Självhjälp

Fastnat i ätstörningarna?

Ett litet tips till er som tycker det är svårt att tänka på saker som inte har med ätstörningar att göra. Ibland känns det som att ens huvud ska explodera av alla tankar på mat, ångest, anorexi, träning, kalorier, fett, dieter, hälsa, nyttigt, onyttigt, etcetera.
Så hur tänker man i nya banor? Hur bryter man gamla mönster?

Eller som en klok läsare uttryckte det:

”…för mig är ÄS så självklar att det är väldigt svårt att tänka bort den och se möjligheterna”

Ja, jag vet att det kan vara svårt men om man verkligen anstränger sig så ploppar det snart fram saker som man faktiskt skulle vilja kunna göra. För egen del läser jag oerhört mycket bloggar. Men jag är noga med vilken typ av bloggar. De ska göra mig glad, få mig le, skratta, längta efter ett riktigt liv med riktiga relationer. Välj helt enkelt bloggar där du märker att folk lever och är glada!

Själv följer jag t ex INGA bloggar som handlar om ÄS för ofta är undertonen ledsen och dyster. Det ger mig noll inspiration. Ingen livsglädje för fem öre. Tvärtom! Jag känner redan till alla de där dystra ångestladdade känslorna, jag behöver inte nära ätstörningen ännu mer genom att läsa om dem och injicera ångestkänslorna rakt in i kroppen. Tvärtom behöver min kropp och själ glädje, tankar om att bryta mönster, inspireras av entreprenörer, härlig vänskap, äventyr, adrenalinkickar, kreativitet, skapande, spontanitet, överraskningar – med andra ord allt som förknippas med friskhet!

Bloggare som bara beklagar sig och suckar över livet – bort med dem, läs dem inte! De ger dig ingenting ändå… ta en dag till att bara surfa upp och leta upp bloggar som är sprängfyllda med glädje istället. Det finns gott om dem och dessutom lär det hålla dig sysselsatt ett bra tag framöver… ni kommer väl ihåg min lista med hobbys/aktiviteter för ätstörda? En idé är att lägga till ”Hitta nya favoritbloggar” på den listan!

Tips på bloggar; folk som reser i andra länder, kulturkrockar, kändisar som generöst delar med sig av sitt vardagsliv (varför bloggar inte Magnus Uggla mer?!), karriärskvinnor, egenföretagare, etc.

Bloggerskor på Stureplan.se och Nojesguiden.se inspirerar mig att våga vara med och leva livet igen (även fast att jag vet att jag ligger rejält efter vad det gäller killar, sex och ”tjejskvaller”). Jag ler när jag läser om Sofi Fahrmans framgångar, en smart tjej som ”lyckats”, gör sin egen grej och får nu resa jorden runt (läs: jag är också smart och kan göra samma sak jag med, ÄS har bara varit ett tillfälligt handikapp som jag är kvitt snart!) Det finns massor med bra bloggar – ut o leta reda på dem! Använd dem sedan när ni skapar er egen motivationslista (se här och här)!

Kanske skulle du också vilja resa någonstans, ha ditt eget företag eller något annat..?

Gå till något café för att få lite inspiration och liv omkring dig – bara genom att sitta på ett café och se människor som med sina vänner beställer kaffe och smulpaj kommer vara tillräckligt för att din kreativitet ska vakna till liv.

Ge dig ut en stund bland människor, sitt inte kvar ensam hemma. Testa något nytt och testa idag!

Själv har jag redan bestämt att jag ska ut och luncha idag och för första gången testa att dricka en smaksatt caffe latte.

So long!

12 thoughts on “Fastnat i ätstörningarna?”

  1. just det här med att ta sig ut, om så bara gå och sätta sig på biblioteket eller på ett cafe för att titta på folk och få lite yttre stimulans ifrån andra människor, oavsett om du är i sällskap med dem eller ensam, är väldigt viktigt. det har jag börjat upptäcka på senare tid, hur mkt bättre jag mår humörmässigt när jag har vistats ute bland folk istället för att sitta hemma i min lgh.
    bara prova att le emot nästa människa du möter ute på gatan! ett jättesimpelt men ack så effektivt trick för att höja ditt eget humör och injicera positiva känslor. desto bättre om du också får ett överraskat leende tillbaka 🙂

    1. Exakt Johanna! För övrigt det inlägget du skrev idag är bland det bästa jag läst av dig. Lägg inte all fokus på maten, ta samtidigt tag i dina sociala relationer så ska du se att det också blir lättare att hantera maten… gör detta parallelt med varandra o kanske t.o.m med lite mer fokus på det sociala än på maten! Åtminstone upplever jag det som att maten blir betydligt mindre ångestladdad när jag äter i gott sällskap och/eller har friska referenser omkring mig… då slipper jag fundera över hur jag brukar göra eller om jag gör rätt eller fel.

      All lycka!!!

  2. Jag gillar din syn på ÄS som ett tillfälligt handikapp. Ibland fastnar man så mycket i bilden av sig själv som sjuk och svag. Men egentligen är jag ju innerst inne en stark tjej med längtan efter att bli frisk. Jag är inte anorektiker, jag bara har anorexia. Stor skillnad. Det sistnämnda har jag möjlighet att ändra. Snart ska det heta: jag hade anorexia.

    Hur smakade latten?

    Kramar,

    Madde

    ps. Jag försökte maila dig frågorna igen, men fick inget svar. Spelar ingen roll nu- frågestunden är ju över sen länge:) Men kommer mina mail fram till dig?

    1. Hm, jag kan se när du kommenterar så här men några mail från dig till frågestunden har jag inte fått…det sista handlade om julgodis o hur man undviker att risker att vräka i sig när man är omgiven av det…men det svarade jag på… Skumt! mailar du fortfarande på

      vagenfran37kg@spray.se

      sista mailet från dig kom den 20/12!

      P.s Latten var dögod 🙂

  3. Hmmm…va lustigt!
    Skrev typ ett liknande inlägg idag jag me,
    tidigare idag!
    eller me samma ”tema” typ!

    Läs o se om du håller me?!

    Kram/Jennie

  4. Go morron!

    SV:
    Jaa, jättelustigt att vi tänkte –
    och skrev det samma dag!!
    Men iaf….PLUSPOÄNG till OSS
    som kommit så långt, eller hur?!!
    **********************************
    För MEJ känns det nu så HIMLA SKÖNTR
    att ha ”släppt taget” om det där och
    SLUTAT läsa alla matbloggar/ÄS-bloggar!!
    OCH raderat alla matbilder jag hade!!
    Och att man inte insåg DÅ – att det hade
    me ÄS o fixeringen att göra!!
    Ett tecken på att HJÄRNAN inte funkar
    som den ska när man e svältpåverkad asså!!

    Vet inte om det är så för ALLA, men
    för MEJ så är det ett SJUKT beteende, det där
    me att ha den där fixeringen kring maten, att
    laga/baka hela tiden, laga åt ANDRA (!),
    ta massa matbilder, läsa va ”alla” äter etc.
    Det blöir liksom ett typ sätt att ”äta” all
    det där goda, som man eg. VILL, men inte kan då!
    Håller du me?

    Jag kan BARA se att jag vart så pass intresserad
    av mat o sånt – NÄR JAG VA SÅ SJUK!!
    Mitt enda intresse av det NU är liksom att
    ÄTA den, hehe!* =D

    Men det e lite svårt det där också,
    för man VILL kunna hjälpa andra att komma
    ur helvetes skiten, men som jag skrev, så
    tycker jag det e ganska jobbigt att prata/
    umgås me de som fortf e rätt så långt nere
    i sjukdomen…hmmm, jobbigt!

    Jaja, som sagt..PLUSPOÄNG TILL OSS iaf!
    Bestämt datum för bloggträffen än?

    Ha en bra dag Anna!
    KRAM

    1. Jo, precis, det hör ihop med sjukdomen att man vill se, röra och lukta på maten men man kan inte äta den själv (fast det är ju det man egentligen vill!).

      Och det har att göra med att hjärnan har för lite näring och inte kan tänka friska tankar. Friska tankar skulle i det här fallet innebära att upp maten som man är sugen på, inte bara se på när andra äter.

      För egen del har jag inga problem att prata med människor som är djup nere ätstörningsträsket, det ger mig energi och extra motivation till att bevisa att det faktiskt går att bli frisk. Men det är en annan sak med bloggar, destrutiva ÄS-bloggar undviker jag helt enkelt för att de inte ger mig någonting. Sklle jag träffa personen i verkligheten skulle det vara en helt annan sak dock.

      Inget datum spikat för bloggträffen, ev kan det faktiskt bli av i slutet av januari men jag måste kolla upp några grejor till innan jag sätter ett definitivt datum.

      Önskar även dig en härlig dag!

  5. Du har så rätt angående bloggläsandet. Att sluta läsa anorexibloggar och att börja umgås med friska människor har hjälpt mig otroligt mycket!

    1. Ja, plötsligt blir allt kristallklart vad som är sjukt och vad som är normalt. Hjärnan behöver allt stöd den kan få i kampen att bli frisk. Att läsa anorexiabloggar triggar ätstörningen som redan har ett övertag – undvik at nära den ännu mer genom att hålla dig borta från dessa sorgsna och i många fall destruktiva bloggar.

      Kämpa på, Katt!

  6. När jag läser din blogg blir jag så glad för jag känner att jag har funnit en vän, en som är som jag. Jag blir oerhört stärkt av att läsa din fina blogg. Du är så stark, precis så som du gör nu borde jag också göra, har själv varit sjuk sedan 8 år, är 27 nu och så SJUKT trött på det här.. går i terapi men från ord till handling är det en lång väg att gå… Läs gärna min blogg, du inspirerar mig till att börja skriva igen.

    Keep up the good work!

    1. Hej! Vad roligt att du kikat in här. Tack för dina värmande ord, de betyder väldigt mycket.

      Lycka till i din kamp, hoppas du kan hitta stöd här när ÄS känns extra svår. Det går att bli helt frisk, glöm aldrig bort det!

      Ska kolla in din blogg också. Tillls dess – må så gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s