Mat, Självhjälp

Glöm inte bort att fika

 

Tillbaka igen från en trevlig fika-dejt!

Det är så sjukt kul att träffa folk som man inte har träffat på så många år. Alltid lika spännande att se om personen är sig lik och om man fortfarande funkar bra ihop.  I detta fall var allting precis som vanligt, superskönt för jag var rätt skakis innan ska jag villigt erkänna…

 

 

Vi slog båda till på blåbärspajen o så lite vaniljsås på det. När vi suttit en lång stund så slog det mig plötsligt (som det brukar göra när jag utmanar mig själv) hur glad jag är som trots allt har styrkan och kraften att då och då rycka upp mig och fortsätta göra sånt som verkligen betyder något. Jag menar om jag skulle ha sagt nej till träffen pga att det skulle innebära en fika ihop så vore jag mer än lovligt dum. Det är sånt man förstår först efteråt.

Jag skulle ha gått miste om den här underbara människans positiva energi, roligt skvaller, alla komplimanger och alla skratten (hans humor är helt sjuk, men jag älskar den!). Jag lovar er, jag kan nästan känna hur en särskild del i min hjärna vaknar till liv och liksom stimuleras på något mystiskt vis. En hjärndel som har fått stå tillbaka för anorexiatankarna och inte använts på jättelänge men som väcks till liv när jag träffar och umgås med människor som är viktiga för mig.

Jag tror verkligen på att ett skratt förlänger livet. Därför är jag också övertygad om att jag kommer dö tidigare än många andra pga ätstörningarna eftersom det så sällan har varit att jag kännt genuin glädje och inte haft något energi över i olika situationer för att kunna avgöra vad som egentligen är roligt – skulle den friska Anna i vanliga fall ha skrattat här?! Men att skratta är ansträngande och därför låter vi anorektiker hellre bli. Kroppen går på sparlåga och den lilla energin vi har över använder vi till att tänka på mat. Stört och sorgligt på samma gång, eller hur?

Och som ni vet så fikar jag faktiskt vaje dag med mig själv men jag kan lova er att det är stor skillnad på att fika med en god vän eller att sitta ensam hemma och göra samma sak. Det är en jätteskillnad, pajen blir så mycket godare med sällskap och hjärnan stimlueras och du tänker inte fokuserat på ”nu ska jag äta paj, ja nu tar jag en bit, en bit till, en liten till…” utan det blir så självklart och normalt när du har en frisk person framför dig som du liksom kan ”tjuvkika på” och ”härma” för att påminna dig själv om att vägen tillbaka till ett friskt liv inte nödvändigtvis måste vara en lång väg.

Det kanske bara handlar om en liten rörelse? Ett beslut. Ett avslut. Dvs ett litet kliv över det svarta hålet? Du avgör nämligen själv hur komplicerat du vill att det ska vara att hitta tillbaka till ett friskt liv igen. Jag tror att man kan göra det svårare än vad det egentligen är eftersom det sitter i ryggraden att det SKA VARA SVÅRT att bli frisk från ätstörningar (det är ju det alla säger, läkare, dietister, diverse ”experter”, etc). När alla säger en sak är det lätt att man gör det till en sanning.

Vad är sanningen för dig? Bestäm dig på riktigt! Jag är på god väg och idag tvivlar jag inte en sekund på att jag kommer bli helt frisk. Det är så underbart att veta att när jag till slut kommer att vara där så kommer jag kunna ha sådana här dagar varje dag. Inga matritualer, inga mattider, inget krångel, inga speciella maträtter eller andra konstigheter. Jag kommer kunna träffa vem jag vill och när jag vill.

En fika är mer än bara mat för magen. En fika fördjupar din sociala förmåga och ditt sällskap kommer uppleva dig som en varm människa när du orkar engagera dig och intressera dig för personens tankar och åsikter. Testa vettja, du kommer inte ångra dig! Tänk inte kalorier, tänk istället personlig utveckling och stimulans för hjärnan. Detta är också viktigt men lätt att glömma bort eftersom du inte kan se och ta på det på samma sätt som kroppen. Det är mer abstrakt än kroppen som du kan se, mäta och klämma på. Just därför får du inte glömma bort att även de värden som du inte kan mäta och väga med blicken också räknas och viktigt att kämpa för.

Du behöver fika och umgås, det är jätteviktigt!

2 thoughts on “Glöm inte bort att fika”

  1. åh, vad du verkligen träffar mitt i prick med dina inlägg. du har förmågan att sätta ord på det som är så svårt att ringa in, bara diffust motstånd och ett obehag.
    fick mig verkligen en tankeställare. jag isolerar mig mer och mer och rättfärdigar det samtidigt för mig själv med att ”jag orkar inte, jag har gått ner för mkt i vikt, jag är för underviktig för att ha nån ork till sociala aktiviteter, ingen vill träffa mig när jag ser ut så här… osv”. en massa ursäkter bara för att slippa ta del av de goda bitarna i livet. det är ju enklare att stänga in sig i sin ätstörningsbubbla och inte se vad det är man gå miste om, inte få en glimt av hur härligt det kan vara att leva fullt ut.
    ”sen, får jag ta tag i den sociala biten”. snacka om undvikande och att förlänga och försvåra vägen mot friskhet.

    tack för att du öppnat ögonen ytterligare på mig!
    hoppas du haft en mysig adventshelg och att veckan framöver bjuder på fler trevliga stunder 🙂

    stor kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s