Lyssnade på ett avsnitt från P1:s Kropp & Själ som handlar om hur man bygger vårdmiljöer så att psykiatrins patienter ska trivas och tillfriskna lite fortare.
Har själv länge funderat över hur viktig miljön är för att man snabbare ska bli frisk och kunna må bra igen. Oavsett om man har ätstörningar eller kämpar med andra utmaningar, tror jag ingen mår bra av för mycket (eller för lite!) arkitektur, vita väggar och långa sjukhuskorridorer. Ibland är det såklart en nödvändig åtgärd men i längden tror jag att en steril miljö bidrar till att göra en patient sjukare än vad personen kanske egentligen är.
Har den sista tiden funderat mycket på att investera i ett stort hus som ligger ute i naturen med närhet till vatten, åkrar och skog. Huset ska ha ett stort varmt kök, inbjudande vardagsrum och hemtrevliga små sovrum (ca 5 st).
Den som vill är välkommen att ”checka in” för en weekend när man bara behöver komma bort. Alla hjälps åt med måltiderna som är dagens enda gemensamma hålltider.
Resterande timmar av dygnet väljer man själv hur social man vill vara.
Föredrar man att vara för sig själv mest hela tiden är man det. Vill man läsa en bok gör man det. Vill man gå en promenad gör man det. Vill man bara dricka kaffe och snicksnacka med mig eller någon annan gör man det.
Vissa helger kan man ha speciellt inbjudna gäster på olika teman t ex ”Kreativt skapande”, ”Din Kropp & Själ”, ”Ridhelg”, ”Mindfulness”, ”Stök i köket”, etc.
Oj, vad jag drömmer nu. Hör själv hur jag låter. Ung och naiv…
Men det är ju jag! Det är sån jag är!
Man kan faktiskt göra allt i livet – om man bara verkligen vill.
Och jag vill! Åh, vad jag vill!
