Hellre att än hur

Igår kväll gjorde jag något som aldrig någonsin gjort tidigare.

Bestämde mig för att börja bryta mot nya saker som förr tagit emot något alldeles fruktansvärt.

Dags att utveckla mig som person. Kliva framåt.

Ni känner säkert igen den där känslan att man helst vill ha kontroll?

En anorektiker vill gärna kontrollera maten men det finns något mycket djupare än så. Matkontrollen är bara toppen av isberget.

Kontrollbehovet är en del av ens personlighet.

Det är både en tillgång och en styrka men om man inte lär sig hantera och leva med ett starkt kontrollbehov så går man miste om mycket här i livet.

Så är det.

Tillbaka till min kväll igår. Jag beslöt mig att sluta leva så svårt. Börja ta genvägar när det går, kanske till och med fuska lite ibland. I alla fall när det inte märks.

Denna livsfilosofin är rätt enkelt egentligen om man bara låter sig smittas ner av personer i sin omgivning som regelbundet praktiserar detta i sina egna liv.

Då är steget till att våga testa själv inte särskilt långt borta.

Igår blev jag nyttigt medveten om att:

Kaos gör inte ont.

Efter en sen middag var jag så trött att jag inte ens (?) orkade diska upp efter oss.

Med andra ord staplade jag kastruller, pannor, tallrikar, bestick, glas, m.m. i en enda stor hög. Det tog emot men efter en snabb blick på alla tekoppar och kladdiga glasskålar bestämde jag mig även för att inget skulle bli värre bara för att jag valde att blåsa ut alla ljusen, hoppa i pyjamsen och kasta mig i sängen.

Väckarklockans självlysande siffror visade 00:02.

Somnade efter fem minuter.

När jag återigen vände blicken mot klockan var hon över elva.

Ingen skada skedd!

Idag var med andra ord första dagen sedan jag bott själv (cirka 5-6 år) som jag vaknade upp och möttes av DISK på köksbänken.

Ja, ett rent kaos skulle jag dramatiskt ha svarat om ni hade frågat mig för några år sedan.

Idag kändes ingenting. Eller jo förresten, det kändes sunt.

Sunt att jag sakta, sakta har börjat bygga mig ett nytt liv. Helt från grunden.

Det är därför ingen underdrift att jag känner mig som en helt ny människa. Ren. Men inte som i anorexins felaktiga och förvrängda definition av renlighet.

Jag står utan de kladdiga och trassliga tankarna. I alla fall för det mesta. Inget som skärmar av och blixtsnabbt säger nej.

Det finns spelrum i mitt huvud – högt i tak med ståtligt nymålade vita väggar!

I veckan har hunnit med att träffa folk, äta ute, haft kul på jobbet, testat på att sjunga i kör för första gången,  sprungit i skogen och ringt ett samtal som jag länge oroat mig för.

Och vet ni vad som händer?

För första gången i mitt liv ligger det på mitt köksgolv ett gigantiskt berg av kläder som måste tvättas. Helst nu. Genast.

Jag borde egentligen dammsuga och mina lakan var pinsamt längesedan som jag körde i tvätten sist.

Jag har heller inte, fortfarande inte, lärt mig att köpa mindre frukt och grönsaker. Så därför ruttnar dem bort…

Plötsligt fattar jag vad folk menar när de säger att de inte hinner med. Att de inte har tid.

Tidigare har jag nämligen alltid hunnit med alla sådana där tråkiga hemmasaker. Eftersom jag alltid varit hemma mycket och medveten isolerat mig är det klart att det inte är speciellt svårt att få tid över till att städa, fixa hemma, koka sina egna bönor, förebereda inför veckan, tvätta, gå ut med soporna, etc.

Det är en plötslig lyx att få fylla mitt huvud med friska saker.

Det är lyx att äntligen få uppleva allt det som jag drömt om.

För jag har kämpat på väldigt hårt, väldigt länge!

Det är därför en lyx att äntligen känna att det faktiskt kommer att lösa sig till hundra procent – ja även för mig!

Tack för att ni fortsätter att följa min resa och glöm aldrig bort:

“Hellre att än hur…“

(Emma Pihl)

Etiketter:Anorexi, Anorexia, Äga sin egna tankar, Ätstörningar, Framsteg, Frihet, Friskhetsprocessen, Fritid, Inspiration, Kontroll, Kontrollbehov, Livet, LIVSGLÄDJE!, Må bra, Min bakgrund, Motivation, Njuta, Om mig, Personlig utveckling, Relationer, Vägen från 37 kg, Vänner, Våga