Självhjälp, Träning

Sju veckor utan träning, fatta!

stark som ett lejon

 

Jag tror inte ni förstår.

Det har alltså gått 7 veckor och jag har inte besökt gymmet en enda gång. Hemmagymmet är också utstädat, allt som påminner om träning har jag slängt ut för att undvika träningsdjävulen. Det är sammanlagt 35 dagar sedan jag tränade för att förbränna kalorier. 35 dagar!

35 x 700 kcal = nästan 25 000 kalorier extra

Och ingen ångest!!! Jag vet att det är svårt att tro men kroppen glömmer fortare än vad man tror. Allt handlar om vanor o rutiner och nu har jag vant kroppen vid att inte träna. Känner mig aldrig ”smutsig” eller ”oren” i kroppen på något vis. Tvärtom är det så skönt att gå hem från jobbet utan att behöva skynda till närmaste gym. Istället kan jag hinna med en shoppingrunda innan stan stänger eller en fika med en kompis innan jag åker hem. Det är underbart att plötsligt ha fått så mkt extra tid över. Utan den hade jag aldrig börjat att blogga, det fanns helt enkelt aldrig tid för något annat än träning. Är så lycklig att jag äntligen har kommit till insikt. Det är dessutom betydligt billigare att gå en promenad på stan än att betala för x antal gymkort, träningskläder, skor, träningsväskor, vätskeflaskor, träningsmaskiner, etc. Plötsligt har plånboken blivit tjockare! 🙂

För er som undrar, jo jobbet gick bra idag med. Ingen eftermiddagsfika blev det idag (man måste inte alltid fika tårta o sötsaker, men passa på när det bjuds o andra också fikar!) men ändå en bra dag. Har ätit regelbundet för att hålla energin och humöret uppe. Vill vara så delaktig som möjligt i jobbet och för att kunna vara det måste jag fylla på med energi ofta. Häftigt att se hur stor skillnad en banan kan göra på humöret, prova själva så får ni se hur både er hjärna och leende piggnar till kvickt!

Tusen kramar på er!

4 thoughts on “Sju veckor utan träning, fatta!”

  1. Du borde vara väldigt stolt över dig själv ! du är jätte duktig , verkligen ! 🙂 Jag har haft ätstörning i 3 år snart och det känns ärligt talat som att de aldrig kommer bli bra.. och 3 år är ändå en jävligt kort tid..men jag är bara 17 och har skola, vänner , pojkvän och familj som jag inte bara kan ge upp på liksom.. Men när jag läser din blogg verkar allt så lätt, du är så stark.

    1. Allt är inte rosenrött för mig heller. Ska skriva mer om detta i ett inlägg till helgen där jag förklarar mer om de motgångar som jag har o hur jag kommer över dem.

      Tre år är också lång tid. Alltför lång tid att ägna åt något som är helt meningslöst. Du behöver få tänka klart för att kunna plugga ordentligt, orka umgås med pojkvännen o familjen. Det är vad som betyder någonting! Det är friskt och det är det som räknas. Kämpa på tjejen!!! kramar

  2. fy va peppande att höra! du är helt otrolig 🙂 7 veckor!! väldigt bra jobbat 🙂 är nu väldigt nyfiken på dit nya jobb! va får du göra, va har du för arbetsuppgifter? förresten va är du utbildad till?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s