Ätstörningscoach

När ångesten knackar på…(del 1)

Ångestdämpande
Då har jag märkt att följande tankar funkar förvånandsvärt bra:

”Jag har inte alls ätit för mycket och ska absolut inte hoppa över t ex kvällsmålet. Om jag väljer att äta upp mina makaroner istället för att i slänga dem i sopphinken så kommer jag snart att:”

… slippa styras av rutiner och ritualer. Jag är trött på att leva efter ett specifikt schema. Jag vill bli härligt spontan och sprallig igen!

… våga äta vad fan jag vill.

… kunna hälsa på kompisar, sova över, ha myskvällar, njuta av hotellövernattningar och cafebesök.

… få tillräckligt med energi att gå på konsert. Orkar dansa och sjunga med i musiken. Kan koncentrera mig på bandet istället för att oroa mig över att jag kanske kommer svimma.

… bli den person som jag var förrut. Ibland inbillar jag mig att jag inte vet vem jag är men egentligen vet jag ju att min gamla personlighet faktiskt finns kvar. Genom att äta ordentligt kommer jag bli pigg & glad och rolig att umgås med igen. LÄNGTAR!!!

… kunna sova ut ordentligt (gör jag redan idag tack vare att jag slutat träna!). Blir inte längre stressad och ledsen av att oförutsägbara saker inträffar och stör mitt mat- och träningsschema. Det är jätteskönt att kunna lägga mig i soffan och se på TV om jag känner för det.

… Orka mera. Få muskler så jag orkar (och vågar) göra något. Idag vågar jag knappt gå på bio av rädsla att jag ska få en hjärtattack eller svimma. Än mindre vågar jag gå ensam i skogen, på afterwork, uteställen, badhuset, konserter och liknande. Förr vågade jag inte ens köra bil.

… Nå balans, ibland äta ”nyttigt” och ibland ”onyttigt”. Och trivas med det.

… Kunna röra på mig för att jag tycker det är roligt och inte för att bränna kalorier.

… Lära mig dansa (olika stilar som t ex i musikvideos, Afro, magdans, bollywood, etc)

… börja spela teater, har alltid velat bli skådespelerska men mina fanatiska scheman har satt stopp för det här. Mina ögon skulle avslöja mig direkt eftersom jag förr bara hade mat och träning i huvudet.

… Börja spela tennis. Jag är grym på boll- och racketsporter!!! Längtar efter föreningsliv och att få umgås i grupp med människor som har samma intresse som jag.

… få ett stabilt psyke och frisk kropp som fixar en karriär med tuffa styrelseuppdrag. Idag är jag alltför splittrad för detta. Detta är mycket frustrerande då jag har en bra utbildning men att ätsörningarna hindrar mig från att nå dit jag vill. Men jag har kommit till insikt att när världen omkring mig är kaosartad och rörig (för det är den) så måste det åtminstone finnas lugn och ro innuti mitt huvud för att kunna tänka klart och fokuserat. Men om det är kaos även därinne så kan jag räkna med att allt kraschar så småningom…

… Ha en frisk hjärna som kan fatta snabba och klara beslut. Idag har det gått så långt att till och med jag själv känner hur långsamt jag tänker och hur ologisk som jag låter när jag ska säga något. En svältande hjärna fattar inga bra beslut, den svamlar bara. Jag kan verkligen skriva under på att hjärnan behöver både fett och kolhydrater för att fungera optimalt. Min fungerar, men jag kan inte använda den till 100% även om jag vill. Detta är otroligt irriterande.

… Få tillbaka mitt minne. Det är idag riktigt dåligt och folk driver ofta med mig för att jag aldrig kommer ihåg saker och detaljer som vi nyss har pratat om. Det är pinsamt då jag förr alltid var tjejen som kom ihåg exakt allting. Idag är jag tankspridd och det vet jag med all säkerhet inte är mitt riktiga jag. Ett exempel, hur många gånger jag har inte tvingats att fråga min kompis (som inte bor i Sverige men vi är väldigt nära vänner) vad hennes pojkvän heter nu igen? Skitkonstigt då jag verkligen anstränger mig för att komma ihåg, ändå har jag snart glömt det igen.

Del 2 av listan kommer upp alldeles strax!

12 thoughts on “När ångesten knackar på…(del 1)”

  1. Hej, jag igen. Jag har själv brottats med en hel del ångest och gör det fortfarande. Vill tipsa om en bok som heter ”Befriad från ångest” av Lucinda Basset. Den kostar ungefär 100 kronor och är den bästa investeringen jag gjort i mitt liv.

    Jag reagerade på en sak du skrev: ”… bli den person som jag var förut.” Jag tänkte likadant innan jag började läsa den boken jag nyss nämnde. Den tar bland annat upp just det exemplet om önskan att bli som man var förut. I själva verket är det ofta så att den person man strävar efter att bli igen kände en hel del ångest ”back then” också… bara det att man typ glömt/förträngt eller inte kommer ihåg det.

    Frågan man ställer sig bör vara, vill jag verkligen bli som förut?
    För mig blev svaret nej, även om det var svårt att inte förneka det för mig själv. Jag hade det nog inte så mycket bättre förut när jag tänker efter.

    I själva verket måste jag försöka se fram emot mitt nya liv och nya jag, där jag bestämmer själv över mitt eget liv.

    Du verkar redan ha tagit kontrollen – släpp den inte.

    1. Hej igen Rickard! Ska kolla upp boken du tipsar om, låter som om den skulle passa mig bra! Vad är det för typ av ångest som du själv har fått kämpa emot?

      Det är en himla bra fråga om jag verkligen vill bli som förut… för som du skriver det är väl kanske egentligen ingenting att sträva efter. Istället är det nuet o framtiden som är det verkligt viktiga! Uppskattar din tankar o kommentarer, tack för det! 🙂

  2. Jag brukar kalla den boken jag tipsade dig om för min bibel. Det känns verkligen som att den handlar om mig och det skulle lika gärna kunna varit jag själv som skrivit den. Jag kan inte sammanfatta min egen ångest, dels för att det handlar om så mycket men antagligen också för att jag fortfarande bearbetar den och har svårt att placera den. Agorafobi är en liten del i det hela men som ändå påverkar väldigt mycket. Rädsla för att leva, eller snarare kanske rädsla för att inte leva. Kan gå in mer på det men vill inte göra det här. Läser du boken, kan du låtsas att det är jag som berättar.

    1. Rickard: Du får gärna maila mig på vagen37kg@spray.se om du vill prata av dig, nyfiken på hur din situation ser ut (bara om du vill förstås). Vi har säkert ett o annat som vi kan dela med oss av till varandra o lära av. Jag ska kolla upp boken när jag kommer hem (imorgon söndag). Förr var jag aldrig mottaglig för liknande litteratur, tyckte bara det var lurendrejeri o slöseri med tid. Idag befinner jag mig i en annan fas o jag e helt övertygad om att böckerna kan vara en riktigt bra hjälp på vägen. Fick även ett tips om en bok som heter ”Sluta kämpa – börja leva.” Jättebra med olika tips från alla er som har kommit lite längre på vägen än vad jag själv har. Men jag är också på väg, jag vill SÅÅ gärna bli frisk! Men varför måste det gå så långsamt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s