media, Självhjälp, Träning

Att upptäcka ett missbruk

Från Cosmos februarinummer

*****

Glömde fråga er om en sak igår som journalisten tar upp i artikeln om Vägen från 37 kg i Cosmopolitan.

Rubriken lyder: ”Misstänker du att din kompis är beroende?”

Därefter listar man två steg att ta itu med det.

Steg 1 enligt Cosmo är att konfrontera personen och tala om hur orolig man är för personens hälsa.

Steg 2 (och det är nu det börjar bli intressant!) Man ska göra klart för sin vän att man inte tänker träffa personen förrän han/hon har sökt hjälp och slutat vara aktiv i sitt missbruk.

Men min fråga till er är, ska man verkligen göra så? Är det ett bra råd? Hur skulle ni själva göra?

Okej, jag har ingen akademisk utbildning i det här ämnet men av den erfarenhet som jag själv har från träningsmissbruk kan jag ärligt talat säga att jag är oerhört tacksam att det trots allt fanns människor omkring mig som inte bara försvann och lämnade mig ensam i min misär.

De människorna fick i och för sig aldrig veta anledningen till varför som jag valde att isolera mig men vad jag menar är att tack vare att de forsatte att tjata på mig att följa med ut på tokigheter så påmindes jag regelbundet om att det fanns ett friskt liv bortom träning och ätstörningar. Även fast att jag tackade nej 99 gånger av 100 så fortsatte i alla fall några av dem envist att fråga.

Så min fråga är, ska man verkligen lämna en person helt ensam i sitt missbruk?!

13 thoughts on “Att upptäcka ett missbruk”

  1. ne det ska man verkligen inte göra!! det är ju det säsmta viss ja förstår hur den som skrev artilken tänker att de tror att man ger en sporre för att sluta men så lätt funkar det inte.. blir man då lämnad helt ensam så kommer man ju bara att gå ner i sitt missburk ännu mer bara frö att man känner att varfrö ska jag kämpa för något om ändå ingen bryr sig om mig! ne detva inget bra tips :/

    hoppas allt är bra me dig kramar!!

  2. Absolut inte! Jag förlorade så många vänner när jag blev sjuk, och de som stannade kvar och var ett riktigt stöd har betytt extremt mycket för mig. Att sluta träffa vännen är ju helt fel- det är nu man behövs! Så om man själv orkar med (för det tycker jag i och för sig inte att man alltid ska ta för givet- det kan ju kännas för jobbigt för att orka vara en stöttande vän, och då måste det vara okej) så borde man istället försäkra att man gärna hjälper om man får/kan och att man framförallt alltid FINNS där.
    Hoppas du har det bra! Kramar:)

  3. Hej, vet att min fråga kanske inte har plats här, men jag försöker bli frisk från bulimi/anorexi.gått i behandling på 2 orter, och tyvärr är det ingen av dem
    som har hjälpt mig, ibland har det tom gjort mig värre. har du nåt råd där man verkligen får rätt hjälp och finns det nånstans man kan klaga på sina behandlingar/are? vill få ett slut på detta nu!!

  4. Det beror lite på vad det är för missbruk kanske… jag har en vän som är i en djup drogbunker och tycker inte hans knarkande är ett problem. Jag har bestämt att vara där för honom när han insett att han blivit en annan person av drogerna, men innan dess kan han få sitta och flumma hur mycket han vill. Utan mig.

    sv Ja, jag upptäckte det. Otroligt roligt faktiskt! 😀

  5. gillar inte rådet alls. enda anledningen till att jag fortfarande verkligen orkar med är att min familj ända från start har stått bakom mig och hjälpt mig. om alla bara hade lämnat mig hade jag förmodligen varit fast.

  6. hej
    tänkte jag skulle kommentera detta jag med, eftersm det snurrat i min skalle…

    Jag tror INTE heller att man ska säga upp kontakten. Som fd missbrukare vad det gäller mat, självskador och droger/läkemedel…. så tror jag jag har lite att säga till om…

    Det finns inte mkt som är så genant som att ha ett missbruk. Skulle vännerna upptäcka det, och ge mig det kravet, att inte ses förrän man tagit itu med det… ja då skulle det nog bara leda till en enda sak:
    Lögner.

    Klart man inte vill mista sina vänner, och jag tror att de flesta som har/haft just en ätstörning, kan förstå hur väl man verkligen ljuger…

    Jag var inte fast i drogerna så mkt… men jag testade det ett tag. Men jag var fast i maten och skärandet/skadandet. Jag gjorde inte mkt annat än att ljuga. Det va inte BARA för att jag inte ville mista mina vänner.. nej, det var mest för att jag inte ville såra dom.Inte ville de skulle bli sjuka av oro etc.

    Däremot tror jag stenhårt på att man verkligen behöver bli tillsagd. Man är nog redan i lögn-fasen om man behöver bli tillsagd, och det kan va bra att få veta att folk VET… att de sett igenom lögnerna…
    Men det ska inte heller bli tjat, för då ökar lögnerna ännu mer.
    Nej, förtroliga samtal som väcker ömhet och förtroende.

    MEN… jag kan också se att det i VISSA lägen kan vara bra att säga upp kontakten… om man sårar människor genom sina lögner… då orkar vännerna inte tillslut. Och när DOM INTE ORKAR tycker jag det kan vara rätt av dm att säga det… att DOM INTE ORKAR ses för det påverkar dem så negativt att de mår dåligt. Men jag tycker inte man ska göra detta förrän det gått så långt… för det blir bara fel.
    Äsch, jag vet inte om ”this makes sense”.

    Jag kan dock med erfarenhet oxå säga, att det är SVÅRT att gå tillbaka till den vänskapen man hade, efter att man sagt upp kontakten under en tid… jag har mist vänner på det sättet, och aldrig lyckats komma tillbaka till dem på det sättet det var innan…

    Kram
    Mezza

    ps: jag tänker nog kopiera lite av ditt inlägg (länkar såklart) och publicera mitt svar på min blogg…ds

    1. Hej Mezza!

      Tack för att du med din erfarenhet svarade så grundligt på frågan. Jätteintressant och viktigt att få höra vad man bör/inte bör göra.

      Instämmer med att det e jätteviktigt att omgivningen inte ”blundar” utan säger ifrån när de vet att man ljuger…

      I mitt fall har det varit lite dubbelt det där med gamla vänner. Med ett par styken har jag kunnat återuppta kontakten med igen och det har ”nästan” blivit lika bra som förr oss emellan… känns som det går att hitta tillbaka till varandra, iaf med en del. men tyvärr har jag tappat alltför många vänner pga ÄS och träningen… positiva är att jag har hittat många nya vänner nu när jag tillfrisknar och det ät jättespännande.

      När man har blivit lite äldre tror jag det faktiskt kan vara bra att ”rannsaka”/röja lite i sin vänskapskrets så jag ser detta inte som negativt. I den här åldern kan man själv välja vem man vill umgås med o det är super – tror många skulle må bra av att vakna upp och fundera på varför man egentligen umgås med dem man gör.

      Är man nöjd med sitt umgänge och mår man verkligen av det? Har man energitjuvar omkring?
      Är idag snart 24…

      /Anna

      1. hej
        jo, det är viktigt att rensa i vännerna, och precis som du skriver, så tror jag man kommer till störreinsikt om detta med åldern… fyller ju 30 om 5 dagar..
        kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s