Mat, Självhjälp, Träning

7 mån som träningsfri – hur har det gått?

Snart är det hela 7 månader sedan som jag slutade träna. Samtidigt började jag införa helt nya mat-och ätrutiner. Jag tänkte idag ge er en glimt av hur mitt gamla liv såg ut då och vart jag befinner mig idag.

*****

Fram till augusti 2009 såg mina dagar – utan undantag – alltid ut så här:

En dags matintag: Fil & kanel+ knäckebröd + grönsaker + te + salladshuvud + tomater + gurka + morot + fiskbullar/tonfisk/skinka + äpple + banan smoothie på lättmjölk

”Sparade” mig till helgen för att förtjäna choklad och godis… Därefter återgick jag till renlevnadslivet på söndagmorgonen. Att jämföra det livet med att vara fången i en ond cirkel (eller ett s.k ”hamsterhjul”) är identiskt.

Motion: Cykel till och från skolan (t.o.r 40 min) + minst 550-700 kcal som jag förbrände på annat vis (på gymmet eller hemma)

Idag – februari 2010

Saker som jag klarar av att göra idag – 7 månader senare. Jag fick till slut nog och kickade igång Super size Me-projektet i augusti 2009.

Gör:

– Träningen är noll

– Fikar gärna på café eller hemma hos folk (av någon anledning kan jag tyvärr fortfarande inte baka och sen fika det jag själv gjort)

– Äter gärna på restaurang

– Använder olja i pannan (ibland)

– Träffar kompisar minst ett par gånger i veckan

– Jobbar hårt för att förstärka nya och gamla relationer

– Somnar fortare och sover hela natten (går dock upp för att kissa 1 gång)

– Skämtar mer

– Pratar mer

– Diskuterar och engagerar mig

– Kan se folk i ögonen igen

– Har ro att sitta still och ta det lugnt eller jobba en hel dag utan att jag MÅÅÅÅSTE ut och röra på mig

– Avdramatiserat ögonblicket då jag får äta choklad och/eller godis. Gör det så regelbundet nu att det inte är något speciellt längre.

– Genom att äta blandat och varierat får jag inte längre hysteriska sug efter sötsaker (dvs känner inte att ”om jag äter en bit choklad så kan jag inte sluta äta om jag väl börjar”) Blir småsugen och då äter jag tills suget är stillat (chokladsugen blir du heller inte varje dag när man äter varierat, trust me, trodde själv inte på detta innan)

– Har mindre beslutsångest när jag ska handla mat eller fika/äta ute (jag vet att jag inte bara får en chans att ”välja rätt” utan fortfarande kan äta köttbullar till lunch imon ifall jag väljer hamburgare ikväll).

– Inget utesluter det andra utan jag äter det jag vill. Men absolut inte alltid utan ångest – det ska medges! Men det ingår i den nya strategin att när jag får ångest svälter jag mig inte utan tvärtom väljer jag ”kaloririka” livsmedel bara för att bevisa för mig själv att inget farligt händer… faktiskt är det ett intressant experiment att se hur länge jag kan hålla på så här utan att jag blir det som är vår allra största skräck på den här jorden – flämt – att bli tjock och överviktig! (tror jag har rätt många kladdkakor framför mig innan dess faktiskt…*gott* att veta!)

– Mina hungerkänslor har börjat komma igång. Ibland uttrycker de sig normalt, dvs jag känner ett sug i magen men väldigt ofta får jag huvudvärk, vilket jag aldrig haft tidigare så det tog ett tag innan jag fattade varför jag plötsligt kände av just ont i huvudet.

– Slutat läsa recept (om jag inte ska laga maten dvs) Förr läste jag om mat för att ”tillfredställda” mitt sug efter mat som uppkom då jag inte fick äta den.

– Drömmer inte längre om mat eller träning (jag vet, förlåt mig, skäms så att skriva ut det här men jag hade faktiskt både drömmar och mardrömmar om det här)

– Tackar inte nej till fester och inbjudningar (tycker dock det är lika jobbigt före innan dess att jag har kommit dit)

– Kan ta till mig självhjälpsböcker och folks goda råd på ett helt annat sätt än förrut

– Jag kan stanna upp och känna att jag lever, att allt inte bara rusar på, jag känner att ajg är en del av livet och att det kan bli precis så underbart som jag vill. Herregud, jag är ju egentligen en frisk människa – det är min plikt att ta vara på det livet. Finns så otroligt många både i Sverige och i hela världen som inte har och aldrig kommer få samma möjligheter som jag har. Jag har bråttom att få börja leva på riktigt igen!

Livsmedel som inte längre är förbjudna:

– Mjukt bröd (alla sorter)

– Grillad kyckling

– Lax

– Avokado

– Nötter

– Ost med vanlig fetthalt (ibland)

– Smör (ibland)

– Flingor (t ex Start och Special K)

– Pasta med smör/olja/ost eller pastasåser

– Gillar grädde och vill inte längre krypa ur mitt eget skinn om jag får i mig det. Tvärtom är det bland det godaste som finns med pannkakor och sylt.

– Äter klassisk plåtpizza igen – wieeee!

– Torkad frukt är inte längre bannlyst!

– Mjukost med högre fetthalt än 3% är mer än välkommet (testa själv så ska du se att det är enormt mkt större smakskillnad på en 3-%ig och 9-19%)

– Vanlig glass (lättglassen kör jag ibland men då krävs det att jag pimpar upp den med sylt, nötter, chokad eller kolasås!)

Dricker:

– Kaffe

– Lightläsk

Även fast att ovanstående drycker innehåller väldigt få kalorier så var de länge totalförbjudna för mig. Kom ihåg, min ätstörning har varit djupt grundad i att känna mig nyttig och båda dryckerna upplevde jag som extremt onaturliga och ”smutsiga”. Fick oerhörd stor ångest om jag tvingas inta antingen kaffe eller lightläsk.

Oj, det blev en liten lista det här. Det är vad jag kommer på spontant när jag sitter här och ska få ner alla tankarna snabbt. Det är ett axplock och naturligtvis finns det massvis med fler grejor som jag idag gör annorlunda jmf för 7 månader sen. Men som sagt, nu kanske ni förstår var jag kommer ifrån och kan jag så kan ni. Jag upptäcker nya smaker och livsmedel varje dag och saker som jag ska göra när jag är helt normalviktig.

Det kan du också göra, det har inget att göra med för att jag är jag. Vi är utrustade med exakt samma människohjärna du och jag, således har vi exakt samma verktyg för att ta oss dit vi vill. Allt handlar om hur mycket du verkligen vill bli frisk – på riktigt.

Priset för ett vanligt friskt liv utan matångest, hetsätning och kaloriräkning är att du måste se normalviktig ut. Och ärligt talat, det är ju egentligen ingenting, eller hur?

Det är inte någon hög insats med tanke på allt som du faktiskt får tillbaka. Du ger lite av dig själv, du går upp i vikt och sen har du tusen olika förmåner att casha hem. Har du verkligen tänkt på det?

23 thoughts on “7 mån som träningsfri – hur har det gått?”

  1. blir riktigt pepp på att bli frisk när jag läser hur långt du kommit, allt du tagit dig igenom. inte för att jag direkt tror att jag kommer dit, men jag blir mer övertygad om hur bra människor kan vara.
    kram Elin

    1. Varför skulle DU inte kunna det?

      Om jag kan göra det så kan du också.

      Tänk små steg, Elin. Vad finns det för något som du inte är helt nöjd med och som du skulle vilja ändra på? Det kan vara bara en ”liten” grej. Sluta gå den där promenaden varje dag, äta ett extra mellanmål för att piggna till, införa ett nytt gott pålägg på mackan, strö nötter över maten/frukosten eller något annat som du skulle underlätta din vardag och öka din livskvalité.

      Stor kram!

  2. Håkker med elin, känner aexakt likadant du är så insiprerande! fortsätt fortsätt att skriv, du stärker varje fall en själ i sverige med alla dina inlägg! jag känner verkligen igen mig i princip allt, jag har iofs kommit ganska långt, el rättare sagt har gått upp runt 8 kg i princip normalviktgit, men har fortfarande så jäkla mycket ångest, och tycker typ allt är så himla jobbigt fortfarande!

    1. Men VARFÖR har du ångest?

      Har du försökt att reda ut dina tankarna kring det och verkligen besvara frågan?

      För egen del är inte vägen spikrak heller. Men jag har infört en slags reflex som ”automatiskt” slår ifrån så fort jag börjar tvivla på min kropp. Det finns INGET dåligt med att gå upp i vikt. Det gör faktiskt inte det.

      Det är bara en normalviktig kropp som kan ge mig det avslappnade och härliga liv som jag vill leva.

      Jag är trött på att gå på ägg, det livet är förbi. Jag äter och njuter av ett livet får lov att vara skönt och kravlöst utan en massa pekpinnar.

      Hey jag har levt med regler i åtta år. Till vilken nytta då? För vem, hjärnspöken som jag har hittat på och framkallat helt själv pga hjärnan har flippat pga svält!

  3. Altså, detta är underbar läsning! det är nästan läskigt hur lika mina tankar var dina under min tilfriskningsprocess. Och det visar ju vilka stereotyp tanker och ritualer vi med äs har. Den resan och modningsprocessen som det innebär att bli FRISK är att bli 100 ggr mer DIG och det är värd några kilo ekstra x 1000 minst !:)
    Det finns SÅ många andra sätt att utmärka sig på och känna sig speciell och stolt av sig än gennom svält som ju är et tråkigt stereotypt beteende! Jag LOVAR. Det kommer säkerligen komma perioder då du inte känner dig nöjd med livet till 100 pros trots att mat inte längre är i fokus. Men du kommer ALDRIG vilja återvända till anorexien. Du kommer istället kunna fokusera på vad du egentligen behöver ändra och så förbättrar du livet ditt hela tiden. Spännande eller hur!?
    Du skriver så jättebra om det som du har uppnådd under denna tiden och jag tycker att du alltid ska ta fram dessa framsteg, tvinga din hjärna till att uppmärksamma dem ;), om du någon dag känner dig nere och ditt gamla beteende kallar på dig. Du kommer bli helt frisk om du fortsätter såhär och det har du ju även bestämt dig för :)! BRA!! Men kom ihåg att varje framgångshistoria även innehåller plats för felbedömningar och tilfälliga svackor. Din styrka och det du lär dig gör att du klarar av även dessa på vägen till frisk. Inget kommer kunna stoppa dig !

    Fortsätt bli ditt bästa jag! Världen väntar på DIG !

    Hälsningar från ex-anorektiker/tvångstränare 🙂

    1. Hej Sigrid!

      Vilket fantastiskt inspirerande inlägg. Ler med hela ansiktet när jag läser dina rader.

      Och så väldigt viktigt att komma ihåg som du skriver:

      ”Det kommer säkerligen komma perioder då du inte känner dig nöjd med livet till 100 pros trots att mat inte längre är i fokus”

      Ja, eller hur?! För livet är inte en dans på rosor. Men genom att äta ordentligt är det enklare att klara press, stress och allmänt kaos omkring sig. Med hjälp av matens energi och näring ser man till att hjärnan klarar av att behålla fokus även under de värsta externa smällarna (för det utsätts ALLA för och genom att vara underviktig minskar man sina egna odds för att orka handskas med livet som ibland ter sig jobbigt mot en)

      Tack igen, det var fint skrivet av dig!

  4. Jag äter inte ens tillräckligt och ändå rusar jag upp i vikt. Det är inte rättvist. Har gått upp 8 kg på två månader även fast att jag har ätit (noga kontrollerat) mellan 1500-2000 kcal om dagen. Ger mig otrolig ångest. Egentligen bryr jag mig inte ens om kroppen knappt, om man jämför med vad jag tycker om mitt ansikte (ena halvan, diagnos BDD.)Jävla liv.

    1. Nej men fy, stackare. Vad är BDD? Det kanske är så att du har lättare att dra på dig vatten? (Min kompis sprang på toa JÄMNT förut och det berodde på att hon hade IBS+ laktosintolerans och samla på sig en massa vatten) När hon sedan började behandla detta och undvek viss mat så gick hon ner ganska mycket och då runt magen (vattenansamling där).

      Du äter ju inte mycket alls, har du kollat upp sköldkörteln? Så det inte är något medicinskt som gör att du ökar i vikt? Åh, tycker synd om dig, men en sak kan du trösta dig med, du kan OMÖJLIGT gå upp i fett så snabbt och på så lite, det måste vara vatten eller muskler…..

      Styrke Kram

      Styrke kram!

    2. Våra kroppar reagerar olika. Det beror på hur lång du är, hur underviktig du har varit, hur lite/mycket du ätit innan, om du saltar mkt eller lite, äter järn, etc.

      Kroppen reglerar detta själv baserat på ovanstående saker. Därför har jag fått höra att viktuppgången kan se väldigt olika ut beroende på var man kommer ifrån och att det är vätska som till största del utgör vitkuppgången. Är ingen expert på det här men vad jag förstår så blir summan detsamma oavsett om vikten tycks rusa upp för dig nu så kommer den inte fortsätta göra det utan du kommer till en punkt då kroppen har hittat idealvikten för dig.

      Du kommer inte bli överviktig, det kan du lita på!

      1. Hm.. är 170 cm lång, 20 år, har aldrig varit jätteunderviktig och aldrig svultit/övertränat. Har bara under en tid (3 år) ätit under mkt kontrollerade former (mellan ca 1100-1500 kcal/dag) så att jag lite pö om pö tappat i vikt från det att jag vägde 73 kg till det att jag vägde 47. Nu är jag alltså inte underviktig längre efter uppgången. Är så rädd för att min idealvikt ska vara på BMI 24,9 (alltid varit mullig innan jag började viktnedgången)Förlorade min mens när jag vägde 69 (hah) och har inte sett röken av den på 3 år även fast jag under en lång tid vägde runt 58-59. Kan inte acceptera en vikt över 55-58 helt enkelt men vill inte leva under kontrollen mera. Aldrig unna sig något som man verkligen vill ha, jämnt räkna kcal och ångest över lathet/matintag/prestationer etcetc.

        BDD = body dismorphic disorder. Hatar min ena ansiktssida så otroligt mycket. Alla runt omkring mig säger att jag inbillar mig helt och hållet, att jag är jättevacker – men jag kan bara inte acceptera det eftersom det jag ser är helt groteskt. Har massor massor av kontrollbehov omkring det och det jobbigaste är att det ser ännu mer groteskt ut när kroppen ser stor ut. Skäms när folk säger att jag borde skämmas över att gråta över mitt utseende. Men när jag har fastnat framför spegeln, hjärtat dunkar, blodet rusar och huvudet snurrar och den enda känsla jag har för vad jag ser är djup avsky så är det svårt att lyssna på andra.

      2. Magda du ska absolut inte skämmas för att du känner så! Det är ju en fruktansvärd känsla som du har och som du måste få hjälp med. Du är säkert vacker och otroligt söt, men det är inte vad du känner, vilket man måste ändra på. Du ligger ju på gränsen till undervikt så groteskt stor kan du Omöjligt vara. Även där är det en känsla som spökar (vet hur det känns), du straffar ju dig själv genom att svälta!

        Jag kan också känna ett hat mot min spegelbild, men det kan nog inte ens jämföras med vad du känner! Får du någon hjälp? Du kan inte kämpa mot ätstörningarna och BDD helt själv, du behöver verkligen någon som lyssnar på dig och kan hjälpa dig!

        Har du kollat alla dina värden? Äter du tillräckligt med järn? Det där med mensen låter ju inte bra, måste den ens vara vikt relaterad? Jag har ingen aning, men ibland kan ju andra faktorer påverka mensen….Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig. Försök att inte fastna i spegeln, den talar inte saning och gör dig inte lyckligare.

        Kram

  5. Jag skäms nästan när jag läser din blogg, för jag inser hur mycket jag har på min förbjudna lista som jag aldrg skulle vilja erkänna för mig själv. Jag har lång väg att gå….

  6. Håller me om mjukosten!
    i somras släppte jag MIN gräns på att
    bara äta den 3% -iga men nu väljer jag BARA
    de andra, för den 3 % är inte ens i närheten så god som de andra tycker jag!!

    En fråga..
    fattade inte det där me huvudvärken/ont i huvudet
    me hungerkänslorna?!
    Förklara?!!

    Kram!

    1. Sorry, blev lite hastigt när jag skrev det där!

      Vad jag menade var att istället för att jag känner av i magen att jag är hungrig så får jag ibland istället huvudvärk.

      För så fort jag sätter igång o börjar att äta så känner jag av hungern på det sätt som man brukar göra och efteråt är huvudvärken som bortblåst.

      Med andra ord när jag får huvudvärk är det en signal från min kropp att den är hungrig och jag måste fylla på med energi.

      Kan du tipsa om din favorit bland mjukostarna? Jag gillar ädelost men har börjat tröttna lite… tips på någon annan god?

  7. Jag bara undrar hur det är för dig med tvångsrutiner? Har du några sådana? För jag själv har nämligen massor! Får inte ta sovmorgon, får inte gå och lägga mig tidigare än vanligt, får inte halvligga i soffan, får inte gå hem till en kompis istället för att gå till bussen och sen gå hem till mitt eget hus för tänk om det då blir en kortare sträcka att gå, o.s.v., o.s.v.

    Har du något sådant? Eller har du haft men lyckats komma ur det? Har du några bestämda mattider?

    Lycka till! Din blogg är jättebra!

    1. Tack snälla du!

      Förr hade jag det otroligt jobbigt med det som du beskriver. Känner igen mig enormt mkt!

      Men i takt med att jag började bryta mönster vad det gäller mat och träning så bleknade och försvann även de här s.k tvångsrutinerna. Har vissa kvar fortfarande, det ska erkännas.

      Jag ska skriva ett inlägg där jag förklarar mer i detalj hur de här såg ut o vad jag gjorde för att komma bort från dem.

  8. Jag fick just en chock, på riktigt. Började läsa din blogg för ca 1 v sedan, för jag fann den inspirerande. Har verkligen aldrig ens reflekterat över att JAG skulle ha ngn ätstörning. Aldrig. Inte ens tänkt tanken, på riktigt. Så läser jag din lista på vad du åt innan du bestämde dig för att bli frisk (jävligt bra jobbat för övrigt, känner dig inte men du ska vara stolt som en tupp!) och insåg att det är nästan exakt vad jag omedvetet äter varje dag. Ska börja äta mer medvetet, tänker inte låta det gå för långt. Kämpa på, du är en inspiratör!

    1. Bra att du har kommit till insikt! Se till att göra något åt det nu också, praktiskt sett. Det räcker tyvärr inte bara med att veta att man är sjuk, man måste börja göra förändringarna också o det är då det brukar fladdra till lite i magen.

      Lycka till, du kan om du bara ger dig f-n på det!!!

  9. Jag skäms ändå, vet inte vad jag ska göra. Idag var en väldigt jobbig dag, växer ur mina jeans, magen är överallt och väller över(har gått upp till ett midjemått på 64, något jag inte haft på länge.) Ansiktet är skit, jag vet inte hur jag ska hantera det?! Det hjälper inte ångesten att äta mindre eller mer.. den är intakt vad jag än tycks göra. 😦 Vill ha ett svar på varför kroppen reagerar på detta viset men ingen kan ju ge mig ett. Blir galen

    1. åh, lider med dig Magda. Jag vet inte om jag ska vara ärlig, har försökt att fråga runt lite på avdelningen och i böcker. Det kan ju handla om något hormonellt, men har du kollat upp det så är det ju inte de…..Skämmas ska du inte göra, fy skäms på dig! 64 cm är ju inte fy skam ju, min kompis har tvättbräda och hon har 69 cm och tro mig, har hon för tajta jeans ”väller” hennes fett också över (fettet består av inälvor, hud och lite fett). Har du sökt hjälp än då? Du måste ju få någon form av vård!

      Stor kram, du är bra som du är!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s