Mat, Självhjälp, Träning

Firar 6 mån som träningsfri – hurra!

Hipp, hipp, hurra, hurra, hurra!

*****

Jag och bloggen fyller 6 månader!

Det är idag nämligen exakt 25 veckor och 3 dagar sedan som jag bestämde mig för att klippa sönder gymkorten och kasta ut alla mina träningsapparater.

När jag tänker tillbaka på den här tiden kan jag inte förstå hur snabbt det har gått. Jag trodde det skulle vara så mycket svårare att bli av med mitt träningsmissbruk än vad det har varit.

Samtidigt är det bra att jag påminns om hur snabbt livet rusar på…

Ibland känns det nämligen som att jag ”bara” har varit sjuk i kanske 2-3 år men blir sedan förfärad när verkligheten kommer i kapp mig och jag inser att det faktiskt snart har gått hela åtta år som jag dag som natt har levt med en grov ätstörningen och ett fanatiskt träningsberoende. Det är väldigt lång tid av ett snart 24-årigt ungt liv.

Om jag räknar på det innebär det att hela 33% av mitt liv har gått åt till att tänka på mat, fett kalorier, hälsa, BMI, kroppen, vikt, utseende, nyttigt vs onyttigt, livsmedel, träning och ångest.

33% av min totala tankeverksamhet har jag slösat bort på att fundera på om jag har ätit rätt eller fel och om  jag har lyckats att förbränna tillräckligt med energi för att få äta? Frågor som ägnats mycket uppmärksamhet åt men som aldrig lyckats bli besvarade…

33% av mitt liv som jag hade kunnat tänka på annat.

33% av mitt liv som jag inte har fått äta vad jag vill. Med andra ord är det åtta år av måltider som bara har haft en endaste uppgift att fylla – nämligen se till att Annas mage bli mätt. Vad själen egentligen har velat ha har vi helt struntat i.

Anna tänkte aldrig på att man äter för olika syften, dels för att bli mätt men också för att bli nöjd – vilket är två helt olika saker!

Det är idag åtta år sedan som själen helt fått stå tillbaka och endast få längta efter allt roligt som mat egentligen innebär. Något av det bästa jag vet är faktiskt att få gå ut och njuta av vällagad restaurangmat, fika på café och/eller äta en lång hotellbrunch. Jag älskar det men ÄS har liksom inte velat erkänna det utan velat att jag ska glömma bort det där kravlösa härliga livet. Men kära lilla dumma anorexi, en ska kan jag lova dig – jag har inte glömt!

33% av mitt 24-åriga liv har anorexin sett till att jag inte fått använda maxkapaciteten av min njutningsförmåga. Visst är det sjukt?!

Därför är jag idag så oerhört tacksam att jag vågade ta mig an den här utmaningen. Idag kan jag tycka att 33% av mitt liv med anorexi är väldigt mycket. För mycket!

Samtidigt är det en spark i baken att veta att om jag lyckas bli helt frisk inom en inte alltför lång framtid så kan jag fylla både 30 och 40 utan ätstörningar och träningsberoende. För varje år som jag är frisk så minskar den totala ätstörningsprocenten av mitt liv. Som frisk 40-åring skulle anorexin bara ha stulit 20% av mitt liv – det kan jag leva med och det är ytterligare en morot att kämpa för.

Men tänk om jag en dag inte skulle orka kämpa mer och istället tänka att det måste lösa sig automatiskt utan att jag aktivt försöker att göra några förändrningar? Vad skulle hända då?

Hemska tanke!

Då skulle ju andelen av mitt ätstörda liv inte sjunka utan tvärtom öka! Och det kommer inte på frågan. Aldrig att jag tänker fylla 40 år och det enda jag tänker på fortfarande är hur mycket jag ska äta till lunch och hur många kalorier jag kommer äta imorgon. Aldrig, säger jag!

Ett sådant tragiskt scenario skulle isåfall innebära 60% av mitt liv som fått gå helt till spillo. Jag föddes till ett jordliv men fick aldrig chansen att njuta av alla de fantastiska möjligheterna som finns för en frisk människa här på jorden.

För som ni vet så är det ingen med ÄS som lever på riktigt så länge den personen är sjuk. Vi med ätstörningar går runt och bara finns till, vi bara ”är” och flyter omkring i vår egen lilla ätstörda värld. Kan inte ta i något annat än det som har med mat att göra…

Don’t waste your life.

Det bästa jag beslutet jag någonsin fattat var att helt sluta träna. I och med att jag slutade med det så blev det mycket enklare att våga ”smutsa ner” min kropp med annan mat än bara soppa och sallad.

Så fort man skippar träningen kommer man ifrån den där nyttighetskänslan som träningen medför och som förbjuder en att äta en god pasta, chokladpraliner, Ben & Jerry-glass, chips, steka i smör, spontanfika, baka pepparkakshus och småäta av degen under tiden. Allt blir så mycket lättare utan träning. Plötsligt blir det betydligt enklare att smyga in s.k ”njutningsmellanmål” som Vanja skrivit så fint om.

Kan jag göra den här förändringen så kan ni också göra det. Om jag kan bli frisk och har kommit så här långt så kan även ni det.

Mina tankar har varit svartare än svart. Vid en svimning en gång såg jag även det där beryktade ”ljuset” som nära-döden-personer vittnar om.

Jag vet att du kan!

16 reaktioner till “Firar 6 mån som träningsfri – hurra!”

  1. Sjuuukt bra blogg… Har också ätstörningar sen 3,5 år tillbaka. Låter så kort, men vafan… Ett år är 365 dagar, och varje dag känns som ett år med anorexi. Är glad att jag tog emot hjälpen på Rehab förra sommaren. Saknar det tillåmed…

    1. Yes, kan man få hjälp ska man ta det. Det är lätt att åren bara rullar på annars, man behöver någon som e där o petar på anorexin o irriterar den. Viktigt att ÄS inte får dominera o ta över i lugn o ro.

  2. GRATTIS GRATTIS GRATTIS!
    Jag är alldeles för stressad så jag kommer inte ikväll (vilket du antagligen märkt redan) men nästa gång det är träff i Stockholm kommer jag komma, det får vara en utmaning i framtiden 🙂
    Hoppas ni har det jättemysigt och äter gott.
    Och tack så mycket för länken, vad glad och stolt jag blir!
    Låt inte de 33%-en växa! Få det att krympa!
    KRAM!!

  3. Gud, jag grät när jag läste det här. Du är så grymt stark. Jag vill inte slösa bort mitt liv, men det är så svårt att sluta. Varje dag kommer tankarna fram. Jag hoppas att alla vi sjuka någon gång kan bli friska. Grattis, och lycka till!

    1. Ja, det ÄR svårt att sluta. Allra jobbigast innan man bestämt sig. Sen garanterar jag att varje dag som träningsfri så blir det bara lättare o lättare att hålla sig ifrån det.

      Jag älskar o uppskattar mit liv 1000% mer idag än vad jag gjorde före augusti 2009. Jag tränade inte i syfte att orka med ett fungerande socialt och roligt liv. Jag levde enbart för att träna så att jag kunde äta vad jag ville utan ångest. underbart att ha upptäckt att det går att äta exakt vad man vill utan att ens behöva lyfta ett finger på hela dagen. Ändå blir jag inte ful eller tjock. Tvärtom känner jag mig smalare nu än då jag hade ett lägre BMI.

      1. ..kan nämna för dig att jag ägt en friskvårdsanläggning och en av mina främsta uppgifter blev att göra det du nämner …det var inte lätt kan jag säga….föräldrar till dem som hade problem ringde och skällde på mig för att jag begränsade deras barn..trots att jag försökte förklara för dem …ja…det var en tuff period i mitt liv…men kände att jag var tvungen att göra något…men jag håller med dig…där tror jag att det måste ske ett samarbete mellan gym,drabbade personer, proffs…

        /jens

      2. Jens: Jag förstå att det måste ha varit ett rent helvete att veta hur man ska tackla det där… man vill ju helst inte såra någon i onödan samtidigt som man inte hellr bara kan se på när någon tränar sig sjuk.

        Som du själv skriver så tror jag också på att gymmen måste samarbeta mer med f.d träningsmissbrukare och experter för att tillsammans kunna ta fram en fungerande policy.

        Jag skulle personligen gärna vilja hjälpa till med detta. Att hjälpa personer att komma ur sitt träningsmissbruk är något som jag verkligen brinner för!

  4. välformulerat inlägg som vanligt! det finns inget bättre än att istället för att ge sig ut och springa i vinterhalkan sätta sig med en filt i soffan och äta upp en hel Ben&Jerry’s (även om andra tycker det är konstigt att man ens orkar få i sig så mycket på en gång). man har nämligen ett väldigt stort hål i magen att fylla och det är skönt att bara få göra det också!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s