Mat, Träning

Fem veckor med träningsförbud

Peace
Statusuppdatering:

Att inte få träna gör mig ingenting alls. Känns enbart som en stor lättnad. En härlig befrielse.

Jätteskönt att inte behöva vakna varje morgon och dra på mig träningskläderna för att direkt rusa ut i gymmet och bränna kalorier. Att slippa det inrutade träningslivet gör mig gott. Jag kan tänka mer fritt och vara mer av den där härliga spontana tjejen som jag vill vara och egentligen är.

Så rent ut sagt är jag jävligt trött på allt som handlar om träning och det är bara så skönt att inte ”få lov” att träna. Träningsförbudet gäller visserligen bara tills vidare men som det känns nu tror jag aldrig att jag ens kommer vilja träna igen. Inte om priset jag får betala är att jag riskerar att bli lika manisk igen. Jag vill träna för att det är roligt och det tror jag aldrig mer träningen kommer vara för mig. Den är förknippad med så mycket ångest och kalorihets att det hugger till i magen bara jag tänker på det. Nä, usch. Ska aldrig mer träna!

När det gäller maten måste jag motvilligt erkänna att den går lite trögt. Jag svälter inte och går inte på diet men det är svårt att bryta gamla mönster ändå.

T ex min frukost, om jag äter två skinkmackor ena dagen har jag jättesvårt att välja något annat till frukost dagen efter. Då känns det liksom tryggt att välja skinkmackor igen, de gick ju så bra att äta dem dagen före. Matrutinerna ger mig (eller snarare ätstörningarna) trygghet och jag slipper beslutsångest och därför drar jag mig för att testa något annat, t ex ostmackor eller leverpastejmackor som jag kan bli sugen på emellanåt. Men om jag skulle välja dem en morgon kan det ju vara så att jag får ångest därefter och då är det lättare att istället köra på skinka så slipper jag det problemet.

Fråga mig inte varför jag skulle få ångest, vad har jag egentligen att få ångest över? Nej, vid den här vikten finns det inga ursäkter. Fan, det är bara att käka på! Ja, det ska jag göra nu. Käka som fan!

Har haft en liten svacka känner jag. När jag drog igång det här projektet var jag så jäkla pepp o var säker på att jag skulle kunna äta vad jag ville för att öka i vikt. Typ fika varje dag, käka pizza om jag kände för det, osv.

Njaaa, riktigt så fri i tanken har jag inte varit. Dock har jag slutat med soppor o sallader o äter mer vanlig mat. Gott är det! Och istället för frukt på kvällen fikar jag alltid och har aldrig dåligt samvete över detta. Kan bli alltifrån muffins, släta bullar, kex, munkar, glass, äppelpaj och liknande. Jag sover jättebra på kvällsfika har jag märkt, mycket bättre än på frukt! Dessutom är det rätt mysigt att sitta framför datorn/TV:n och fika på kvällen, känns väldigt friskt och normalt på något vis. En annan sak är att jag får mitt sötsug tillfredsställt o behöver inte gå och längta efter kakor och bullar. Därmed blir det heller aldrig någon ”ceremoni” när jag äter de här sakerna som för de flesta ätstörda går under ”förbjuden” eller ”farlig” mat. Det är ingen big deal längre och det känns jävligt bra. Det bästa är att jag har lyckats på egen hand. Jag visste väl att jag kunde men inte att det skulle gå att räta till så fort.

Tack för att jag fortfarande har en massa jävlanamma kvar. Vänta bara, så ska ni allt få se.

Dags att trampa gasen i botten igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s