Mat, Självhjälp, Träning

Min kropp förvandlas

Godmorgon på er!!!

Sitter här just nu med världens bredaste leende – blir så glad av att läsa alla era peppande kommentarer och inlägg. Ni är helt fantastiska, vet ni det?!

Igår skrev jag ju om hur kämpigt och förnedrande som det länge har varit att tvingas köpa töntiga kläder på barnavdelningen/för yngre tonåringar när allt jag någonsin vill ha är en häftig kavaj som inger den respekt och pondus som en kvinna i min ålder förtjänar.

Ledsen att gårdagens inlägg lät en smula desperat men det är helt enkelt så det har känts väldigt länge. Jag skriver känts för nu kära vänner måste jag få avslöja mitt nya framsteg på friskhetstrappan. Och ja, jag tror ni gissar helt rätt – jag har gått upp i vikt.

Mitt BMI ökar.

Med andra ord, jag är ingen robot, vilket jag nästan börjat tro! Jag har skrivit tidigare om min vikt och hur jag har kunnat äta och äta och ändå bara lyckats gå upp ett halvt kilo på 4,5 månad (trots att jag samtidigt drog in på träningen från ca 90-120 min/dag – 0 minuter).

Men nu mina vänner så befinner vi oss i ett ytterligare intressant skede i mitt Super Size Me!-projekt (mer om detta experiment kan ni läsa om här och här).  Sist jag nämnde att jag tydligt kunde se att min kropp förändras var i slutet av november. Då handlade det mycket om att jag märkte att min kropp hade blivit mycket mjukare.

Nu märker jag inte enbart att den är mjuk utan den har även ökat i storlek/omfång. Jag börjar nämligen komma i mina gamla kläder som jag har kunnat ha på mig tidigare. Och när jag ”kontrollerar” detta genom att se efter hur stort mellanrummet blir mellan tummen och långfingret när jag klämmer åt mina vrister, handleder och överarmar så får jag det bekräftat (förlåt mig men jag har forfarande sådana här fåniga saker för mig!).

Men nu kan jag alltså inte längre komma runt mina överarmar och knappt mina vrister heller för den delen. Jag måste verkligen anstränga mig och det behövde jag aldrig göra förr. När jag tittar efter noga så ser jag såklart även att mina lår flyter ut mer än vanligt och det får jag även kvitto på när jag upptäcker att mina byxor plötsligt sitter uppe utan  hjälp av barnskärpet (som för den delen inte går att knäppa längre).

Vet ni vad…?

JAG ÄR SÅ HIMLA GLAD FÖR DETTA!

I motsats till vad de flesta anorektiker brukar uttrycka så är jag lättad. Det var bland annat därför som jag skrev gårdagens inlägg som en påminnelse till mig själv om alla nackdelar med att vara underviktig när man ska köpa kläder. När jag tittar på bilden med Laila Bagge längtar jag – på riktigt – efter en normal vikt. Skit samma att jag har fått större (och dessutom otränade o degiga) överarmar och större lår.

Nej, jag kanske inte kommer i storlek 25 längre men ärligt talat vad fan gör det?

Tack vare att jag inte gör det längre så slipper jag sitta här nu och grubbla på vad jag ska äta till lunch för att kaloriinnehållet ska vara så lågt som möjligt. Jag slipper tänka att ”idag kan jag inte fika med Li men däremot onsdag går bra för då har jag hunnit äta lite mindre tills dess”.

Tack vare att jag har ökat i storlek så kommer jag även äntligen våga åka till USA i vår/sommar utan att behöva oroa mig över att min hälsa kanske är för dålig, att mitt hjärta ska sluta slå, att jag ska få panikattacker, att jag ska svimma på planet, att jag inte kommer orka surfa o bada med mina vänner, att jag inte har styrkan nog att orka rida min häst på ranchen. Istället för att vara strängt upptagen med att fundera på när och vad vi ska äta härnäst kommer jag för en gångs skull ha ro i kroppen och verkligen kunna se och njuta av det som vi upplever.

Tack vare att jag får tjockare hud (att kvinnokroppen ”lagrar” fett är inget dåligt) kommer jag snart kunna acceptera närhet och inte behöva skämmas över eller försvara/ljuga om min kropp i en kärleksrelation.

Tack vare det här kommer jag bli den duktiga företagerskan som jag vet att jag kan bli. Äntligen kommer jag kunna utveckla en efterlängtad dröm och affärsidé!

Jag kan redan se folk ordentligt i ögonen utan att känna att allt jag säger är lögn. Lovely!

Extra kilona gör även så att jag slipper frysa och sova med sockar och gå med dubbla klädlager på!

Jag kommer snart kunna bära de kläder som jag har längtat efter och därmed bli bemött som en 23-åring snarare än tagen för en spinkig tonårstjej…

Det är tack vare min viktuppgång som jag kommer orka och vilja vara med och inte bara vakna och vänta på att dagen snart ska ta slut pga jag äter för lite energi/kalorier.

Jag förtjänar att få äta mig mätt och jag är stolt över att numera kunna acceptera de här tankarna!

Det bästa av allt är att jag inte tränar något alls utan från början bestämde mig för att lägga av helt. Det var helt enkelt bäst så. Jag tror det hade varit mycket svårare om jag hade valt att fortfarande träna lite grann… risken blir ju att man trappar upp sin träning i och med att kroppen ökar  i vikt eftersom många hellre kan acceptera en högre vikt så länge som man vet att det är muskler och inte fett och att kroppen faktiskt är vältränad (så vad det ju i mitt fall förra året). Men den här gången kommer min kropp nu bli helt á la naturel vilket känns superskönt då jag slipper mitt fanatiska träningstvång och kalorifixering.

Jag älskar min kropp, den är fantastisk och det ska bli så spännande att se hur den kommer se ut som kvinna – jag har ju aldrig fått se det! Känns om när man var tretton år och vissa i klassen hade börjat få bröst och använda BH. Man undrade när det skulle bli ens egen tur och när man själv skulle få en ”klyfta”…. jag fick det aldrig. Nu hoppas jag att det inte är för sent för om det är något som jag verkligen vill ha så är det riktiga bröst!

Ingenting slår en kvinnas kropp. Jag älskar den!

Kvinnor som jag personligen tycker har fantastiskt fina kroppar är Anna Skipper och Laila Bagge. Inte trådsmala men normala.

Bild från Hemmets Journal

Bild från MQ

10 thoughts on “Min kropp förvandlas”

  1. Jag älskar att läsa din blogg! Älskar att du vågar vara ett föredöme och verkligen skriva som det är! Jag försöker göra likadant för att visa att friskheten inte är möjlig utan viktuppgång. Det går inte att fortsätta leva anorektiskt och ändå bli frisk. Någonstans måste man fatta det totala beslutet och bara satsa. Själv har jag kört ner huvudet och bara jobbar. Jobbar och sliter och gråter och bråkar och vägrar ge med mig. Nu ska jag bli frisk! Och jag vill liksom… peppa dig till att fortsätta och vara en sådan bra förebild.
    Ett stort tack för din värmande kommentar, jag hoppas verkligen att min blogg också kan bidra med styrka och en dag bevisa att det är möjligt: med mod och styrka så går det att bryta sig loss. Vi ska bli friska, eller hur? Vi ska kunna fika när vi vill, klä oss hur vi vill, röra oss hur vi vill, i frihet! Vi ska dit. Jag försöker släppa avunden till alla de som orkar vara sjuka, försöker tänka att det inte är värt det. Försöker se att deras belöningar och smalhetskicken går att ersätta med annat. Stark. Tack för att du finns, helt enkelt och grattis till din viktuppgång. Varje hekto är en seger, varje kilo är en sådan jäkla investering i ditt liv och i din kropp!

    Megakram, Katarina

  2. Jag älskar också din blogg. Helt otroligt att läsa inlägg där du delar med dig så öppet. Detta var extra inspirerande för mig- jag behöver ofta peppras med motivation för att komma ihåg att viktuppgång är ett framsteg och inte ett nederlag (som ÄS gärna vill få det till att bli). Det här gjorde mig så glad. Ett jättestort GRATTIS till dig som kämpar så himla bra! Du vinner tillbaka ditt liv nu:)

    Kramar,

    Madde

  3. åh, vilket underbart inlägg att läsa! och stort GRATTIS till att du nu får de resultat du kämpar för!
    är så oerhört glad som har hittat till din blogg, och för att du lägger ner så mkt tid och ork på att stötta oss andra. jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser dina inlägg, de är så träffande och du sätter ord på det jag inte skulle våga erkänna bara sådär. tänker på föregående inlägg om klädstorlekar… gud, så jag skäms över hur kläderna hänger på mig. jag vill innerst inne också ha en kvinnlig kropp med former, och den där berömda ”klyftan”!
    tror jag ska ta och skriva ut detta inlägg om din glädje över viktuppgången, för att peppa mig själv. du har verkligen förmågan att förmedla dina känslor, de smittar att läsa om din glädje.
    jag kan, och ska, också känna mig så glad, stolt och nöjd över att vågen visar mer! en början till det är att ta till mig dina känslor och anledningar till att vara nöjd över viktuppgången (jättebra exempel du tog upp), och därifrån jobba vidare och hitta mina egna.
    en stor varm kram!

    (katarina,

    vill du dela med dig av din blogg (lösenord)? du kan maila det till mig om du vill : johanna_no_@hotmail.com )

  4. Och!
    Du e typ min ”Idol” nu, hehe!!! =D

    soo happy for you!!
    som bra o tur är – kan/tänker jag OCKSÅ
    tvärtom mot va en anorektiker tänker,
    när jag märker av att jag gått upp o blvit
    ”fylligare”! I LOVE IT too!!

    Jag glädjs med dej*
    Kram ❤

  5. Du är så himla duktig! Och för mig är du verkligen en stor inspiration i min egen tillfrisknad. Jag vet åtminstone ett tio tal tillfällen där jag har varit påväg till återfall. Men när jag då har läst din blogg så har den gett mig kraft att fortsätta kämpa mot och utmana min ätstörning. Jag har kämpat mot den i 3 år nu, men samtidigt så har jag tränat 4-5 gånger i veckan. Då är träningen ändå rejält nerskärd. Men du har fått mig att knappt träna alls. Och jag har aldrig mått bättre! Tack för att du delar med dig av alla dina kloka tankar, råd och av dig själv!

  6. ååh vad glad jag blir ! 🙂 Skrev för några dar sen ett inlägg om min kropp före och efter min sjukhusvistelse, lite liknande som ditt bara att med bilder 🙂 Läs det, det heter ”min kropp”. Lycka till, fínns här om du vill snacka ! :D<3

  7. först måste jag bara tacka för dina fina svar! sen måste jag också säga att jag från och med nu valt att verkligen inrikta mig på att läsa DIN blogg, för det är den enda i det här forumet som peppar mig ordentligt. du är så väldigt stark och det hoppas jag att du vet och förstår:)

  8. Tack för att din blogg finns, den har verkligen fått mig på andra tankar.
    Du har rätt i allt du skriver och jag längtar också efter att kunna köpa kläder som passar utan att behöva skämas!
    Så tack än en gång 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s