Ätstörningscoach

Nytt jobb!

Äntligen…!!!

Nej, nu kan jag inte hålla mig längre, måste få ur mig det som jag har gått runt så länge o hållt inne på.

Men nu är allt spikat och alla papper signade!

Jag har fått jobb och jag är såååå himla glad för det!!! Visserligen är det ”bara” en projektanställning men det gör mig ingenting för det är verkligen inom ett område som jag brinner för och då spelar ingen roll om de inte har råd att behålla mig efter det här uppdraget (det är ett litet företag/organisation).

För i så fall så har jag i alla fall fått jobba ett tag med det jag älskar mest i hela världen, internationella affärer, och det ena kan ju ibland leda till något annat… eller hur?

Jag är så otroligt glad att återigen få hänge mig åt något. Jag älskar att ha tusen saker på gång samtidigt och blir väldigt lätt rastlös om jag får för mycket ”dötid”. Missförstå mig inte nu, jag älskar att resa bort och ta det lugnt också men jag känner att jag har haft tillräckligt med semester sen i julas så nu jag jobbar gärna på ett tag.

I sådana här situationer blir jag extra glad att jag fortsätter gå upp i vikt. Jobbet är verkligen en viktig bit av mitt liv. När jag äter ordentligt kan jag utnyttja min maximala hjärnkapacitet och göra jobbet så bra som jag vet att jag kan.

När jag låter anorexin få ta över och bombadera mitt huvud med ångest är det lätt att jag glömmer bort vem jag egentligen är. Som många av er brukar understryka;

”Man är faktiskt inte en anorektiker, man är en person som har anorektiska tankar.”

Och det är ju SÅ SANT!

Min identitet sitter inte det minsta i anorexin, definivit inte! Min person har ingenting gemensamt med henne. Hon har bara tillfälligt klamrat sig fast vid mig men allt eftersom tiden går desto lösare blir hennes hårda grepp om mig. Men jag lovar er, det är inget som plötsligt bara sker en dag, även fast att man säkert gärna vill hoppas och tro på det. Inte sällan inbillar man sig att ”det löser sig nog, en dag kommer jag bli frisk…”

Jag vill på intet sätt svärta ner era framtidsplaner, men jag måste vara ärlig mot er. Det kommer inte bara lösa sig automatiskt en dag. Jag är ledsen att nehöva säga det men det är vad jag själv har gått runt och hoppats på i snart åtta år. Jag inbillade mig att tiden läker alla sår och att jag en dag skulle uppleva ätstörningen som svagare.

Sanningen är den att tiden visst läker alla sår och visst upplever jag ätstörningen som betydligt svagare än förr. Men tro inte att det är slumpen som sett till att det har blivit så eller att jag har haft ”tur” att kunna bryta mig loss.

Ååååh nej utan det är för att jag har arbetat med mina tankar och analyserat både mitt ätbeteende och ångest före dess att de ägt rum.

Ständigt peppar jag mig själv med tankar som hur kommer jag reagera om jag äter det här? Vad är det värsta som kan hända? Varför kommer jag känna mig ful, äcklig och oren sen? Vad kan jag göra för att ångesten inte ska få äta upp mig?

Jag är stolt att kunna säga att tack vare att jag har gått upp X antal kg sen i augusti så…

… har min kropp blivit snyggare och kvinnligare (jag tycker t.o.m att jag ser smalare ut nu, skumt va?!)
… orkar jag gå i trappor
… har jag fått färg i ansiktet
… har mitt hår blivit friskare
… sluddrar jag mindre
… tänker snabbare
… känner mig inte lika ”trög” längre, tvärtom riktigt jävla skarp!
… isolerar jag mig mindre
… har jag upptäckt ungefär 20 nya cafeer och restauranger (och lika många maträtter/fikabröd)
… äter jag betydligt mer varierat och är inte längre tvingad att bara äta soppa och sallad
… vågar jag se människor i ögonen igen
… har jag börjat umgås med människor som jag tycker om
… så har jag börjat att klä mig i ”damkläder” istället för att gå till barnavdelningen, lovely!
… är det roligt att baka och laga mat igen (eftersom jag faktiskt får lov att äta upp maten själv den här ången!)
… är jag inte lika känslig
… sover jag bättre
… kommer jag leverera ett grymt bra jobb!

Tja, listan kommer fyllas på efter hand… jag lovar er.

Theres is still more to come!

15 thoughts on “Nytt jobb!”

  1. GRATTIS GRATTIS GRATTIS!

    åh, vad roligt för dig! blev det jobbet på företaget som du pratade om, som hjälper andra företag att etablera sig på marknader utomlands? betyder detta att du kommer att bosätta dig i sthlm för ett tag framöver? 😉 hoppas på det!

    kram

    1. Tusen tack, Johanna!

      Ja, det ÄR precis det jobbet!!! Vilket superminne du har som kommer ihåg, inte alls som mitt guldfisksminne… hehe

      Vet inte hur det blir med STHLM, jag frilansar nu kan man säga och vet mer om en månad hur det kommer att bli framöver… min målsättning är att flytta dit så småningom.

      Stor kram!

  2. GRATTIS!! Åh vad glad jag blir 😀
    Är det jobbet i stockholm? Var det den intervjun du var på i helgen?
    Hoppas på att då se dig igen snart 😉
    Kramar

  3. alltså, den listan är ju bara så otroligt bra, och jag känner igen ALLT.
    fick skriva en lista i måndags på hur mina symtom förbättrast bara under januari, och det är så otroligt.
    och en lista på vad som förbättrats sen i somras, och det är så fantastiskt, saker har skett som man inte trodde ens var kopplat till sjukdomen.
    det absolut bästa av mina tillfrisknings-framgångar är att jag kan TÄNKA och har ÅSIKTER.
    helt fantastiskt. ett tag trodde jag att jag inte var någon för jag hade inget att säga och hade inga idéer eller åsikter om något. och nu kan jag verkligen sitta och diskutera! 🙂

    1. ”det absolut bästa av mina tillfrisknings-framgångar är att jag kan TÄNKA och har ÅSIKTER.”

      kan bara hålla med. Förr var jag ALLTID den där tjejen som levererade de allra smartaste kommentarerna och förnuftiga argument. En dag var det som att allt det där bara försvann. Jag var helt blank i huvudet och hade plötsligt inget att säga längre. fattade ärligt talat inte varför o det dröjde länge innan jag förstod sambandet.

      Det är en skum känsla att plötsligt ha åsikter och återigen kunna delta o engagera sig i diskussioner och samtal. Skumt men samtidigt är det en härlig tanke att det är tack vare ordentligt med mat, kalorier, fett, socker, nötter, godis, choklad och bröd som min hjärna har börjat fungera igen.

      Älskar detta livet!

  4. Johanna: jag kan inte kommentera din blogg, det går tydligen inte om man bara har blogg.se
    men jag hoppas det är okej Anna att jag kopierar in det jag ville skriva, känns viktig att få kommentera. Men du kanske kan ändra så man kan kommentera även om man inte har vissa typer av hemsidor? här kommer det:

    åh, jag är också där någonstans, att jag börjar våga undersöka. vi är ju faktiskt experter på området, vi har på något sätt börjat om på nytt och testar oss fram och kan upptäcka vad som faktiskt mättar, vad som är gott, vad som är ”gott” fast egentligen inte, vad som behövs och inte behövs.
    jag går alltid på frukten. blir alltid lurad av den. men nu har jag börjat må illa a frukt för det är ju INTE DET MIN KROPP VILL HA.
    men det är läskigt att våga prova.
    en rädsla man måste tvinga sig till att övervinna. och jag har börjat testa – jag minns inte vad för godsaker jag tyckte om, så jag testar. testat olika pajer, och det är en otrolig känsla att våga känna efter och konstatera att ja, blåbärspaj var min favorit, synd att den här rabarberpajen inte var lika god men jag kan äta upp ändå, för nästa gång tar jag blåbärspajen igen.
    du är bra!

  5. Hej

    jag blev glad när jag fann din blogg. Den känns så sund och levnadsglad 🙂
    jag har letat runt men inte sett dig skriva något om hur din skolgång gick eller tidigare jobb?
    jag blir nyfiken på vad du pluggade för något, var någonstans och hur det gick i kombinationen med ätstörning? har du haft många jobb och vad som?

    ha det bra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s