Mat, Träning

Helgens bästa

Mys på Hurtigs Konditori

Då var man ensam igen!

Känns skittrist rent ut sagt. Förr i tiden när jag tränade som mest var det ju mitt eget val att vara ensam. Jag ville helt enkelt inte ha någon i mitt liv med risk för att någon utifrån skulle tala om för mig hur fel jag levde med för mycket träning och för lite mat. Då var jag hellre ensam. Träningen och maten var mina bästa vänner. Dem tog så mycket tid av mitt liv att jag ändå inte hade tid för någon annan. Att ha en fungerande relation med någon skulle aldrig ha funkat. Aldrig!

Så detta är verkligen en intressant iakttagelse och en märkbar skillnad om man jämför träningsgalning Anna med den träningsfria och matglada tjejen som jag nu håller på att utvecklas till.

Förr ljög jag för alla om att jag tyckte om att vara ensam, eller rättare sagt så trodde jag nog faktiskt själv att jag gillade ensamheten rätt bra. Men sedan jag slutade träna så har jag förstått att det var förmodligen så för att jag inte hann tänka efter. Dygnets alla timmar var på förhand planerade efter mitt mat-och träningsschema och jag inbillade mig väl därför att det inte fanns tid för några människor i mitt liv. Och när jag skriver detta så menar jag verkligen INGA MÄNNISKOR.

Noll. Zero. Nada.

Jag träffade nästan aldrig någon. Detta är ingen som helst överdrift. Min familj hade jag bara kontakt med på telefon, ibland när jag hade tid att prata med dem.

Känner mig som en otrolig hemsk människa som prioriterat mat och träning framför människorna som jag älskar mest av allt i hela världen. Tänk att jag hellre valde att springa två mil ensam i ösregnet – en lördagskväll!? Istället för att stanna inomhus i trevligt sällskap med godis, film och mys i soffan? Varför gör man sådana val? Hur kan det bli så?

Det är så fruktansvärt tragiskt och det knyter sig i magen på mig när jag skriver det här. Tänk om dessa människor visste hur det har varit? Undrar vad dem skulle säga..? Bortprioriterade under så många år pga min fanatiska träningshysteri. Ibland funderar jag på att berätta för dem men jag har aldrig vågat… Blotta tanken på hur de skulle reagera skrämmer mig och jag fegar ur varje gång. Så istället låter jag det sova lite till. Och lite till. Men en dag ska jag berätta, det lovar jag. Men inte ännu. Jag är inte tillräckligt stark ännu. Men den dagen kommer, det vet jag!

Sammanfattningsvis, helgens bästa var givetvis sällskapet. Vi har sprungit runt på stan, köpt te i Hötorgshallen, gått på Skansens julmarknad, lyssnat på adventsmusik, myst på söder, spontanköpt svindyrt paraply och tappat bort samma paraply… (!!!) Fikat o ätit ute varje dag – snacka om vardagslyx!

Idag avslutade vi en kanonbra helg med ett besök på Hurtigs Konditori (Drottninggatan). Fanns otroligt mycket fina bakverk att välja på. Jag som är chocoholic var såklart tvungen att prova deras Choklad Mousse Tårta. Bilden är därifrån.

Ny vecka, fullt ös medvetslös! Hoppas ni andra också mår bra därute!

11 thoughts on “Helgens bästa”

  1. härligt att läsa om din helg med sällskap!
    jag är också i det stadiet nu att det går upp för mig hur ensam jag har gjort mig. har inga vänner på hemmaplan, endast familjen som jag ”umgås” med nån gång i veckan. vi människor är ju sociala varelser egentligen, hur har jag då kunnat prioritera bort det viktigaste i livet? förutsättningen för att leva? tänker på ett experiment som gjordes på barnhemsbarn för några decennier sedan, där det visade sig att barnen som låg i sängar närmast korridoren där sjukskötarna rörde sig överlevde i större utsträckningen än de som låg i sängar längre in i rummet, längre bort från mänsklig kontakt. så tydligt vad det är som ger livskraft…
    det svåra är att börja utöka den här tårtbiten i mitt liv. hur skaffar man sig nya vänner i min ålder, särskilt i det skick jag är i nu? vem orkar umgås med en anorektiker som håller på att ta sig ur sjukdomen. du beskrev det ganska talande i ett tidigare inlägg hur man varit som ”nedfrusen” i x antal år och nu tinar upp till en ny värld som man ska anpassa sig till. så mkt man gått miste om i form av socialisering.
    vad har du för planer för veckan? jobbar,pluggar du eller är du sjukskriven?

    kram

    1. Hemskt o höra om barnen som låg längst ifrån sjuksköterskorna… jätteläskigt! Är övertygad om att social kontakt är en viktig grundläggande faktor för ett längre liv…

      Man kan ju alltid försöka hitta nya intressen t ex gå med i en kör, filmklubb, sygrupp, börja med scrap booking, etc. Är inte den bästa att fråga om de här sakerna. Försöker själv handskas med att försöka anpassa mig tillbaka till ett riktigt liv. Det är svårt men det borde ju vara lättare att komma tillbaka än att avskärma sig från livet såsom vi har gjort. Människor är trevliga och de flesta förstår och vill ofta hjälpa till om man bara vågar att vara ärlig mot dem.

      Jag är bortrest ons-sön, tillbaka i STHLM på måndag.
      Jobbar med försäljning och därför blir det lite resor då och då.

      Vad gör du själv och var bor du?

      Kramisar!

      1. du gör det bra som orkar jobba fortfarande, för det är ett heltidsjobb i sig att ta sig ur en ätstörning. men som du skrivit tidigare: det blir så svårt som man gör det för sig. det ligger en del sanning i det också, men inte helt och hållet.
        jag är sjukskriven, men har läst en kurs på halvtid nu under hösten. håller på att lägga upp en plan för våren och vad jag ska göra då. det blir inte till att börja jobba, snarare arbetspraktik någonstans på deltid.
        börja i små steg. jag känner av svältens konsekvenser fysiskt, som gör att jag inte orkar jobba hur mkt jag än skulle vilja.
        ska dock börja som volontär nästa vecka på ett ålderdomshem, för att ha en sysselsättning och känna att jag gör något. det är viktigt, känslan av att vara behövd och att tillföra samhället något.
        jag bor i södra sthlms län.
        kram!

  2. chokladmoussetårtan ser väldigt lockande ut! har funderat starkt ett tag nu på att gå ner till något café, det får nog bli så;) härligt att du mår bra!

    1. Testa Elin. Våga i alla fall en gång! Du vill ju fika, eller hur? Varför ska du inte göra det? Du förlorar inget på att prova. Du kommer känna ett oerhört lugn i kroppen efterråt – jag lovar dig! Tänk på förhand ut hur du ska handskas med ångesten (om du tror att du komemr få någon). Vad kan du göra för att ångesten inte ska få förstöra tiden efter cafebesöket? Vad kommer du använda för verkyg?

      Tänk så o du är bra utrustad om och när ångesten kommer till dig.

      Kramar o lycka till!

  3. härligt att höra att du har haft en skön helg!! skulle vilja veta några olika caféer som är mysiga ska upp till sthlm nu i helgen å tänkte då passa på att unna mig lite gott fika!! hoppas på att psyket hänger med haha men har du några förslag..? vart ligger hurtigs konditori tillexempel, men vill veta flera 🙂 kramar

    1. Hej Martina!

      Om jag vill ha mysig cafemiljö så älskar jag verkligen Gildas som ligger på Skånegatan 79 (söder). Kaffet är gott och sen är jag en sucker för surdegsmackor när jag är sugen på det blir det Gildas. Här kan du läsa lite om det:

      http://www.pastan.nu/ataute/kafekommissionen-gildas-rum-1.914693

      Flickorna Helin & Voltaire är en annan favorit, både för cafemiljön och att dem har både god (vällagad) mat, stort smörgåssortiment och härliga bakverk. Ligger på Djurgården!

      Hurtigs konditori ligger på Drottninggatan 90, nära T-centralen. Har både bra mat men bakverken är något alldeles extra. Har även yoghurtskålar med exotiska bär o müsli.

      Kan även rekommendera String (på söder). Här får du både billiga mackor, bakverk och kaffe. Prisvärt och avslappnad stämning.

      Hoppas du fick några nya idéer 🙂 När åker du hit?

      1. tack så mkt ska skriva upp dem och se vilka ja kan hitta till ^^ jag ska upp nu på lördag 😀 ska bli så kul! komma bort från vardagen ett tag å bara få vara ”normal” för en tid 😉 ska va där tills tis, så ja hoppas på att få kunna släppa kontrollen för ett tag iaf.. brukar åka upp ett par ggr/år å umgås med min underbara moster å kommer nog bli oftare nu när jag inte kommer att ha något jobb efter jul :/ så vem vet vi kanske ses nångång hade faktiskt vart kul :)känns som om vi har så himla mkt att dela med oss av ^^ kramar

      2. Hoppas du fick några tips där! Här är så fint nu när alla lyktor har kommit upp på gatorna o i skyltfönsterna.

        ja, vi kanske ska bestämma tid för en träff nästa gång du kommer upp, är själv bortrest ons-sön/mån. Kanske t.o.m finns fler läsare som är intresserade av en liten bloggträff? Skulle själv tycka det vore jättekul! Bra idé!

        Ha det så mysigt hos moster din o försök passa på att få till något cafebesök! kramar!

  4. jadå det fick jag allt 🙂 ok alltid skoj med lite resande får väl se när du är hemma igen då, kan ju ses på tis isf vem vet kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s