inte går att undvika i friskhetsprocessen. Tassa på tå är det absolut sämsta man kan göra.

        Den enda som gynnas av det är ätstörningen – då är Ana i sitt esse.

  2. samma här med mattiderna blir galen på mig själv!! det är så svårt att få det ur huvudet, är så inpräntat att man ska äta var 3:e timme så det är svårt att släppa.. men alla andra klarar ju sig på att inte äta exakt var 3:e timme så varför skulle inte jag?!

      1. blir lite bättre med det där automatisk när du har mer vikt/äter mer kalorier för då känner kroppen sig nöjdare efter et tag och skriker inte efter mat lika intensivt.

  3. Vet du något om refeeding syndrome, har du varit med om det? Jag har ätit bra länge nu och har normal vikt sedan en tid men jag lider fortf av fysiska biverkningar som just ödem. vilket är jätte jobbigt. Har du nåt tips?

    1. Hej Sandra!

      Har aldrig hört talas om det… var tvungen till att googla det – ”återuppfödningssyndrom” på svenska? Du får gärna berätta mer om det… har själv inte uppnått normalvikt ännu, är refeeding syndrome något som kan uppkomma efter att man uppnått ett normalt BMI?

  4. hej!
    här är några konstiga saker jag hade för mig på den tiden, och ja det försvinner faktisk när man går upp och det är värsta befriande känslan !!:) (ok ska erkänna att vissa skumheter finns kvar t.ex vill jag fortfarande hitta den perfekte frukten i affären:)
    -gick omkring i mataffären hur länge som hälst och ”kollade”
    -köpte ibland choklad för att hon i kassan skulle tro att jag var normal ( köpte annars morötter,äpplen, kycklingfile och enorma mängder sockerfritt tuggummi.
    -promenerade minst en timme dagligen utöver den vanliga träningen.
    -ljög till folk om att jag ätit förbjudna saker
    -velade i timmar om vad jag skulle äta till en måltid och hela dagen blev fel om mina grejer var slut i affären
    -la mycket energi på att skära tunnaste mackorna, hitta minsta frukten i affären med rätt och fin form på.
    -samlade all förbjuden mat i et eget skåp, inpackat.
    -räknade kalorier i alkohol när jag skulle ut och blandade med lightläsk. åt ännu mindre på dagen för att få dricka en drink el två.
    -gick upp vid halv 5 för att springa en timme och träna styrka innan mina föreläsningar som började 8.

    detta kanske låter roligt för någon som inte upplevd det, men alla vi andra kan nog försäkra om att det är lite av et helvette att leva i. Och jag säger som Anna sa, till vilken nytta ??!Detta var mitt liv mellan 18-26 år och man kan fråga sig om jag inte borde haft bättre saker för mig. Mina studier t.ex var bara något jag gjorde för att det förväntades. All min energi gick till tanker och planering och ritualer kring mat/träning/bli smalast/försvinna/fettfri.
    Även om jag nu slutat med allt detta är jag värken fet ful eller ”slapp” och exakt den samma tjejen bara mycket mer mig själva. Detta är ju inte ens personlighet eller något unikt på något sätt utan det är sjukdomen, perfektionism på sitt värsta och tvång.

    massa kramar till alla er som läser och kämpa på!! Det går!!! släpp taket, ni kan alltid återvända till äs om ni inte gillar det ”nya livet”, give it a try !:=)

    1. Förlåt men när jag läser det du skriver så måste jag skratta lite för jag känenr igen mig så mkt i hur jag själv har varit och fattar inte hur det kan bli så tokigt!

      Älskar det här som du skriver – hoppas alla som håller på diverse tvångsrutiner tänker på detta för det e jätteviktigt att veta o påminna sig själv om:

      ”Även om jag nu slutat med allt detta är jag varken fet ful eller ”slapp” och exakt den samma tjejen bara mycket mer mig själv”

      Tack för att du delar med dig o stor kram!!

      1. måste oxå säga att jag känner igen mig otroligt mkt det är läskigt va man håller på!! att det ska va så svårt å bara släppa taget man blir galen på sig själv.. men har iaf inte vart på någon promenad idag och har ätit en hel portion hallon/äpplepaj! så stolt över mig själv.. 🙂 å mkt är tack vare dig ANNA! du är underbar sköt om dig kramar

  5. Oj, vissa saker verkar extremt jobbiga. Samtidigt är det ganska likt mig. När jag var som sjukast brukade jag;
    – Alltid trycka in så mycket mat i munnen som möjligt vid måltiderna, och sedan spotta ut och lägga i fickan(usch) eller spotta ut på toan.
    – Äta 2 gurkbitar i skolan för att ”hålla uppe förbräningen”, sedan jogga alla raster.
    – Aldrig äta/dricka upp allt, det skulle alltid vara kvar lite på botten. Annars var jag tjock.
    – Inte ta bussen hem från skolan, jag powerwalkade/joggade. Om jag tog bussen måste jag motionscykla minst 30 min.
    Och liknande.

    Det var för att jag skulle ha kontroll över mig själv, det kändes lättare om jag gjorde samma saker hela tiden.

    Nu när jag ”tvingas” mat, och inte kan bestämma själv, har dessa beteenden försvunnit. De kommer ju tillbaka då och då, men det blir bättre.

    Du tar upp så bra saker 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s